Del 3 – Badrummet

bodyshop+bodylotionVarför ändra på ett vinnande koncept? Vi börjar därför åter igen den nya delen i djupdykningen med en kemikalielektion. I badrummet vimlar det av kemikalier så jag väljer att i dagsläget bara ta upp några stycken för att i nästkommande inlägg förklara lite mer kring vad jag själv har ändrat.

Paraffin utvinns ur råolja och är både lukt och doftfri. Den har, vad jag vet, inte bevisats hälsofarlig men används ju ofta vid ljustillverkning i stället stearin vilket borde göra den brandfarlig. Jag vill iallafall inte smörja in mig med detta och det skrämmer mig att det återfinns i olika hudkrämer och läppbalsam. Produkter många har i sina badrumsskåp och produkter som är ämnade för att lämnas kvar på huden. Du känner igen den när du synar innehållsförteckningen under namnen Parrafinum  liquidum, vaselin eller paraffin. Visste ni förresten att babyolja är ett annat ord för paraffinolja?

Paraben är en samling konserveringsämnen som används i väldigt många produkter och har visat sig vara både allergiframkallande och potentiellt hormonrubbande. Forskare har bland annat hittat spår av parabener i bröstcancerknölar och ämnet tros även kunna öka risken för testikelcancer. Inte direkt något jag vill utsätta min familj för.

BHT (butylhydroxytoluene) misstänks vara hormonstörande. Den tros också påverka ämnesomsättningen vilket innebär att den bland annat höjer kolesterolet och snabbar på nedbrytningen av D-vitamin. Den kan även ge långvariga skadliga effekter på vattenmiljön och Nordiska ministerrådet har listat den som en av de 1000 mest miljöskadliga ämnerna.

Siloxaner eller silikoner som det också heter känner du igen genom att leta efter ord som slutar på -cone. Just silikoner är svårnedbrytbara och giftiga för miljön och lagras i höga halter i levande organismer.

Ftalater har jag ju tagit upp en hel del här på bloggen och ämnet känns igen genom att du hittar ordet perfum deklarerat i innehållsförteckningen. Just perfum går ju att återfinna på var och varannan innehållsförteckning har jag märkt.

Det finns givetvis en hel uppsjö av kemikalier till bör undvikas men detta får räcka för idag. För er som orkar och vill skulle det vara väldigt intressant att se vilken produkt som var giftigast i era skåp utifrån de kemikalier som jag tagit upp idag. Lämna gärna en kommentar här i inlägget! 

Del 2 – Barnrummet

Nästa del av djupdykningen i hemmet som jag håller på med här på bloggen är barnrummet och även denna gång tänkte jag börja med en kemikalielektion.  Varför jag väljer att belysa just barnrummet är kanske inte så konstigt när jag är en mamma till två små barn. Just barnrummet sägs dessutom vara det rummet i huset som är mest förorenat coh det är kanske inte så konstigt med tanke på vad som ofta finns där. Leksaker av plast, stoppade kramdjur och därmed spår av både ftalater, bly och  flamskyddsmedel.

Vad ftalater gör med kroppen tog jag upp redan när vi spanade kemikalier i köket. Men vad gör bly och flamskyddsmedel? Enligt Karolinska institutet kan bly ge skador på nervsystemet redan vid låga doser, det kan leda till fördröjd utveckling av hjärnan och beteendestörningar. Dock ser man risken som relativt liten. Bly används bland annat i färgpigment så jag kan tänka mig att det går att återfinnas i både det ena och det andra i hemmet.

Bromerade flamskyddsmedel är ett samlingsnamn på brominnehållande organiska ämnen som ska verka hämmande vid antändning. Dessa används bland annat i elektronik, textiler och stoppningar i möbler. Flamskyddsmedel är fettlösande och tar väldigt lång tid innan det lämnar kroppen och det finns undersökningar som visar ett samband mellan mängden flamskyddsmedel i kvinnokroppar och svårigheter att få barn. Åter igen kan jag inte undvika att tänka vilka små kroppar våra barn har och hur ofta de tillbringar till runt stoppade saker. Det är gosedjur och madrassen de sover på och soffan se sitter i.

Imorgon kommer tipsen på hur du minskar ner mängden, så håll ut!

Del 1: Plastbantning av köket: Åtgärd

gjutjärnspanna+istället+för+teflonDags för en uppföljning på kemikalieutlägget jag postade häromdagen. Många av er är kanske nyfikna på vad jag har gjort i form av plastbantning och kanske om jag har något kvar. Ja helt klar med min plastbantning är jag faktiskt inte. Men eftersom jag tycker det är roligare att lyfta allt det som jag faktiskt gjort så tycker jag att vi börjar med det.

Det första som åkte ut var barnens plastskedar och melamintallrikar. Plastskedarna vet jag inte vad de var gjorda av men tallrikarna var REPA märkta med en 7:a och kan därmed eventuellt innehålla Bisfenol A. Vill du kan du alltid ringa till tillverkaren så kan de tala om exakt vilka ämnen som finns i deras produkter. Nackdelen med att låta de äta på riktiga tallrikar och lära dem dricka ur vanliga glas tidigt är ju att en och annan åker i golvet, men det är en väldigt lite nackdel jämför med plasten.

I samma veva åkte lunchlådorna ut och har under åren bytts ut mot antingen loppisfyndade i rostfritt eller nyproduerade i glas. Dessutom använder jag loppisfyndade glasburkar jag fick i födelsedagspresent förra året.

Våra sportflaskor som tyvärr alla var i plast har vi bytt ut mot metall och glas. Loppan som fortfarande dricker välling har en nappflaska i glas och jag tycker att det funkar smidigt. Den är lite tyngre men det har jag inte upplevt som ett problem.

Vi har även bytt ut våra vispskålar i melamin (margarethe skålar) mot loppisfyndade i rostfritt och ett set om tre i porslin som jag vann inne hos Livat på torpet. Att köra med en visp i plast hade repat dem så att plast hade släppt och med stor sannolikhet har nog vi alla fått i oss några flagor.

De förvaringburkar vi hade i plast har åkt ut och vad jag kan minnas så har inga nya köpts in utan vi har bara flyttat om lite bland de i glas som vi redan hade.

När det gäller mått så har jag köpt ett 1 litersmått, ett 5 dl:s mått och ett 1 dl:s mått på loppis och det klarar vi oss ypperligt på. Dock har jag fortfarande kvar de mindre måtten i plast, men så fort jag hittar några på loppis ska även de bytas ut. Jag tänker som så att så länge jag inte häller nått varmt i dem (det är ju oftast då de farliga kemikalierna släpper) så kan jag vänta. Ett tag till iallafall.

Vi har bytt ut våra teflonpannor mot gjutjärnspannor som våra vänner fyndade till oss och gav mig i födelsedagspresent ihop med glasburkarna jag nämnde tidigare i inlägget. Eftersom vi inte längre hade teflonpannor så kunde jag även ta bort köksredskapen i plast. Dessa bytte vi ut mot både loppisfynadade och nyproducerade redskap i rostfritt och trä. Husgeråd brukar det finnas gott om på loppisar och man behöver ofta inte ge många kronor.

Nu har jag nog berört alla ställen vi hade plast på och kvar är det vi måste köpa oss själva i julklapp nämligen vattenkokaren. Dags att jaga rätt på en som är helt i metall. Har ni några tips? Prislappen är inte så relevant i frågan, huvudsaken är att den är i metall, att den inte har en synlig och åtkomlig värmeslinga och har ett lättöppnat lock som helst öppnas med knapp.

Innan sommaren skulle vi även behöva investera i istärningsfack i rostfritt, antingen på loppis eller nyproducerat. Hittar jag ett på loppis före sommaren är här så blir det ju såklart det och annars blir det ett nyköp.

Om ni har några funderingar är det bara att hojta till så ska jag göra mitt bästa för att besvara.

Del 1 Plastbantning av köket

Ja då var det dags för del 1 i följetången, nämligen plastbantning av köket. Att plastbanta just köket gjorde vi för att det var ju där vi kom i kontakt med en hel del kemikalier. I köket var det främst BPA, Teflon. Polystyren och Polypropylen som vi kom i kontakt med så jag kommer här att börja hela del 1 med att redogöra vad dessa gör med oss.

 Teflon i sig är enbart ett varumärke från koncernen DuPont. Teflon är helt enkelt plasten PTFE, en flourplast, som är näst intill onedbrytbar. Snabbt förstod jag ju när jag läste detta att det kan ju inte vara ett bra val varken ut hälso- eller miljöaspekt och det har bland annat visat sig att kanariefåglar har dött efter att ha vistats i ett rum där en teflonpanna stått på alldeles för länge. Detta och mycket till lärde jag mig när jag läste boken Förgiftad förra året. Har du inte läst den och är intresserad av just kemikalier i vardagen tycker jag absolut att du bör låna denna.

Förra året uppmärksammades Bisfenol A (BPA) en hel del i media och även här hos Ekomorsan. Bisfenol A används för att göra plaster hårda och kan vara både hormonstörande och cancerframkallande. Ofta återfinns de genomskinliga material polykarbonat och epoxiplaster. BPA har en tendens att överföras när plasten blir upphettad, är sliten eller när den kommer i kontakt med feta produkter. Ju fetare produkt ju mer löses upp är min uppfattning.

Polystyren som tillverkas av etylbensen räknas som ett av de ämnen som vi bör undvika eftersom det vid upphättning kan påverkar sköldkörteln. Så vad är då denna sköldkörtel som jag inte vill påverka på något negativt sätt (vilket jag förvisso inte vill med alla andra organ i min och mina barns kroppar heller)? Sköldkörteln sitter på halsens framsida och är den del av kroppen som producerar de hormoner som dels påverkar ämnesomsättningen och dels påverkar nästan alla kroppens funktioner.

När det gäller Polypropylen så klassas den som en mindre farlig plast men man har ändock vid en undersökning av nappflaskor funnit att det vid upphättning läckt över bland annat bensinderivat, som även återfinns i bensin och som  kan vara cancerframkallande. Man hittade även Bensenesulfonamid som har visat sig kunna skada nervsystemet. Så ofarlig vill jag absolut inte påstå den vara. Jag har sagt det så många gången förut men det tåls att sägas flera gånger om. Plast utvinns ur olja och ingen plast är ofarlig. Den är bara mer eller mindre giftig!

När det gäller utsättningen för kemikalier tycker jag att det är viktigt att vi kollar på ett holistiskt plan och inte bara ser till kemikalie för kemikalie. Den kan nog inte bli länkad till nog många gånger, Naturskyddsföreningens film om cocktaileffekten. Har du inte sett den, se den! Har du redan sett den, se den igen!

Djupdykning

Det var mycket jag inte hann säga igår på P4 så därför tänkte jag den närmsta tiden gå lite djupare in på de saker som jag själv har gjort. Ibland kan det vara lite svårt att se vad jag själv faktiskt gör för det blir en så naturlig del av min vardag, men jag ska göra mitt bästa för att ur kemikalieaspekt belysa följande 5 områden hemma hos oss

1) Plastbantning i köket
2) Barnens rum
3) Badrummet
4) Städning och tvättning
5) Kläder

Är det något annat ni gärna vill att jag går in lite djupare på?

Vi frågar oss varför

20130719-233452.jpg
Ni vet ju att jag länge var en motståndare till Facebook, men nu i efterhand tycker jag att det visat sig vara bra till mycket. Just nu följer jag med stor spänning en som ställt sig frågan om hur skadlig plast egentligen är. Givetvis kan jag inte låta bli att kommentera och dela med mig om allt jag lärt mig de senaste åren om plaster och kemikalier. Det är ju min hjärtefråga och det mitt hjärta klappar lite extra för. Ja, inte på samma sätt som det klappar för familjen och de jag håller nära, men ni förstår nog vad jag menar.

Den här tjejens enda kommentar har blivit till en samling kommentarer och alla frågar sig nog samma sak. Varför i hela fridens namn tillverkas det saker som vi vet är farliga? Och framför allt varför tillverkas det till våra barn? De som har så små kroppar och som ska leva här på vår jord länge efter att vi själva lämnat den.

Det finns nog inga enkla svar på dessa frågor men att upplysa varandra och dela med oss av den kunskapen vi bär kommer att leda oss rätt!

Strukturerad utresning – Badrummet

Denna och nästkommande vecka ger jag mig i kast med badrummmet. Ett rum jag inte riktigt tagit tag i kemikalierensningen i den utsträckning som jag skulle önska. Ett som har en hel del viktiga saker att belysa.

Jag ska inte bara rensa utan även dyka ytterligare lite djupare in i vad vi helst bör undvika ur kemikalieaspekt. Här kan ni läsa tidigare inlägg som rör produkter i våra badrumsskåp.

Hoppas ni ser fram emot kommande inlägg.

Inget mer sköljmedel

När jag väntade vårt första barn började jag dra ner på mängden sköljmedel jag använde när jag tvättade våra kläder. Jag har ju hört att sköljmedel kunde orsaka allergier hos små barn. Vid denna tid var ftalater ett ord jag aldrig någonsin hört och jag gillade när mina kläder doftade gott. Och dofta gott det var lika med parfymerad doft.

Men ju mindre sköljmedel jag använde ju mindre började jag tycka att just sköljmedel doftade gott. Den konstgjorda doften av sommaräng började snarare göra mig lite smått illamående. Sedan började jag läsa om ftalater, en samling mjukgörande kemikalier, som visade sig finnas i bland annat sköljmedel för att göra kläderna mjuka. Kemikalier som inte kan brytas ner av våra reningsverk utan istället får de följa med ut i våra vattendrag. Och där och då slutade jag använda sköljmedel. För att släppa ut helt onödiga kemikalier i vår natur, det vill inte jag bidra till!

Jag slutade vara ett teflon-fån!

Förutom att rensa bort de prylarna som är extra i ”kastrullskåpet” har jag ju faktiskt redan gett det en genomgång förra året (i samband med att jag myntade begreppet teflon-fån) fast med ett helt annat fokus. Då var målet att sanera köket på alla giftiga köksredskap.

Om vi väljer att ha fokus på just ”kastrullskåpet” så har vi exempelvis inte längre stekpannor, kastruller och ugnsformar som är belagda med flourplast, det som av princip alla kallas för Teflonpannor. Detta eftersom flourplast (PTEE) är i princip helt onedbrytbar och därmed inte särskilt bra för miljön. Den är inte heller ett bra val ur hälsoaspekt då det bland annat har visat sig att kanariefåglar har dött efter att ha vistats i ett rum där en teflonpanna stått på alldeles för länge. Detta och mycket till lärde jag mig när jag läste boken Förgiftad förra året. Har du inte läst den och är intresserad av just kemikalier i vardagen tycker jag absolut att du bör låna denna.

Istället för flourplastbelagda produkter i köket använder vi oss numer bara av rostfritt stål, gjutjärn och keramik. Just gjutjärn är ju lite extra tungt om man jämför med en Teflonpanna eller Teflongryta men jag ser det som lite extra vardagsträning varje gång jag använder dem. Dessutom får vi ju i oss lite extra järn som släpper över i maten från pannan och det är ju inte helt fel.

En annan fördel med att inte använda teflon är att vi inte längre behöver våra plastredskap eftersom vi inte behöver vara rädda att repa bottnarna på pannorna och kastrullerna. Många plaster är ju giftiga på ett eller annat sätt. Vissa är hormonstörande, vissa är cancerframkallande och vissa är både och och vissa ger helt andra konsekvenser. Är du nyfiken på att lära dig mer om plaster i köket har jag vid tidigare tillfällen skrivit om bland annat REPA märkningarna i botten på plastförpackningar.

Dessutom kommer det framöver komma ännu mer inlägg om kemikalier igen. Som ni vet har jag just en hatkärlek för kemikalier runt omkring oss som tyvärr på senare tid har fått hamna i skymundan här på bloggen. Lovar bot och bättring på den fronten för det är ju just det jag brinner!

 

Medicinen kallas kunskap

20130126-204526.jpg
Såg den här bilden på Facebook idag och den är ju så sann. Han är så vis den där Skalman och en dag hoppas jag på att även jag ska vara det. Så vad gör jag för att uppnå detta? Slukar litteratur, läser runt på nätet, diskuterar med vänner. Ja, allt jag kan för att öka mina kunskaper och inte bli lurad!

Nu vet vi att vällingen innehåller tungmetaller, att många plaster är hormonstörande och/eller cancerframkallande, att konservburkar är fulla av Bisfenol A som läcker över i innehållet och att teflon är skadligt. Vi kan inte längre bli ”lurade”. I varje fall inte när de gäller dessa produkterna, men hur är det med resten av artiklarna i produkthavet? Vi kan inte ta för givet att det som står på varuhyllorna inte är skadligt, men ska det verkligen ligga på den enskilda individen att hålla reda på allt?

Tänk vad mycket enklare det vore om handlaren hade koll så inte alla som handlade i butiken hade behövt ha det. Ännu bättre om återförsäljaren hade haft det och såklart allra bäst är det ju om producenten tog sitt ansvar. Men fram till dess är det upp till oss individer att söka kunskapen till att göra rätt val när vi handlar och använda vår kunskap till att utöva vår konsumentmakt rätt och se till att vi inte blir lurade.