En skogspromenad

Idag längtade jag ut i naturen så vi begav oss till ett friluftsområde i staden. Vi är väldigt bortskämda med att ha mycket fina leder och utsiktsplatser med mera i Borås. Bara att packa väskan med lite fika och ge se ut.

Dottern har ju ägnat hela sommaren åt att susa fram på sin springcykel och vi tänkte att hon skulle tycka det var superkul att rulla fram på spångarna. Men tji fick vi! Jag gick runt hela turen och bar på cykel medan mannen bar på ongen…. Ja är det något man kan veta när man ska ut i naturen med barn är det att inget blir någonsin som man tänk. En sak gick iallafall enligt plan, en vacker natur med porlande bäck fick vi iallafall 😀

Update kring löpningen

Ni kanske undrar hur det går för mig med löpningen eller om jag lagt skorna på hyllan? Nu var det ju länge sedan jag uppdaterade er kring det. Jo det går bara fint både med det och min vanliga hemmaträning. Den stora skillnaden är väl att spåren jag springer i skogen är lite mer igenvuxna än tidigare. Något jag tycker är lite läskigt eftersom det finns en del orm o skogen och jag tänker det är svårare att upptäcka dem på håll när det är så mycket grönska. Samtidigt som jag tycker det är hur fint som helst när det är det. Jag tycker fortfarande det är tungt när jag kommer ut från skogen och ska springa sista biten på asfalt plus att jag då springer bland hus och fler kan se mig och mina hjärnspöken då kickar igång och skriker lite högre. 

Något jag dock märkt är att jag skulle behöva investera i ett par riktigt bra dämpade springskor. Har du tips på några som du vet är bra? 

En tur på schlätta och loppistur

För er som undrar hur det går med att börja löpa så går det jättebra. Vi har varit bortresta med husbilen för mannen och hans bror och brorson ska svetsa och byta dörr och fixa rost på husbilen så den blir färdig inför sommaren. Under (en extremt kort del av) tiden tog jag en löptur på Schlätta. Jag kände mig faktiskt väldigt blottad där jag sprang där på de öppna fälten men det var bara bra för mina hjärnspöken. Jag måste dock erkänna att jag gillar mer att springa i våra skogar för det händer liksom mer med att vägarna går upp och ner och hit och dit. Här fick jag liksom sätta elstolpar och brevlådor som ”milstolpar” för att komma framåt.

Om jag tog löparsteg igår så tog jag många steg idag på kvartersloppisen vi åkte till i en av grannbyarna till där vår släkt bor. Och kolla vad mycket fina saker vi fyndade. Ja mest till Ellen som ni ser.

Men 2 wasgij? pussel till mig (jag fick ett av grannen för ett tag sedan och tycker det är hur kul som helst när bilden man ser på asken inte är bilden man pusslar. Sen hittade jag även en Outlanderbok till Erika. Hon har ju läst hela serien och sett den också för den delen, men vet att hon gärna ändå vill ha böckerna och att det är något som hon letar på loppisar och second handaffärer. Så när jag såg en för 10 kr kunde jag såklart inte låta bli! Fördelen med att ha en loppisletarbästis. Man hjälper varandra hitta fynden. För att jaga på loppis är oftast inte någon snabb jakt utan tålamod, tålamod och åter tålamod är oftast det som gäller. Har du en ”second hand kompis” där ni hjälps åt att spana efter fynden och vet varandras önskelistor?

Att övervinna sina hjärnspöken

När jag var i tidig tonår sa en kille jag var småkär i att jag sprang konstigt. (jag såg då framför mig hur jag sprang som Phoebe i vänner sprang genom Central Park med Rachel). Den killen minns säkert inte alls vad han saidag men för mig har det varot ett hjärnspöken som hängt med mig i nästan 25 år och gjort att jag knappt skulle springa om jag så blev jagad. Jag missar hellre bussen än springer till den.

Men kolla vad jag gjort. Jag gar sprungit 3 km. Stor del av sträckan är i skog där ingen förhoppningsvis kan se mig men en liten bit på slutet är genom samhället och passerar många hus. Jag hoppas nu detta ska bli en vana och få bukt på hjärnspöket en gång för alla. Men i vilket fall är varje springtur en vinst!

Har du några hjärnspöken från ungdomen som hänger kvar?

fbt

Kreativ mindfulness

När jag la ut den här bilden på stories så påminde min kusin mig om hur vi brukade sitta och rita hemma hos mormor när vi var små.

Hon hade en tygpåse med massa målarböcker och färgpennor av alla dess slag hängande på en krok i städskrubben och jag älskade att springa och hämta den och kunde sen sitta och rita i timmar.

På den tiden fanns ju inga mobiltelefoner och inte heller barnprogram nån stopp.

Min mormor och morfar bodde i ett höghus och det fanns i princip 3 saker man gjorde när man var där och hälsade på. Man hjälpte mormor baka sockerkaka genom att få det ärofyllda uppdraget att blanda mjölet och bakpulvret i en djuptallrik. Man satt med morfars kikare och tittade på husen långt bort eller räknade hur många som kom in och ut från bolaget på hörnet och sen så målade man ju då såklart.

Och den där kärleken för att måla just målarbilder hänger kvar än idag. Jag och barnen har mängder av målarböcker och jag har hur många bilder pinnade som helst att bara skriva ut när vi behöver. Mappen i pinterest fylls på nästan jämt med bilder både för vuxna och barn. Du hittar alla här.

Att måla är något av det bästa jag vet att göra för att stanna tankarna för en stund. Lite kreativ mindfulness. Och just nu i tider som dessa är behovet av att stanna bruset i huvudet större än någonsin. Vad gör du för att rensa skallen och få tid och rum att stanna för en stund?

Gårdagens fullmåneritual

Ok, det jag säger nu kommer nog låta bra mycket flummigare än vad det är. Igår var jag för andra, eller var det tredje, gången med på en månritual.

Jag har ju tipsat om Emma (Creativly.se) förut och hennes magiska guidade meditationer men nu var jag alltså med på en månritual i hennes facebookgrupp Moon sisters.

Och ja, jag fattar, det låter skitflummigt. Jag fattar det. Det tänkte jag själv också innan jag gav det en första chans och jag insåg att det var ju inte alls massa flum flum utan det bara var jag själv som gav mig tid för reflektion och eftertanke. Med olika fokus beroende på i vilka stjärntecken solen och månen befann sig.

Några av de frågor vi tex har reflekterat kring under de olika månritualerna är:

  • Vilka områden är viktigast i mitt liv?
  • Vad har du för försvarsmekanismer?
  • Vad älskar du med dig själv?
  • Vilka gränser behöver du skapa mot andra människor för att hedra din kärlek till dig själv?

Du ser, inte särskilt flummigt alls utan vettiga frågeställningar att analysera med jämna mellanrum.

Så bli inte förskräckt av ord som fullmåneritual. Ge det en chans och ge dig en chans.

Visste du att det var just så här en månritual kan gå till?

Kroppspositivism i sociala medier

Som verksam i sociala medier känner jag att det är viktigt att visa flera sidor av samma mynt.

När jag publicerade förra bilden fick jag bland annat DMs om hur platt min mage såg ut. Detta är kanske inte så konstigt i och med mina inlägg om Livsstilsresan där jag försöker få bukt på min mage som ofta svullnar upp och ser ut att rymma en bebis i gravidvecka 25..

Men jag känner att jag även vill visa upp att även om min morgonmage inte svullnat upp utan är ”platt” så ser min kropp även ut som på bilden ovan så som jag faktiskt sitter när jag dricker mitt morgonkaffe. Och jag älskar dem båda. Och jag älskar även min kropp när magen svullnat upp till en hård boll.

För det är precis så här många av oss ser ut när vi inte suger in och flexar magen, vridit oss i bästa vinkeln och hasat fram på stolen för att få en rakare hållning..

Att få en påminnelse om sitt varför

I tisdags var ju fettisdagen a.k.a årets stora semelfestdag.

Min man ställde sig och gjorde hembakade semlor och jag kunde helt enkelt inte låta bli och ta mig en liten bulle jag med.

Jag har ju inte ätit gluten sen april förra året, sen mammas begravning, och sen årsskiftet har jag också plockat bort allt rent socker.. Bye Bye cola, caramellatte, marabou och lösgotte… ALLT det jag är så svag för

Men i tisdags så syndade jag på alla fronter.. Det var gluten, socker och gräddfest. Dock var mannens semlor typ en tredjedel så stora som de köpesemlorna som säljs i bagerier och butik och ändå, trots en ganska liten mängd, blev magen som bilden till höger.

Hej hej mage som ser ut som gravid i 6e månaden, hej hej illamående och mage som känns sprickfärdig.

Och bilden till vänster, när är det då? Jo igårkväll när jag ätit det som för mig är som vanligt.. Inget gluten och inget vanligt socker..

Det ser verkligen ut som två olika kroppar, och tro mig, det känns även som det.. Ibland är det kanske bra att trilla dit för frestelsen för att påminnas om sitt varför..

Det gäller att hitta luckorna

Inte mest spännande bilden till inlägget, en mobilbild tagen i all hast, men den får symbolisera att den som söker ska finna

Onsdag idag och jag har redan hunnit med 3 träningspass. För mig är det variation som är vägen framåt har jag lärt mig. Med tre barn, jobb och eget företag så gäller det att hitta luckorna för att få till det som man vill göra och för mig funkar det inte med spikade tider och fasta aktiviteter.

Som ni vet knep jag till mig lite gymtid på måndag lunch och sen yoga de jag på kvällen hemma i vardagsrummet medan mannen fixande med annat och barnen sov.

Idag blev det simning medan sonen hade träning i samma byggnad. Ibland tittar jag på när han tränar och som idag passade jag på att träna själv. Och nu medan jag väntar på att han ska byta om passar jag på blogga.

Det gäller som sagt att hitta sina luckor och den som söker ska finna 🙂

2 träningspass på en dag

Idag passade jag på att gymma lite på lunchen. Kontoret där jag jobbar har ett gym så känns som ursäkterna att inte köra ett pass är ganska få.

Idag fick det bli lite rygg och armar eftersom ryggen ofta är det som gör ont eftersom lillan bärs på höften och jag har en förmåga att säcka ihop när jag sitter framför datorn vilket jag hör många timmar varje dag.

Nu på kvällen fick det bli ett träningspass till, men denna gången blev det yin yoga till en Youtubevideo på min matta hemma i vardagsrummet.

Älskar yin yoga för det får mig verkligen att stressa ner då man håller positionerna i upp till fem minuter till skillnad från att exempelvis göra solhälsningar där jag ofta känner att jag blir lite uppjagad.

2 träningspass på samma dag kan ju kännas som en överdrift men de kompenserar varandra så himla fint och skapar en balans. Som yin och yang.