
I tisdags var ju fettisdagen a.k.a årets stora semelfestdag.
Min man ställde sig och gjorde hembakade semlor och jag kunde helt enkelt inte låta bli och ta mig en liten bulle jag med.
Jag har ju inte ätit gluten sen april förra året, sen mammas begravning, och sen årsskiftet har jag också plockat bort allt rent socker.. Bye Bye cola, caramellatte, marabou och lösgotte… ALLT det jag är så svag för
Men i tisdags så syndade jag på alla fronter.. Det var gluten, socker och gräddfest. Dock var mannens semlor typ en tredjedel så stora som de köpesemlorna som säljs i bagerier och butik och ändå, trots en ganska liten mängd, blev magen som bilden till höger.
Hej hej mage som ser ut som gravid i 6e månaden, hej hej illamående och mage som känns sprickfärdig.
Och bilden till vänster, när är det då? Jo igårkväll när jag ätit det som för mig är som vanligt.. Inget gluten och inget vanligt socker..
Det ser verkligen ut som två olika kroppar, och tro mig, det känns även som det.. Ibland är det kanske bra att trilla dit för frestelsen för att påminnas om sitt varför..









Idag bjöds det på så härligt höstväder så i förmiddags åkte jag och lånade en bärsele av min vän @johannasdagar, laddade batteriet till systemkameran och sen gav vi oss ut för att vandra runt vänga mosse.
Vi valde att gå både på spångarna och på skogsstigarna så bärsele var ett måste annars är just vandringsleden vid vänga mosse tillgänglighetsanpassad och vi hade kunnat ta barnvagn.
Jag tycker verkligen det är så härligt att komma ut och röra på mig, njuta av de fina höstskiftningar som naturen bjuder på och få andas frisk skogsluft. Och efter att haft sjukstuga i veckan så var denna turen nog extra välbehövlig för alla.
Trots att det gör så gott för själen är det svårt att hinna komma ut på dessa turer även om man definitivt borde prioritera dem mer. Men livet är fullt med så många andra måsten. Det är tvättberg, matcher, kalas och en himla massa annat som ska hinnas med och då är det lätt att detta får stryka på foten.

