Kategori: Vardagligheter

Idag hade vi bvcbesök på schemat. Det var en försenad 6 månaderskontroll som borde ägt rum för 2 veckor sedan men inte blev av.

Min älskade lilla skrutta vägde nu in på 6860 gram och 67 cm. Det var läkarkontroll också så det lyssnades på lungor och puls och kändes på höfter och ryggrad. Kom därifrån med en OK-stämpel.

Däremot tyckte de nog att det var dags att börja ge fast föda på riktigt. Ellen har ju fått smaka på gröt och det har väl hänt att hon fått prova en miniminiminibit av nån frukt eller ägg eller så när jag äter.

Men de andra barnen hade jag mer brottom att börja med mat och att nya saker men denna gången tar jag det mycket mer piano. Min lilla bebis börjar bli stor..

Hur länge ammade du?

Tack för all kärlek ni gett angående min mammas bortgång. Jag är så välsignad som har så fina följare <3

Idag startade dagen med en rejäl lördagsfrukost och tända ljus och en av mina närmsta vänner hade sovit över.

Att tända ljus måste ju vara bland det mysigaste som finns. Vår George Jensen-ljusstake som ni ser på bilden brukar även agera adventsljusstake under december månad. Ett smart och genomtänkt köp måste jag säga.

Strax efter Sofie hade åkt vidare så hämtade jag upp en av mina äldsta vänner och hennes barn på stationen och sedan tillbringade vi heeela dagen tillsammans. Jag är så påfylld av energi och det är nått speciellt som en riktigt bre göteborgska tillför en själ.

Mellan lunch och fika, lekplatshäng och prat om mamma så påbörjades även make ivern av kontoret. Jag hade röjt ut lite på morgonen och mannen tog över. Det kommer bli så himla bra och jag ser fram emot att få visa slutresultatet!

Vad har ni hittat på?

Idag är första gången jag bär smink på ett par veckor. Jag vet inte om ni ser det men jag såg det så tydligt i mina ögon när jag redigerade bilden. Sorgen.

Och för mig blir detta tydligare än någonsin, att i sociala medier så visas alltid bara det man vill visa, men bakom kulisserna vi alla målar upp så döljer sig en parallel verklighet.

Ni vet exempelvis att jag varit hos tandläkaren och sjukgymnasten, att Ellen snart kryper och att jag fyllt på min sminkväska. Men jag har också i flera dagar hållt min mammas hand, om och om igen, som ett mantra, talat om för henne hur mycket jag älskar henne, gråtit floder och pussat och smekt hennes varma kind utan att veta om jag gör det för sista gången.

Tidigt på morgonen en dag i förra veckan, innan det fanns en tillstymmelse till ljus i rummet, så ringde telefonen och jag visste med ens att hon nu hade förlorat kampen.

Jag vet nog inte ens själv vad jag vill med detta inlägget. Kanske mest bara berätta att det där citatet som ibland dyker upp i mitt flöde på insta ”everyone is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always” är nått av det sannaste som cirkulerar.

Bloggen kommer inte komma att handla om sorg eller kris. Tror jag. Men att få skriva om lite ytligheter och milstolpar med bebisen får mig att fly till min parallella verklighet för en stund, och det är väl delvis det sociala medier handlar om?

Att grotta ner mig i saker och dra igång stora projekt verkar vara min form av att tackla sorg. Så bli inte förvånade om det skulle komma ett inlägg om kontorsrenoveringen jag drog igång igår eller hur du får ut mest näring av din smoothie. Jag tyckte tydligen inte jag hade tillräckligt att göra som det var. Men bli heller inte förvånade om det helt plötsligt skulle gapa tomt på inlägg här och på insta..

Nu är det inte långt kvar innan hon flyger fram här hemma. Tiden går så fort och jag hinner inte med.

De senaste två dagarna har hon flera gånger ställt sig i krypställning men än har hon inte kommit på hur hon kommer vidare men jag tror vi pratar timmar snarare än dagar innan hon knäcker nöten. Vart tog min lilla bebis vägen?!

När började era barn krypa?

Jag har lyckats överanstränga min hand. Det gör så in i norden ont att böja ut tummen. Ni vet det där greppet när man håller eller lyfter upp och ner en bebis 38000 gånger om dagen.

Igår var jag iallafall hos sjukgymnasten vilket var ett av alla inbokade tider vi haft denna veckan som jag skrev om. Känns som bloggen just nu är väldigt ”läkarfokuserad”. Det är inlägg om tandläkare, sjukgymnaster och BVC.. Jag lovar bot och bättring.

Domen från dagens besök var iallafall denna skenan, dag och natt, i 2 veckor.. Känner mig lite smått rörelsehindrad men får lära mig lite andra tekniker för att skära mat och bära bebis 🙂 Tur hon är så stabil!

Tänk att lillkorvan hunnit bli hela 6 månader. Vart tusan har detta halvåret tagit vägen?! Jag hinner inte med..

Denna veckan har präglats av sjukvård av olika slag och jag råkade bland annat dubbelboka två olika vårdtider så lillan 6-månaders kontroll fick ge vika till förmån för det andra besöket.

Typiskt nog så var det ett läkarbesök och inte ett vanligt besök så nu måste vi vänta 2 veckor innan vi får veta vikt och längd.

Nu för tiden sitter hon stadigt som ett berg men har börjat ge sig på att flytta sig.. Hon klättrar gärna på mig och står allt som ofta i krypställning. Ska hon bli första bebisen som faktiskt kryper? De andra två har ju varit rumphasare.

När började dina barn krypa?

Gårdagens föreläsning gick superbra och jag känner mig påfylld med energi. Jag älskar de diskussioner som uppstår och att få ta del av andras erfarenheter och funderingar och diskutera problem och lösningar tillsammans.
Nu är jag på väg till tandläkaren och är beredd på att få skäll om att jag inte har extra flour. Jag har inte grotta ner mig i flourfrågan och har nog egentligen ingen åsikt varken åt ena eller andra hållet. Vad är din åsikt i flourfrågan?

Om knappt två timmar är det dags för mig att föreläsa igen på temat miljövänlig livsstil. Jag älskar att hålla föredrag! Att få dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter och jag älskar de diskussioner som ofta uppstår.

Jag brukar ju vanligtvis dela med mig av när sånt här kommer i förväg så ni som bor i och i närheten av Borås har en möjlighet att delta men denna gången visste jag helt ärligt inte om det skulle bli av. I vilket fall så är det idag kl 18 i Gånghester kyrka.

Jag har haft det rejält tuff det senaste och har knappt kunnat planera för nästa dag. Men jag tänker att när livet utsätter en för prövning så kommer man i slutet ut starkare, ödmjukare eller modigare även om det inte känns så just nu.

Igår när jag hämtade stora dottern på skolan bad jag henne ta ett kort på mig. Tyckte det var helt galet att det var T-shirtväder, i februari!!

Det kändes så varmt när solen låg på och som du ser fanns inte ett moln på himlen. Jag vet att det ibland kan vara såhär vid påsk men det brukar ju vara i april. Kan inte alls minnas att det varit T-shirtväder så tidigt innan.

När grabben också hade slutat skolan så köpte vi glass på Ica och satte oss i solen. Iallafall jag blir ju lite extra sugen på glass när det bjuds på så fint väder. Även om det är med stor klimatoro måste jag säga.

Först det otroligt varma sommaren vi hade förra året och nu t-shirtväder under sportlovsmånaden….