Att befinna sig i kris

Idag är första gången jag bär smink på ett par veckor. Jag vet inte om ni ser det men jag såg det så tydligt i mina ögon när jag redigerade bilden. Sorgen.

Och för mig blir detta tydligare än någonsin, att i sociala medier så visas alltid bara det man vill visa, men bakom kulisserna vi alla målar upp så döljer sig en parallel verklighet.

Ni vet exempelvis att jag varit hos tandläkaren och sjukgymnasten, att Ellen snart kryper och att jag fyllt på min sminkväska. Men jag har också i flera dagar hållt min mammas hand, om och om igen, som ett mantra, talat om för henne hur mycket jag älskar henne, gråtit floder och pussat och smekt hennes varma kind utan att veta om jag gör det för sista gången.

Tidigt på morgonen en dag i förra veckan, innan det fanns en tillstymmelse till ljus i rummet, så ringde telefonen och jag visste med ens att hon nu hade förlorat kampen.

Jag vet nog inte ens själv vad jag vill med detta inlägget. Kanske mest bara berätta att det där citatet som ibland dyker upp i mitt flöde på insta ”everyone is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always” är nått av det sannaste som cirkulerar.

Bloggen kommer inte komma att handla om sorg eller kris. Tror jag. Men att få skriva om lite ytligheter och milstolpar med bebisen får mig att fly till min parallella verklighet för en stund, och det är väl delvis det sociala medier handlar om?

Att grotta ner mig i saker och dra igång stora projekt verkar vara min form av att tackla sorg. Så bli inte förvånade om det skulle komma ett inlägg om kontorsrenoveringen jag drog igång igår eller hur du får ut mest näring av din smoothie. Jag tyckte tydligen inte jag hade tillräckligt att göra som det var. Men bli heller inte förvånade om det helt plötsligt skulle gapa tomt på inlägg här och på insta..

Nu är det nära

Nu är det inte långt kvar innan hon flyger fram här hemma. Tiden går så fort och jag hinner inte med.

De senaste två dagarna har hon flera gånger ställt sig i krypställning men än har hon inte kommit på hur hon kommer vidare men jag tror vi pratar timmar snarare än dagar innan hon knäcker nöten. Vart tog min lilla bebis vägen?!

När började era barn krypa?

Överansträngd hand


Jag har lyckats överanstränga min hand. Det gör så in i norden ont att böja ut tummen. Ni vet det där greppet när man håller eller lyfter upp och ner en bebis 38000 gånger om dagen.

Igår var jag iallafall hos sjukgymnasten vilket var ett av alla inbokade tider vi haft denna veckan som jag skrev om. Känns som bloggen just nu är väldigt ”läkarfokuserad”. Det är inlägg om tandläkare, sjukgymnaster och BVC.. Jag lovar bot och bättring.

Domen från dagens besök var iallafall denna skenan, dag och natt, i 2 veckor.. Känner mig lite smått rörelsehindrad men får lära mig lite andra tekniker för att skära mat och bära bebis 🙂 Tur hon är så stabil!

btf

Ellen 6 mån

Tänk att lillkorvan hunnit bli hela 6 månader. Vart tusan har detta halvåret tagit vägen?! Jag hinner inte med..

Denna veckan har präglats av sjukvård av olika slag och jag råkade bland annat dubbelboka två olika vårdtider så lillan 6-månaders kontroll fick ge vika till förmån för det andra besöket.

Typiskt nog så var det ett läkarbesök och inte ett vanligt besök så nu måste vi vänta 2 veckor innan vi får veta vikt och längd.

Nu för tiden sitter hon stadigt som ett berg men har börjat ge sig på att flytta sig.. Hon klättrar gärna på mig och står allt som ofta i krypställning. Ska hon bli första bebisen som faktiskt kryper? De andra två har ju varit rumphasare.

När började dina barn krypa?

Mot tandläkaren och det där med flouret

Gårdagens föreläsning gick superbra och jag känner mig påfylld med energi. Jag älskar de diskussioner som uppstår och att få ta del av andras erfarenheter och funderingar och diskutera problem och lösningar tillsammans.
Nu är jag på väg till tandläkaren och är beredd på att få skäll om att jag inte har extra flour. Jag har inte grotta ner mig i flourfrågan och har nog egentligen ingen åsikt varken åt ena eller andra hållet. Vad är din åsikt i flourfrågan?

Strax dags att hålla föreläsning igen

Om knappt två timmar är det dags för mig att föreläsa igen på temat miljövänlig livsstil. Jag älskar att hålla föredrag! Att få dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter och jag älskar de diskussioner som ofta uppstår.

Jag brukar ju vanligtvis dela med mig av när sånt här kommer i förväg så ni som bor i och i närheten av Borås har en möjlighet att delta men denna gången visste jag helt ärligt inte om det skulle bli av. I vilket fall så är det idag kl 18 i Gånghester kyrka.

Jag har haft det rejält tuff det senaste och har knappt kunnat planera för nästa dag. Men jag tänker att när livet utsätter en för prövning så kommer man i slutet ut starkare, ödmjukare eller modigare även om det inte känns så just nu.

T-shirtväder i februari

Igår när jag hämtade stora dottern på skolan bad jag henne ta ett kort på mig. Tyckte det var helt galet att det var T-shirtväder, i februari!!

Det kändes så varmt när solen låg på och som du ser fanns inte ett moln på himlen. Jag vet att det ibland kan vara såhär vid påsk men det brukar ju vara i april. Kan inte alls minnas att det varit T-shirtväder så tidigt innan.

När grabben också hade slutat skolan så köpte vi glass på Ica och satte oss i solen. Iallafall jag blir ju lite extra sugen på glass när det bjuds på så fint väder. Även om det är med stor klimatoro måste jag säga.

Först det otroligt varma sommaren vi hade förra året och nu t-shirtväder under sportlovsmånaden….

Min kropp har inte återhämtat sig från graviditeten



Jag är så stolt över mig själv som lyckats klippa ihop en video helt själv!! Innan har jag ju tagit hjälp av en urgullig tjej som heter Felicia Ludwigsson. Nu när jag lyckats klippa ihop första videon och inte börjar helt från noll med kommande videor så tänker jag att jag kommer kunna få till ännu mer effekter som gör dem lite roligare att kolla på.

I min allra första vlogg får ni följa med i lite hur en dag kan se ut för mig med BVC besök och hämtning på skolan. I videon pratar jag om nått viktigt som jag inte tycker man ser så mycket av på sociala medier, nämligen när kroppen INTE har återhämtat sig från graviditeten. Nu pratar jag inte om vikt utan när det fortfarande knakar och brakar i kroppen 5 månader efter förlossningen.

 

Bytt namn på instagram

Hej mina hjärtan! Jag ville bara meddela att jag bytt namn på min Instagram så ni inte blir förvirrade.

Numera hittar ni mig som @angelicazetterstrom. Jag har alltså bytt från ekomorsanangelica till mitt för- och efternamn. Kan helt ärligt inte ens fatta att det var ledigt. Måste ju vara ett tecken!

Många har frågat via DM varför jag bytt, anledningen är:

1) att bara ekomorsan eller ekomorsan.com inte är ledigt och få personer kan i första anblick läsa ut ekomorsanangelica.

2) det första de läser är eko och ja det är väl bra för man snabbt och tydligt fattar vad de hittar hos mig men jag vet att namnet Ekomorsan skrämt bort många. Och jag vill ju inspirera inte skrämma och framförallt inte skrämma de som precis börjat sin ekobana eller till och med kanske befinner sig en bra bit därifrån. Det är ju en nyfikenhet som ska väckas.

Så därför bytte jag nu. Bloggen kommer däremot inte byta namn, inte i dagsläget iallafall. Vad som händer i framtiden låter jag vara osagt.

Hittills har jag tappat massa följare efter namnbytet men jag hoppas dem hittar tillbaks. Det är fortfarande eko som är huvudfokus. Om min beslut att byta namn var smart får tiden utvisa.

Vad tycker du om mitt initiativ? Hiss eller diss?

Ellen 5 månader

Tänk att den här lilla vildingen blev hela 5 månader i fredags. Tiden bara rusar fram och som ni ser så kan hon redan sitta själv men hon tappar ju balansen ibland så skulle ju inte våga låta henne sitta själv om jag inte var bredvid och om jag inte bullat upp med täcken och kuddar runt om.

Hon blir bara svårare och svårare att fota också. Hon ligger inte direkt still och ALLT ska in i munnen så rekvisitan får inte direkt vara i fred.Nu har vi precis kommit hem från BVC där vi har vägt, mätt och fått vaccin. Vi har ju låtit alla våra barn ta del av det allmänna vaccinationsprogrammet. Något jag vet är en het potatis här inom ekosfären.

I vilket fall så väger hon numera 8110 gram och är 66 cm lång. Min stora fina tjej 😍 Fast Ellen var stor för sin tid och de valde att sätta igång mig före BF så är hon nu minst av alla 3 barnen. Det är dock inte mycket som skiljer, 200-300 gram och ett par centimeter bara.

Om du har barn, har du låtit vaccinera dem och hur stora var dem vid 5 månader och var de lika sina eventuella syskon?