Hur ska man undvika BPA kvitton?

20120914-123241.jpg

För några månader sedan blev vi alarmerade om höga halter av Bisfenol-A (BPA) i flertalet produkter. En av dessa produkter var kassakvitton och parkeringsbiljetter.

Många kvitton och parkeringsbiljetter är utskrivna på så kallat termopapper. Det är denna typ av papper som innehåller just BPA eftersom det är det ämne som får texten att framträda när man tillför värme. På så sätt slipper man nämligen ha toner eller färgband i kassaskrivarna.

Genom att värma upp kvittot lite grann med exempelvis en tändare kan man ta reda på om kvittot i plånboken är gjort av termopapper. Igår fick jag dock lära mig ett nytt och mycket lättare sätt (om man inte råkar vara rökare eller ljusjunkie och har massor med tändare lätttillgängligt) hur man kan få reda på om ens kvitto har BPA i sig. Man skrapar lite grann med nageln och är det termopapper kommer det att bli svart/grå rivmärken.

Nu vet jag ju hur jag tar reda på om kvittot innehåller BPA, men hur går jag vidare? Parkeringsbiljetter undviker jag genom att använda SMS biljett, men hur ska jag undvika övriga kvitton i väntan på bättre lösning (BPA fria kvitton)? Att bara sluta ta emot dem hjälper ju varken miljön eller personen i kassan som dagligen tar i kvitton..

Börja tänka vi

Ska vi värna om miljön så måste vi sluta att konsumera så mycket som vi faktiskt gör. Att vara en medveten konsument är inte alltid lätt, men att tänka till både en och två gånger om det faktiskt är något man behöver innan man handlar är ett bra början. Om man lägger lite extra kraft på att försöka köpa enbart det man behöver och det man verkligen vill ha så slipper man dessutom eventuella felköp.

Att tänka efter en extra gång gäller även second hand. Att köpa begagnat är ju självklart bättre än nyproducerat, både ur miljöaspekt och sett från plånboken, men bara för att det är begagnat och inte kostar många kronor så är det ändock konsumtion. Jag tänker att om jag köper denna prylen/plagget som jag tycker är fin, men inte har något faktiskt behov av så ”stjäl” jag den från någon annan som kanske hade större behov av just den. Men orkar man även gå runt och tänka på alla andra? Är det inte lite grann så vi måste agera? Sluta vara så egoistiska och tänka jag utan istället börja tänka vi. En person handlingar gör skillnad men miljön kan inte räddas av endast en person, vi måste göra det tillsammans!

Nu slår vi våra kloka huvuden ihop

Idag fick jag ett mail från en läsare som har lite av ett dilemma när det gäller alla dessa småpresenter som man ”tvingas” att köpa till alla dessa födelsedagskalas som bara blir fler och fler. Mailet är publicerat med skrivarens tillåtelse.

”Hej!

Tack för en helt fantastiskt bra blogg!
Hittade dig via bloggen Miljömamman.
Tänkte att du kanske kunde få mig i lite nya tankebanor… Har ett litet problem, here goes:

Min dotter är snart 2 år och går i förskolan. Vi umgås med folk som har barn och det finns även en heeel del ungar i familjen. Det är barnkalas J Ä M T. 
Det finns en liten tyst överenskommelse om att inget får kosta över hundringen till de små, men det räcker inte långt (samtidigt som det blir väldigt dyrt…). Jag vill inte köpa små eländiga och sjukt onödiga plastsaker till alla… Har du något bra tips på vad man kan göra istället?
Vi har gett bort träd, fadderskap, biljetter till teater, bio osv, men sen då? 

Jag och min sambo är ganska ensamma om miljötänket i våra kretsar (begagnade kläder, återvinning osv) och man känner sig gruvligt motarbetad, blir kallad hippie osv. Och att komma med något begagnat i present är inte att tala om, det ska vara i prasslig plast från BR.

Vore väldigt tacksam om du kunde lyfta upp det här evinnerliga köpandet. För det känns inte som att det är de små man köper till, utan för de som tittar på när presenterna öppnas?

Ska på ett barn kalas på lördag och det blir ett baka-kakor-kit från oss. En glasburk med färdigblandade ingredienser och fina pappersformar i returpapper 🙂

Det är inte lätt när de i ens bekantskapskrets inte delar samma värderingar. Många i vår bekantskap tycker att det är bra att köpa saker som inte nödvändigtvis är nyproducerade samt att det är roligt att både ge och få saker saker som är hemmagjorda. Kan man inte sticka, virka, sy, snickra, måla så kan man ju ofta stödja någon mindre producent. Finns massor av människor som säljer sina hantverk via bloggar och liknande.

Att köpa upplevelser av olika slag är en jättebra idé för då slipper man problemet med att massor av små leksaker samlas på hög och bara blir en del av allt annat småbröte. För helt ärligt så behöver inte barnen en femtioelfte liten traktor eller en hundrade liten ponny. Det är ibland otroligt svårt när man ska försöka få något nyproducerat och bra för en hundralapp.

Ett baka-kakor-kit var ju en super idé och det tänker jag absolut apa efter 😉 Men har man många kalas att gå på så kan man behöva många olika idéer. Därför tycker jag att nu vi slår våra kloka huvuden ihop och hittar på lite grejer man kan ge bort i födelsedagspresent till barn i olika åldrar!

Ett förslag, för att spinna vidare på baka-kaka-kitet är ett trolldegskit. Häll ihop torrvarorna och skriv sedan på en lapp som du knyter runt burken med hur mycket vatten och eventuell olja (beroende på recept) som behöver tillsättas. Häng lappen runt glasburk som du har torrblandningen i och komplettera med en träkavel och lite pepparkaksformar. Både kaveln och pepparkaksformarna kan ju barnen sedan även använda vid andra typer av bak.

Vill man köpa något så finns det nu för tiden en del ekologiska alternativ så som byggklossar av majsstärkelse, ekologiska kritor eller vattenfärg som man kan komplettera med ett ritblock eller varför inte köpa gatukritor.

I läsarens fall var ju begagnat inte var något alternativ, men annars hade man kunnat köpa lite pärlhalsband på loppis (eller ta några du redan har hemma men inte använder), klippa sönder och hälla upp pärlorna i små burkar och göra ett armbandspysselkit. Detta är förövrigt ett bra barnkalasaktivitet om man har lite äldre barn som behöver roas lite grann. Bara att fylla upp skålar med pärlor och sedan låta barnen go bananas. En rolig grej för barnen att ta med sig hem istället för att köra till exempel fiskdamm där man ska ha köpt ytterligare nått småbröte att lägga i påsarna tillsammans med den alltid ingående ballongen och clementinen.

Genom sina val med vad man själv tar med sig till kalas etc gör man ett statement och faktiskt visar andra vad man kan hitta på. Har du tur kanske någon blir inspirerad och gör något likande när ditt barn sedan fyller år.

Har ni läsare något roligt ge-bort-i-present-tips?

Nu är det dags igen

Nu är det dags igen att utmana er läsare, men framför allt mig själv. Sist jag körde ”Manifestation mot köphetsen” var det fyra veckors köpstopp som gällde samt att fyra platser i huset skulle rensas (en ny plats varje vecka). Denna gången tänker jag 2 månader från och med i morgon.

Är detta ens möjligt med två små barn så här vid ett årstidsskifte? Barnens garderober måste fyllas på inför höst och vinter, så där ger jag mig direkt dispens. Jag kan ju inte låta mina barn gå runt och frysa!  Allt som köps ska först och främst vara införskaffat begagnat och i andra hand kommer nyproducerat, men ekologiska alternativ. Nu har jag mitt sikte inställt på ”Allt för barnloppisen” den 1:e september, MEN alla barnklädesinköp ska ske med väldigt hårda tyglar! Inget” jag kan köpa en extra tröja till barnen för att den bara kostar 10 kr” och barnens garderober ska gås igenom noga under veckan  som kommer. Undra hur ombyten av de olika plaggen som behövs? Finns det någon standard?

Så varför tjatar jag på om barnkläder? Jo, för att det är där min svaghet ligger! Jag kan klara mig två månader utan att handla till mig själv, med dessa små, underbara plagg är svåra att motstå, så är det bara. Och ibland tror man att man behöver vissa plagg, men så visar det sig att jag glömt bort att de ha både de ena och andra plagget. Förra året hade till exempel Julia inte mindre än 4 overaller. F-Y-R-A! Det är ju helt galet.

Vi måste ju dock ge detta en liten tvist! Om jag måste handla något (dvs barnkläderna) ska det ske för pengar jag fått genom att sälja prylar som ”ligger och skräpar” här hemma. Detta för att prylar som vi inte använder ska komma till någon som faktiskt behöver och kommer att använda dem. Jag behöver få tummen ur för jag har massor med saker som jag tänkt att det och det ska jag sälja, men så kommer jag aldrig till skott.

Så nu kör vi! Är det någon som vågar anta utmaningen?

Jag som hade tänkt nolla

20120824-143828.jpg
Jag hade stora planer på att nolla denna veckans in-lista. Klarade mig ganska långt in på veckan faktiskt, men så for jag inom second handbutiken ”åter i bruk” igår och hittade en hel del bra att ha grejer. Ytterligare en tesil, ett halvlitersmått (som enligt min syster är hennes mest använda mått) och inte mindre än 3 lunchlådor i rostfritt stål, perfekta nu när alla i plast har förvisats till källaren. Jag har ju som sagt inte kommit överens med mig själv om hur jag vill gå vidare med dem. Återvinningen eller second hand?

Rostfritt stål måste väl ändå räknas som det allra bästa? Det går ju aldrig sönder och kan gå i arv generation efter generation. Ångrar faktiskt att jag inte tog rostfria bunkar efter mormor. Vem vill inte baka kaka i samma skålar och formar som ens mormor gjort i alla år..

Jag – ett före detta Teflonfån!

Som bekant fick jag en gjutjärnspanna när jag fyllde år i söndags. Vi har ingen sedan tidigare utan stekte vår mat i teflonpannor. Efter att jag läste boken Förgiftad (som Emma tipsade om) och blev medveten om hur giftig och miljöfarlig teflon är vill jag ju självklart inte att vår mat ska tillagas i dessa.

Teflon i sig är enbart ett varumärke från koncernen DuPont. Teflon är helt enkelt plasten PTFE, en flourplast. Denna är näst intill onedbrytbar och inget bra val varken ut hälso- eller miljöaspekt. Visst ni till exempel att kanariefåglar har dött efter att ha vistats i ett rum där en teflonpanna stått på alldeles för länge?

Det är såklart inte bara teflonpannan här hemma som består av PTEE. Muffinsplåten som jag så ofta använder har ett lager och till och med barnens vinterskor (Gore-tex är tydligt bara ytterligare ett namn för PTEE) Det är så man blir lite mörkrädd, ju mer påläst man blir. Men jag kan inte sluta. Jag VILL inte sluta!

Loppisrunda

20120808-200455.jpgIdag har vi varit ute på äventyr, barnen, jag och ett par goda vänner. De var på jakt efter lite gamla grejer att återbruka och jag var inte sen på att haka på.

På vägen hem svängde jag förbi Borås biståndscenter i jakt på lite gamla lunchlådor i plåt. Det är ju lite brist på lunchlådor här hemma efter att jag upptäckte att ALLA lunchlådorna (i plast) vi ägde hade en 7:a i botten.

Tyvärr fanns där inga sådana, men väl en gammal dockvagn och två gardinlängder. Totalt 5 meter tyg för 40 kr! Billigt!! Vad det ska bli av dessa både berättar och visar jag en annan gång 😉

Plasten i våra hav

På tal om tvätt så läste jag tack vare Tankekatten en artikel i Göteborgs posten om att vi håller på att kväva ihjäl havet med våra sopor. Bland annat tar den upp att vid tvättandet av en fleecetröja släpps tusentals plastartiklar ut i våra vattendrag som reningsverken, precis som med ftalaterna i sköjmedel, inte kan ta hand om. Det innebär att det flyter runt massor av små plastartiklar som aldrig kommer att försvinna och som vi, våra barn och sedan våra barnbarn kommer att svälja varje gång hen får en kallsup. Åter igen är plasten där och skrämmer! Det är dags att vi tar lite ansvar för plasten i våra hav! Nu måste jag ge mig ut och surfa reda på ett bra alternativ till alla mina nylonstrumpbyxor för det är nog näst intill det enda ”dåliga” som jag tvättar.

Lite annat att ha i bakhuvudet som de tog upp i artikeln är att det tar:

– 25 år för en cigarettfimp att ”försvinna”
– En engångsblöja tar en livstid
– Varje petflaska kräver upp till 15 generationer innan det har brytits ner.

Känns bra att jag fimpat för flera år sedan. Inte bara för min egen hälsa utan även för de i min omgivning och inte att förringa miljön! Jag har även fått lite mer eld i baken att leta reda på den ultimata tygblöjan. I vår kommun blir dock alla brännbara sopor (och därmed alla engångsblöjor) till fjärrvärme så de kommer ju inte direkt finnas kvar men det ger ju i varje fall mig en ordentlig tankeställare! Och 15 generationer för en petflaska, det är ju helt galet!

 

Funderingar kring tygblöjor

Idag bjuder jag på en bild på vår lilla Pepples. Jag tycker att Julia påminner om den lilla flickan i familjen Flinta när hon hasar omkring i sin minkyblöja och palmtoffs 🙂

För ett tag sedan vann jag tre stycken pocketblöjor från Alvehamn och sedan de kom hem till oss så använder jag dem så flitigt jag kan. Kruxet är bara att så fort man har använt dem en gång så är de obrukbara till man tvättat dem. Till skillnad från en skalblöja med inlägg, där man enbart behöver byta ut inlägget om jag förstått det hela rätt?

Det här med tygblöjor är verkligen en djungel. Det finns pocketblöjor, vikblöjor, skalblöjor, formsydda blöjor, olika typer av inlägg och hur ska man kunna välja rätt? Jag är glad över att jag vann pocketblöjorna och därmed fick ett startskott in i tygblöjdjungeln på rikigt. Jag funderade på tygblöjor redan när sonen låg i magen, men  så orkade jag tyvärr inte ta mig igenom djungeln. Jag tyckte helt enkelt att jag hade nog att göra ändå med amningar och blöjbyten än att även behöva tvätta blöjorna var och varannan dag. Men nu är jag där igen med en önskan att minska sopberget och vår miljöpåverkan och försöker att reda ut vad som egentligen är bäst. Bättre att börja sent än aldrig! Jag upplever att pocketblöjorna läcker ibland, men om det beror på själva blöjan eller klåparmamman låter jag vara osagt ett tag till, men borde man köpa på sig en annan sort?

Vad har du för erfarenheter av tygblöjor?

Fixar race och inställt Gekåsbesök

Det har varit lite tyst här på bloggen några dagar eftersom vi varit relativt befriade från regn och därför kört på världens race med att bli klara med sommaren utomhusprojekt. Än är det en del kvar men första strykningen på garaget är gjort och staketet har kommit halvvägs. Vi har ju en bra assistent som ibland hjälper och ibland stjälper 😉

Idag var tanken att jag och min svägerska skulle åkt till Ullared (främst Gekås), men kom som tur var på bättre tankar. Speciellt när det, enligt min syster som var där, var smockfullt. Eftersom det inte var något särskilt vi behövde kunde vi lika gärna bespara oss resan. Jag hade nog stört mig på att folk verkar rusta schampo, plastpåsar och diverse ”nödvändigheter” som om det vankades krig. Fråga mig dock inte hur många gånger jag åkt dit och kommit hem med 10 paket plastpåsar, 6 flaskor schampo och typ 5 liter duschkräm för det vet jag ärligt talat inte men många är det. Att jag under det senaste året ändrat attityd till vad som i mina ögon verkar vara onödig shopping råder det ingen som helst tvekan om.