Året var 1995 och jag var 11 år. Det absolut hippaste man då kunde klä sig i var antingen alternativ 1: Adidasbyxor, en munktröja i valfri neonfärg och FILA skor eller alternativ 2: tights, USA sockar och FILA skor. Ser ni den gemensamma nämnaren? Japp, skorna.. De var i nått lent sammetslikande material, med en stor plös som man skulle låta sticka upp framför byxorna och snöret skulle knytas bakom denna plös.
Åh dessa skor, så gärna jag vill ha dem. ”Alla” hade ett par, innetjejerna hade det och till och med nördarna hade dem. Alla utom jag såklart. Vi hade en skoaffär på torget där vi bodde och säkert en gång i veckan var jag inne i affären, klämde på skorna och drömde om att själv äga ett par. Jag önskade mig dem i födelsedagspresent, men det fick jag inte. Så jag fortsatte att titta på skorna, fortsatte att tjata på mina föräldrar, fortsatte att drömma vidare om att en dag äga ett par och till slut kom julen.
Det fanns mängder av paket under granen. Men två av paketen var misstänksamt lika ett paket som skulle kunna innehålla mina efterlängtade skor. Med stor spänning öppnade jag det första av paketen. Inga skor i detta, utan en ”Nintendolåda” innehållandes flera stycken 8 bitars spel som min far hade köpt begagnat. Jätteglad för presenten siktade jag in mig på nästa paket som såg ut att innehålla skorna. Jag kände på paketet, vägde det i mina händer och ja, visst är det nog allt ett par skor i detta. Ä-N-T-L-I-G-E-N skulle jag få mitt alldeles egna par FILA skor!
Medan jag nervöst och förväntansfullt började öppna paketet funderade jag på vilken färg de hade. Var de svarta? Blåa? Gröna? Jag höll mina tummar för de svarta samtidigt som pappret föll av och där på locket av skokartongen stod det….. Lejon. Japp, ni läste rätt Lejon inte FILA. Det var inte alls mina efterlängtade skor utan något substitut. Jag hade ju faktiskt önskat mig ett par skor och ett par skor fick jag.
Jag kommer nog aldrig glömma dessa två paketöppningar. Det är snart 20 år sedan och jag minns det som igår. Jag minns inget annat alls från denna julaftonen. Inte vad det låg i några av alla andra paket utan bara öppningen av dessa två paket. När jag trodde att jag äntligen skulle få äga ett par av skorna som var de snyggaste man kunde gå i.
Självklart förstår jag varför min mor inte köpte ett par skor för 600 kr 1995 till en 11-åring. Nu när jag är äldre funderar jag dock på hur mycket alla mina julklappar hade kostat dem den julen. Kan det ha varit ett par FILA skor eller iallafall bra nära samma summa? Om mina föräldrar hade frågat mig om jag verkligen, verkligen ville ha dessa skor och var villig att ge avkall på alla andra paket jag skulle fått hade jag då fortfarande verkligen velat ha dem? Svaret på den frågan kan jag bara spekulera kring.
Lärdomen av denna jul bär jag med mig i livet. Nämligen att alltid köpa det jag (eller någon annan för den delen) verkligen, verkligen vill ha och suktar efter för det är otroligt svårt att finna något annat som är värt lika mycket och kan fylla dess plats. ”Kopior” och ersättningsvaror är oftast bara ett resursslöseri, både ekonomiskt och miljömässigt.
Nu är jag nyfiken på hur du ställer dig till detta? Många små eller en stor julklapp/present? Oavsett om den är dyr eller billig, nyproducerad eller second hand såklart.