Återvinna plast

Jag har ju tagit upp plast en hel del här på bloggen på senaste tiden. Vad som är farligt och hur jag ska gå vidare med all plast som finns innanför våra dörrar. Skulle jag lämna den till second hand eller skulle jag lämna den till återvinningen.

Ni är även en del som frågat varför inte all plast är märkt med plastssymbolen och hur ska man då kunna veta om de är farliga eller inte. Därför är det nu dags att reda ut REPA märkningen jag bloggat om tidigare.

Så varför hittas inte symbolerna (REPA märkningen) på all plast som vänt upp och ner på i hemmet? Repa märkningen är ett ”bevis” på att företaget betalat in en avgift och därmed uppfyller sitt producentansvar och är egentligen inte till för att vi som konsumenter ska veta huruvida plasten är farlig eller ej (det är ju bara en bonus). Denna avgift används sedan för att finansiera våra återvinningsstationer runt om i landet.  I praktiken måste alla som antingen tillverkar,fyller eller importerar varor vara anslutna till REPA men i teorin är de inte det och det är därför inte alla förpackningar/produkter har någon REPA märkning på sig.

Har förpackningen inte REPA symbol ska den heller inte lämnas i någon av återvinningsstationerna som finansieras genom denna avgift, utan istället lämnas till kommunens återvinningscentraler. Mina lunchlådor till exempel har en symbol på sig och jag kommer, om jag bestämmer mig för det, lämna dessa till en återvinningsstation medan om en plastleksak ska lämna hemmet får den lov att vänta till nästa besök på en återvinningscentral. Jag personligen vill ju inte fylla våra återvinningsstationer med saker som inte betalats för att finnas där.

Observera att REPA märkningen inte bara finns på plast utan även pappersförpackningar, metallförpackningar och tidningar! Glas har ett eget återvinningssystem som du kan läsa mer om här.

 

Ps. Om ni gillar bloggen och det jag gör för vår miljö skulle jag bli jag glad om ni ville lägga er röst på mig, Angelica, som Borås miljöhjälte :)

Jag som hade tänkt nolla

20120824-143828.jpg
Jag hade stora planer på att nolla denna veckans in-lista. Klarade mig ganska långt in på veckan faktiskt, men så for jag inom second handbutiken ”åter i bruk” igår och hittade en hel del bra att ha grejer. Ytterligare en tesil, ett halvlitersmått (som enligt min syster är hennes mest använda mått) och inte mindre än 3 lunchlådor i rostfritt stål, perfekta nu när alla i plast har förvisats till källaren. Jag har ju som sagt inte kommit överens med mig själv om hur jag vill gå vidare med dem. Återvinningen eller second hand?

Rostfritt stål måste väl ändå räknas som det allra bästa? Det går ju aldrig sönder och kan gå i arv generation efter generation. Ångrar faktiskt att jag inte tog rostfria bunkar efter mormor. Vem vill inte baka kaka i samma skålar och formar som ens mormor gjort i alla år..

Nytt för tänderna

Jag handlar ju efter principen att det vi har hemma ska först ta slut och när det är dags för påfyllning gäller det att välja ett mer miljösnällt alternativ. I ett tidigare inlägg har jag sagt att jag ska visa vilka förändringar  vi gör hemma. Att vi förändrat våra matinköp, har nog varit underförstått, så först ut blev inlägget om tvättnötterna.

För ett tag sen började det även att sina i badrummet. Först ut var att byta ut tandborstar och tandkräm. Barnens tandborstar kommer i det närmsta att bytas ut dem med. Antagligen mot borstar i cellulosa eftersom huvudet är ganska stort på bambutandborstarna (även på deras barnvariant). Barnens tandkräm har däremot redan byts ut mot en naturlig  tandkräm med smak av hallon, vilket uppskattas av barnen. I samband med ett inköp av barntandborstar tänkte jag passa på att köpa tandkräm även till oss vuxna.

När det gäller tandborstarna trodde jag att träsmaken skulle irritera mig, men jag märker faktiskt inte av den. Och vad jag kan se med blotta ögat och känna med tungan verkar tänderna bli precis lika rena som med en tandborste av de välkända tandborstmärkerna med alla sina superegenskaper 🙂 Vet ni vad? När tandborsten sedan är förbrukad så slänger man den bara i komposten! Hur bra är inte det? Att de även är snyggare än en tandborste i plast ser inredningsnörden i mig bara som ett plus 😉

Ett alternativ till plastlunchlådan

Plasten har börjat att fasas ut här hemma hos Ekomorsan och vad ska vi då ta till när vi får matrester över och vi inte längre har den gamla hederliga plastlunchlådan att ta till?

Till dagens pastasallad använde jag glasburkarna jag fick i present av vänner när jag fyllde år häromveckan. Det finns en hel del som funkar riktigt bra att stoppa i just runda glasburkar. Sallad, soppa, köttfärssås och spagetti, pasta med någon form av pastasåser. Var bara noggrann så de verkligen sluter tätt om du tänkt frakta dem någonstans (typ jobbet) för det är ju inte så kul att komma fram och upptäcka att man har mat i hela väskan. Ett alternativ är ju, om man vill vara på den säkra sidan, att använda till exempel gamla syltburkar med skruvlock.

Det går även utmärkt att frysa in mat i glas. Var bara försiktig så du inte utsätter glaset för starka temperaturskillnader och glöm inte att lämna utrymme för maten att svälla (vilken den gör när den fryser). Tar man inte hänsyn till dessa två saker kan glaset spricka om man har otur.

Jag – ett före detta Teflonfån!

Som bekant fick jag en gjutjärnspanna när jag fyllde år i söndags. Vi har ingen sedan tidigare utan stekte vår mat i teflonpannor. Efter att jag läste boken Förgiftad (som Emma tipsade om) och blev medveten om hur giftig och miljöfarlig teflon är vill jag ju självklart inte att vår mat ska tillagas i dessa.

Teflon i sig är enbart ett varumärke från koncernen DuPont. Teflon är helt enkelt plasten PTFE, en flourplast. Denna är näst intill onedbrytbar och inget bra val varken ut hälso- eller miljöaspekt. Visst ni till exempel att kanariefåglar har dött efter att ha vistats i ett rum där en teflonpanna stått på alldeles för länge?

Det är såklart inte bara teflonpannan här hemma som består av PTEE. Muffinsplåten som jag så ofta använder har ett lager och till och med barnens vinterskor (Gore-tex är tydligt bara ytterligare ett namn för PTEE) Det är så man blir lite mörkrädd, ju mer påläst man blir. Men jag kan inte sluta. Jag VILL inte sluta!

Borde man återvinna all typ av plast?

Just nu är det många  tankar och funderingar som surrar i mitt huvud. Ibland är det skönt att vara ovetandes, men jag är ständigt informationstörstig och det rimmar ju ganska illa med ovisshet.

På senaste tiden har jag bloggat otroligt mycket om plast och hur farlig plast finns överallt i vår vardag. Helst vill man ju helt radikalt bara kasta ut allt men mitt konsumtionsmedvetna lilla jag på min ena axel säger att slänga saker för att behöva konsumera nytt är fel. På andra axeln sitter den hönsiga mamma och säger att du kan inte fortsätta utsätta dina barn för alla gifter. Så vad gör man?

Jag rensar helt enkelt ut det som är farligast först. 7:or i kök och det som mina barn har mest kontakt med.  När det gäller leksaker i plast har jag observerat att dessa saknar triangeln. Varför vet jag inte med jag har valt att kontakta olika instanser för att försöka söka reda på svaret. Hur tusan vet jag om plasten som de gjort Duplot av är väldigt farlig eller bara dålig? Spelar det någon roll?

Även om jag inte kastat ut varenda plastpinal i vårt hem så försvinner det hela tiden successivt saker här hemma. Bland det första som  försvann bland barnens leksaker var gummiankan och badleksaker av samma typ. Här hemma fanns inte bara ankor i diverse olika storlekar utan även den berömda handen och foten jag tror nästan var och vartannat barn har (slutsats dragen efter 2 års besök på öppna förskolor och föräldragruppsträffar) samt bilar, båtar flygplan.. Ja diverse fordon helt enkelt. Dessa är väldigt inbjudande till att stoppa i munnen och innehåller högst troligt ftalater.

Än så länge har sakerna bara ”försvunnit”, dvs förvisats till källaren i väntan på att jag ska komma fram till hur jag ska hantera dem. För vill jag lägga mina lunchlådor (märkta med siffran 7) och barnens ftalatankor i återvinningscontainern för plast? De är ju giftiga och vill jag att det ska produceras nya produkter med mina förkastade giftiga produkter? Men vad ska man då göra med dem? Borde man återvinna all typ av plast? Plast oavsett märkning räknas ju som plast och inte som farligt avfall. För även om plasten är giftig kan man då likställa den med till exempel batterier eller kvicksilver som är sådant som räknas som farligt avfall. Troligtvis inte, men visst är det aningens förvirrande?

Plasten i våra hav

På tal om tvätt så läste jag tack vare Tankekatten en artikel i Göteborgs posten om att vi håller på att kväva ihjäl havet med våra sopor. Bland annat tar den upp att vid tvättandet av en fleecetröja släpps tusentals plastartiklar ut i våra vattendrag som reningsverken, precis som med ftalaterna i sköjmedel, inte kan ta hand om. Det innebär att det flyter runt massor av små plastartiklar som aldrig kommer att försvinna och som vi, våra barn och sedan våra barnbarn kommer att svälja varje gång hen får en kallsup. Åter igen är plasten där och skrämmer! Det är dags att vi tar lite ansvar för plasten i våra hav! Nu måste jag ge mig ut och surfa reda på ett bra alternativ till alla mina nylonstrumpbyxor för det är nog näst intill det enda ”dåliga” som jag tvättar.

Lite annat att ha i bakhuvudet som de tog upp i artikeln är att det tar:

– 25 år för en cigarettfimp att ”försvinna”
– En engångsblöja tar en livstid
– Varje petflaska kräver upp till 15 generationer innan det har brytits ner.

Känns bra att jag fimpat för flera år sedan. Inte bara för min egen hälsa utan även för de i min omgivning och inte att förringa miljön! Jag har även fått lite mer eld i baken att leta reda på den ultimata tygblöjan. I vår kommun blir dock alla brännbara sopor (och därmed alla engångsblöjor) till fjärrvärme så de kommer ju inte direkt finnas kvar men det ger ju i varje fall mig en ordentlig tankeställare! Och 15 generationer för en petflaska, det är ju helt galet!

 

Ekologiskt te i cellulosahölje

Jag dricker enormt mycket te och när jag började köpa ekologiskt var just att byta ut mina teer mot ekologiska alternativ bland det första jag gjorde.

Idag snubblade jag över några förpackningar Friggs te som hade kort datum och därför såldes ut billigare än annars. Att jag inte skulle hinna dricka upp det te jag köpte på mig innan det passerat bäst före datum om 2 månader är inte ens rimligt att tro. Sen gör det mig heller inget om det det skulle hinna bli lite gammal för den delen.

Nu när jag kom hem och skulle ta mig en kopp av min nyinförsakffade te var det första jag la märke till att påsarna, som i så många andra förpackningar, låg styckförpackade. Retade mig som alltid på detta men skrattade lite gott för mig själv när jag såg texten som var tryckt på varje påse. ”Låt dig inte luras av det plastiga utseendet. Det här höljet är gjort av cellulosa och är därför komposterbart”.

Jag förstår att tepåsarna bör omslutas av något annat än enbart kartong för att behålla sin arom, men kan man åtminstone inte minimera mängden genom att lägga alla påsarna i en och samma cellulosahöje?

Ännu mera tjat om plast


Att Bisfenol A är både hormonstötande och cancerframkallande vet nog nästan alla vid det här laget med tanke på all uppståndelse det varit i media under sommaren. Nu har det dessutom visat sig att det även kan leda till fetma.

Min snälla och omtänksamma mamma hade i veckan med sig en artikel om plast som hon hade rivit ut ur tidningen Kupé. I den fanns en förteckning (se bild) över vad olika plastsymboler betyder, den så kallade REPA märkningen. Genast ägnade jag en stund åt att riva i våra skåp här hemma och det visade sig att bland annat barnens melamintallrikar (som inte längre används!), både stekspaden och tången som vi nästan dagligen använder när vi steker mat samt alla lunchlådor som jag tidigare både värmt min mat i och sedan ätit direkt ur hade en 7:A stämplat på sig. Dessa produkter som vi använde nästan dagligen till oss och våra barn innehöll alltså den mest giftiga typen av plast och risken finns att de innehåller just BPA. Skrämmande!

Om du vill börja fasa ut plasten ur ditt hem, men inte vet vart du ska börja blir mitt tips att spara ner bilden och sedan ta ett varv i dina köksskåp. Börja med att ta bort alla 7:or och se över om det även finns några 6:or och 3:or.

 

Varför är det alltid det farliga som är roligt?

Mitt mål är ju att minska ner all den plast som kommer innanför våra dörrar. Det innebär inte att jag kommer stå som en ”plastpolis” och stoppa folk i dörren om de skulle komma med någon plastpryl även om det hade varit en väldigt rolig syn.

Leksakerna i plast är roliga, så är det. De blinkar och låter och vissa till och med rullar ”av sig självt”. Och även de som inte gör det väldigt roliga. Vilket barn gillar till exempel inte att stå med ett cyklop böjd ner i vattnet och spana på det som göms under vattenytan? Ett cyklop som med stor sannolikhet innehåller ftalater, ett giftigt ämne som vi inte får glömma bort bara för att BPA debatten är som hetast just nu. Samtidigt får man inte grotta ner sig helt, för gifterna dem finns överallt.

Man kan inte göra något åt det som varit men man kan alltid göra åtgärder för att bli bättre nu. Man får helt enkelt välja vad man prioriterar och åtgärda de sakerna först. Man kan sluta servera mat på plasttallrikar och äta den med plastbestick, dricka ur plastglas och värma lunchlådan av plast i micron. Man kan sluta köpa leksaker av plast och tvätta barnrumporna med förpreparerade tvättlappar. Man kan sluta använda sköljmedel och tvätta håret i parfymerat schampo. Ja listan kan göras milslång. Var och en gör som dem vill, men framöver tänker jag visa er vad jag har gjort. Jag hoppas att jag kommer inspirera någon i alla fall.

För er som är nyfikna och vill läsa lite mer om kemikalier i barns vardag kan man ladda kemikalieinspektionens pdf här.