Ser ni vad jag ser??? Mina knölar har börjat komma upp nu, två veckor efter att jag satte lökarna börjar de verkligen synas som ni ser! Jag är så fascinerad av vad jag lyckats med hittills, ni minns kanske historian jag berättade om murgrönan 🙂
Man ska aldrig vara rädd för att pröva nya saker. Det är väldigt klyschigt men oavsett om man lyckas eller ej så kan man dra lärdom av det.
Kolla vilken magisk utsikt vi vaknade upp till idag!
3 somrar i rad har vi ju haft husvagn men i slutet av förra sommaren köpte vi oss en husbil med tanke på att vara mer rörliga i vårt campande än att vara flera dagar på samma ställe.
Nu är vi alltså iväg på vår allra första campingresa med husbilen och har valt att fira påskhelgen på Hafsten Resort.
Så mysigt att vara ute och resa igen och skönt när någon fixar allt åt en. Äggjakt, påskbrasan och vi har bokat in oss på påskbuffén, vilket är perfekt. Då får vi ju all påskmat trots att vi har begränsad boyta! Hade inte varit helt enkelt att styra upp en påskmiddag i husbilen 🙂
”Det här har jag aldrig gjort förut så det går nog hur bra som helst” /Pippi Långstrump.
Det finns ett allmänt skämt i vänkretsen om hur fruktansvärt ogröna fingrar jag har efter att jag i tidig 20-årsålder inte fattade att min murgröna var stendöd förrän att vi rörde vid bladen och de smulade sönder som origanoflagor…
Men nu ska jag iallafall göra som alla andra influänzerrrs och odla Dahlior. Jag vill också kunna plocka in och ge bort massa buketter i sommar!
För cirka två veckor sedan kom dahliaknölarna jag beställt, så idag tog jag hjälp av treåringen till att fylla plastpåsar till hälften med jord. Sen ”väckte” vi dahliaknölarna genom att doppa ner dem snabbt i ljummet vatten innan vi la dem i påsarna och täckte med jord.
På varje påse satte jag sedan fast lappen som sa vilken blomma det vad med en klädnypa och sedan satte jag alla påsar i en stor plastback för att enkelt kunna flytta dem.
Backen står nu på bänken i vårt vardagsrum då jag förstått det som att knölarna ska gro varmt och ljust men inte i direkt solljus.
Förut den hypade vita Cafe au lait:en valde jag blommor i rosa, gult och orange för att få in lite färg. Blir alltid så sugen på färg under våren, vilket kanske beror på att vårt land är så grått och trist så många månader om året. Nu återstår det att se om det kommer upp nått och om det blir några ljuvliga buketter i sommar.
Idag var det en barnloppis i samhället vi bor i och äntligen börjar sånt dra igång igen efter pandemin. Som jag har saknat det!!!
Detta var en loppis anordnad av församlingen i byn där säljarna själva märker upp plaggen/sakerna med sitt säljnummer och sätter pris och en viss summa av försäljningen går till säljaren och resten går till något utvalt biståndsprojekt. Så fint!
Favoriten hos minstingen var nog denna frostrygga var en tjuga medan mamman var överlycklig över att ha hittat en kritvit Miffy som såg helt oanvänd ut för 15 spänn! Älskar när jag gör riktigt bra second hand fynd!
Äntligen har jag köpt mig ett par nya Veja. De förra blev både uttöjda av svullna gravidfötter extremvärmesommaren 2018 (no bueno sommar att vara höggravid i) och de hade gjort sitt efter flera säsonger användande.
Men nu har jag äntligen köpt mig ett nytt par och nu för tiden så hittar man ju Veja lite överallt som Zalando och Arket och inte bara i ”eko webshoppar”. Har Veja gått och blivit ett riktigt hipster/innemärke i Sverige och jag inte hängt med i svängarna? De var iallafall inte lika lätthittade när jag köpte 2017..
Med tanke på deras hållbarhetsprofil så glädjer det mig iallafall att fler fått upp ögonen för detta märke, sen är de ju både sköna och snygga så fullt förståeligt att de faller många i smaken.
Idag har vi dammat av mitt gamla dockskåp som min morfar byggde till mig en jul när jag var typ 5 år. Min morfar var en fena på finsnickeri och även mina systrar hade fått dockskåp byggda till sig när de va små.
Häromdagen köpte jag Sullvanian family kaniner, lite tillhörande möbler och en lekplats från FB marketplace så nu tanke jag det var dags för mitt kära röda hus att komma upp från källarmörket.
Det är egentligen i behov av lite kärlek då taper osv har börjat släppa och man kan se på målningen att min morfar var lite mer till åren när han byggde det, men det bär mig emot att restaurera det. Känns lite som jag då tar bort morfar från det. Hur hade du gjort?
Hej fina vänner, jag ser att ni troget kikar in här fast jag är så dålig på att uppdatera men det värmer ska ni veta. Planen är ju att ge bloggen lite kärlek, för jag älskar denna plattformen. Tänk att bloggen funnits i hela 10 år. Det är inte klokt vad åren springer iväg.
Just nu sitter jag på bussen påväg till min barndomskompis födelsedagsfirande i GBG och iklädd second hand eller hållbart mode från topp till tå. Mina prickiga strumpbyxor från Swedish stockings har hållt så sjukt många år utan en endaste reva. 5 år kanske om jag ska gissa…
Klänningen och stövlarna är dock relativt nya Sellpy fynd, en sida som jag föredrar att handla för av anledningen att det dels är billigt, finns bra filtreringsmöjligheter och man kan alltid returnera om det inte passar eller motsvarar förväntningarna.
Stövlarna gav jag 90 kr för och klänningen 35 kr. Är inte det ett fynd så säg?!!
Guccibältet fick jag i födelsedagspresent för 3,5 år sedan och har använt det i princip dagligen sen dess. Kanske inte eko eller miljömärkt men ett riktigt hållbart köp till trots. För ingen märkning i världen kan väga upp en onödigheten i en köpt ”hyllvärmare”. Används det ordentligt så är det ett hållbart köp och bra för miljön!
Eller jag har har nog varit i allt annat än dvala men bloggen har inte prioriterats att få kärlek. Det har hänt så mycket sen sist så jag vet knappt vart jag ska börja. Jag är numera färdigutbildad certifierad kost- och livsstilsrådgivare och har under våren haft massa coachning vilket varit otroligt givande. Så spännande att få guida människor och väcka tankar och medvetenhet kring varför de gör som de gör. och hur de ska få till hållbara förändringar på riktigt. Vill du boka coachning eller veta mer så är det bara att hojta till på en av alla kontaktvägar 🙂 Exempelvis genom mitt kontaktformulär här på bloggen.
Jag har även varit tjänstledig hela våren för att plugga social antropologi och folkhälsovetenskap och har läst att från intersektionalitet och socialt kapital till mobbing, migration och utseendekultur och kroppsuppfattning. Just nu läser jag en sommarkurs i kulturgeografi och globaliseringens utmaningar och i höst väntar en masterutbildning i folkhälsovetenskap och det känns som jag hittat hem.
Det känns verkligen som om hela jag vaknar ihop med våren och sommaren. Och likt knopparna slår ut så gör även jag det. Jag fylls med energi och ideér för att sen gå in lite som i träda under hösten och vintern. Ihop med att löven faller dalar min energi men nu ihop med solen och värmen så spritter hela kroppen med ny kraft och jag tänkte med det här inlägget kicka igång min älskade plattform igen. Det har varit en skön och välbehövlig paus men jag har verkligen saknat er!
Jag älskar när barnen kommer hem från skolan och har snickrat ihop något i slöjden och jag älskar att det senaste alstret var ett insektshotell. Jag har länge velat köpa ett men inte kommit mig för och nu har vi alltså ett, som barnen gjort själva.
Ett insektshotell är superbra för att gynna den biologiska mångfalden. Något som tyvärr utarmas mer och mer för varje dag men som är livsviktig att vi försöker bibehålla. Utan alla små djur har vi inget som pollinerar våra grödor tex och om vi utrotar det som äts av andra djur så kommer det också bli problem högre upp i näringskedjan. Allt kommer minska.
De ska bli så kul att se vad som vill ta plats här i och jag ser fram mot att få djupdyka mer kunskapsmässigt kring de insekter som flyttar in.
Idag väntas tandläkaren för den här lilla donnan och jag stålsätter mig lite för att få skäll. Hon ääääälskar nämligen sina nappar och jag ser ju att tänderna är lite smått påverkade av allt snuttande på dem.
Och tyvärr är dessa runda nappar de enda som hon velat ha. Vi har provat lite olika genom åren och när hon började på förskolan i våras tänkte jag att när hon ser de andas nappar så kommer hon också vilja ha sånna men tji fick jag.
De är ju såååå fina och älskar alla smutsiga nyanser man kan få på den och de finns ju i typ 50 shades of beige vilket jag älskar. Men de är ju så tjocka i själva sugdelen till skillnad från de nappar man kan köpa i typ matvaruaffären som är platta i sugdelen och jag tror tyvärr att det är det som påverkar så mycket.
Nu är jag varken utbildad inom tandhälsa eller ergonomi på nappar och munhåla utan detta är min personliga upplevelse och slutsats efter 3 nappbarn. Men ska bli intressant att se vad tandläkaren säger.. Kanske bara hypokondrikern i mig som överanalyserar och att är frid och fröjd med tandraden 🙂