Kategori: Vardagligheter

Har jag sagt att jag älskar att bo invid skogen? Jo, det har jag nog gjort både en och två gånger vill jag minnas. Hur som helst så fullkomligt älskar jag det!

För ett par år sedan tog vi ner staketen, både det som vätte mot ena grannen och det som gick åt skogen till. Detta har gjort att vi oftare än tidigare kan få ett spännande avbrott i frukoststunden. Vi klistrar oss vid fönstret, tittar förtjust på varandra och hyschar varandra för att vi inte ska råka skrämma dem. Och jag ser hur de spetsar sina öron när något av barnen skrattar av förtjusning och ropar mamma, titta! De som kommit till oss för att även dem få sig ett morgonmål. De tar till vara på fallfrukten och det är en glädje att se att mamman som så ofta besökt oss med sitt kid nu har en nästan fullvuxen följeslagare.

Nu bär det alldeles strax av till miljögala för min del. Förra året var det jag som stod där på scenen tillsammans med bland annat Folke Rydén och Christer Fuglesang och idag är det dags att ge titeln ”Borås miljöhjälte” till ytterligare en person. Jag är bekant med 3 av de 5 som är nominerade i år och det blir kanske lätt så då jag rör mig i miljökretsar i en så hyffsat liten stad som Borås faktiskt är.

Idag bjuds det bland annat på körsång med Magnus Carlsson och det ska bli spännande att lyssna på Mattias Klum och konferenciern är ingen mindre än Sarah Dawn Finer. Fint som snus. Men först blir det mingel med fina människor.

I våras kapade jag ju ner vår nästan 1 meter höga pelagon och jag var ju minst sagt lite orolig för hur både moderplantan och sticklingarna skulle ta sig eftersom jag inte lät de gro några rötter innan jag stack ner de i såjorden.

Av de 9 plantorna blommar just nu moderplantan för fullt, 2 av sticklingarna som hade börjat blomma gav jag bort i inflyttningspresent/30-årspresent till några vänner, 3 sticklingar växer men har ännu inte skjutit några blomskott och 3 stycken lyckades inte gro några rötter i jorden. Så över hälften lyckades på första försöket och med det måste jag ge mig själv klart godkänt.

Brukar du ta sticklingar och hur gör du med dessa? Förgror du dem eller sätter du dem direkt i jorden?

Intill vår tomt växer det buske efter buske fulla med vildhallon. Tänk att de kan växa och frodas utan att de för den sakens skull har besprutas med både de ena och de andra. Rent och fräsch, det är så vi vill ha det och varje dag ger sig barnen in bland snåren och plockar alla röda bär de kan finna och nå och varje dag finns där nya röda solvarma bär att stoppa i munnen. En dag kommer det inte glöda av röda hallon i buskarna, men just nu passar vi på och äter så mycket vi bara kan.

Jag blir lite nostalgisk när jag tittar på barnen när de orädda saxar sig fram mellan bären. Jag tänker tillbaka på mina egna somrar som barn. När vi tog promenader ner till havet för att svalka oss och känna doften av saltvatten. På vägen dit passerade vi mängder av hallonbuskar invid vägkanten som mamma plockade från och gav mig och lycka var ju om busken och bären låg till så jag kunde få plocka några bär alldeles själv…

Vi har turistat en hel del på hemmaplan i år. Det har varit flera besök på djurparken, häng vid sjöar och lekplatser och för några dagar sedan besökte vi en av alla kvarnar som finns strax utanför stan. Väl där möttes vi av mängder med bilar och jag tänkte att det var så väldans vad en kvarn var populär. Det visade sig ganska snart att alla var där för att lyssna på två trubadurer och jag önskar att detta är något som kommer pågå i generationer. Vi får inte glömma bort sådant här. Trubadurer och folkmusik och sådant som gör gott för själen. Jag hoppas att jag när jag blir gammal kommer att sitta där under trädens hängande grenar, dricka kaffe och lyssna på anekdoter och ljudet från gitarrsträngarna.
Kvarnen är inte bara en plats för de vuxna. Där fanns en gungställning och över vattnet hade de byggt en bro med tre björkbockar och ett stentroll och ur en högtalare ljöd sagar om de 3 bockarna Bruse. Tänk att det finns någon där, någon med den ljuvligaste fantasi, som byggt ihop dessa stockar till att bilda små bockar. Det där som gör att jag tar stället till mitt hjärta lite extra mycket.
När vi hade fikat färdigt och barnens ben var alldeles fulla med spring gick vi över till andra sidan. Kollade på kossorna i hagen och lät barnen springa upp och ner på den grusade landsvägen där inga bilar kan fara.

Förra veckan visade jag er inbjudningarna till sonens 3 års kalas och idag tänkte jag visa er ett alternativ till tårtan om man så önskar. Som ni kanske förstått så blir det lite båtinspirerat så vad passar då inte bättre än glassbåtar? Med ett segel på så blir de lite extra festliga 🙂

Idag testade vi bara ut måtten på allt så siffran kommer hamna i mitten och den vita kanten i botten kommer inte att vara med. Trots att vi försöker leva eko så tycker jag gott att jag kan festa till det lite grann och hissa segel för att fira att sonen fyller 3 🙂

Lycka är att ta barnen till ett nöjesfält för allra första gången. Åka en berg och dalbana och höra dem kikna av skratt för det pirrar så gott i deras magar. Eller åka ett flygplan som svingar till i kurvan så det killar till så mycket i maggropen så de släpper handtaget och sträcker armarna upp mot himmelen. Själv kände jag inget pirr i maggropen men väl ett bomullsfluff som la sig som ett vadd runt mitt hjärta och glädjen i barnens ögon gjorde mig lycklig ända in i själen!