När priset inte står i paritet till skicket

pusslaI helgen som varit var jag på Allt för barnloppis. Jag gjorde en hel del fynd och loppan är numer rustad med en Didriksson overall i väldigt fint skick för enbart 200 kr.

Förutom att rusta upp mig med kläder inför kommande säsonger brukar jag passa på och fylla på med lite böcker och pussel. Att handla second hand gör att jag måste ha en väldigt stort förtroende för säljaren. Jag måste lita på att priset är satt i paritet varans skick. Betalar jag mycket förväntar jag mig en vara i gått skick och betalar jag en spottstyver så är det en fläck så är det.

Just denna gången blev jag faktiskt väldigt besviken. Jag köpte en pussel som låg i en plastpåse. Jag såg att bitarna var nötta i kanterna  på lappen som var placerad framför bitarna stod det ”Nalle Puh pussel – Alla bitar finns, 20 kr”. 20 kr tycker jag är ett helt ok pris för ett pussel som är lite nött i kanterna när alla bitar finns. Priset står i paritet till skicket. När jag kommit hem och Lilleman skulle börja pussla märker vi att ena biten är helt trasig och jag känner mig faktiskt lurad. Att man om säljare lägger en trasig bit i mitten med avsikt att lura köparen tycker jag är fult. Väldigt fult!

pussel_trasigt

 

Dags för min första loppis!

Jag är ju väldigt om mig och kring mig och har 1000 bollar i luften. Jag springer på partimöten, går på kurser och sitter på styrelsemöten. Dessutom anordnar jag lite då och då även klädbytardagar. Nu på lördag ska jag dock testa på nått nytt! Jag ska anordna en loppis. Nu ska jag äntligen få en rejäl UT-lista hade jag tänkt. Så för er som befinner er i Borås på lördag, missa inte att kika in på loppisen där det kommer säljas allt från ljuslyktor till krukor, från damkläder till barnkläder och leksaker. Ja lite allt möjligt tror jag utan att för den delen veta exakt vad alla andra kommer sälja.

Välkomna till Sven Erikssongatan 14 i Borås nu på lördag mellan kl 9 och 14!

loppis_ekomorsan

Bland kottdjur och barkbåtar

sjösättning+barkbåt+vm
Det var inte bara gummistövelpromenad i vattnet, undvikande av fårspillning och gungning vi ägnade oss åt under helgen utan vi tog även chansen att visa barnen hur de kan göra kottdjur och barkbåtar. En pittoresk helg som heta duga om jag får säga det själv.

När jag diskuterar barnsleksaker brukar jag lite skämtsamt säga att ”mina barn får minsann leka med annat än kottdjur”. Just för att kottdjur och barkbåtar direkt sätter upp en på listan som alternativ. Jag står mer än gärna på den listan framöver för alternativt är ju inte lika med dåligt. Titta bara hur det fullkomligt lyser i lillemans ögon när de sjösatte barkbåten!

barkbåt
barkbåten
En bit bark och en pinne och båten är redo att sjösättas

sjösättning+vm

kottdjur
Ekofarsan visar hur barnen ska göra för att ”djuret” ska få ben

kottdjuret+vm
Lilleman försöker med djup koncentration sätta tillbaka benet som han drog loss 🙂

Min fina familj jag älskar er så!!!

Hur får du din omgivning att förstå

Några av tidigare presenter till barnen. En ekologisk klosslåda, en begagnad briotågbana och en stapelclown

Jag har fått förfrågan här på bloggen om jag kan ge tips på hur vi kan avprogrammera våra nära och kära från att köpa plastpresenter (främst i form av leksaker till barnen). Jag ska inte ljuga för er, här hemma var det en traktor av plast, doktorsväska innehållande ännu fler plastprodukter och en fin gul mikrofon som barnen ömsom slickar på, ömsom skrålar i som låg i en del av julklapparna. Men jag är inte bitter för det, eller jo lite bitter är jag nog, men barnen fick även andra fina saker, så som leksaksfrukter av trä, välbehövliga pyjamaser, böcker och träpussel.

Och om det ”bara” var 3 plastpresenter och inte fler så känns det som jag kommit en bit på vägen. Men hur vi ska göra för att få vår omgivning att förstå känns i bland som en stor gåta. Att understyrka sina argument med fakta är ju alltid en bra början, men just detta biter ju inte på alla. Jag tror att det är viktigt att känna av personen och använda argument som personen i fråga kan känna igen sig i och på så sätt ta till sig. ”Jag vill inte att barnen ska leka med plast för att det är giftigt, innehåller hormonstörande ämnen och kan ge upphov till cancer” kanske kan påverka några, medan ett simpelt ”Jag tycker att plastleksaker är fula och leksaker i trä är mycket finare” går hem hos andra. Men om jag inte säger någonting alls så kan ju inte heller andra veta att jag inte gärna ser att barnen leker med denna typ av leksaker.

Fördelen med att ha små barn är att jag kan låta de leka med sakerna en stund och sedan plocka bort dem. Men att undvika plast och gifter är så otroligt svårt. Ja, jag skulle nästan vilja sträcka mig till att det är omöjligt. Först har vi ju de uppenbara plastleksakerna så som duplo, barbies och skrålande mikrofoner, men vi får inte heller glömma bort de där mindre uppenbara sakerna. Sidor i böcker som verkar vara behandlade och ytbelagda med någon slags plastfilm, alla lurviga mjukisdjur som jag skulle gissa många är gjorda av någon form av akryl, och alla träleksker, hur ska vi veta att färgen är giftfri?

Men om jag iallafall kan få våra närmsta att köpa begagnat eller produkter som inte är helt uppenbart av plast så har jag kommit en bra bit på vägen. Även om de köper plast till alla andra så gör de i varje fall inte det till mig och mina barn och det kanske bara är en procent av allt annat de köper som kanske är sämre. Men det är iallafall en procent och förhoppningsvis har jag sått ett frö som så småningom börjar gro.

Är ditt hem förgiftat?

Idag tänker jag tipsa om två läsvärda inlägg. Båda har med kemikalier och barn att göra och det ena står min fina vän Miljömamman för.

Hemma hos Emelie aka Miljömamman har de analyserat damm. Och trots att hon plastbantat och har försökt skydda sig hittar de spår av både BPA (Bisfenol A) och ftalater i dammet. Betyder detta att vi ska ge upp? Att det inte spelar någon roll vad vi gör? Så f*n heller! Det är dags att vi blir ännu hårdare och ställer ännu mer krav och utövar vår konsumentmakt!

Det andra inlägget står Naturskyddsföreningen för och handlar om att 2013 ska bli året vi går hårt mot förskolor och sanerar dessa platser de flestas barn spenderar väldigt många timmar på. För helt ärligt, det spelar ingen roll hur mycket du sanerar hemma om ditt barn springer runt och suger på en ftalatanka på förskolan.

Ett lite annorlunda inlägg idag men just kemikalier och förgiftning av våra barn gör mig så in i bänken upprörd!

Veckans IN:UT

In:
1 duk

Ut:
1 par strumpor
1 par strumpbyxor
1 dammsugare

Resultat: -2

Inget höjdarresultat men minus är det i varje fall. Egentligen är det säkert mer som ska stå på UT-listan då mannen åkt till ÅVC med massor av saker, men eftersom jag inte har någon koll på vad som slängts mer än vår gamla trasig dammsugare så får det vara såhär.

Förutom massor med leksaker fick en duk följa med hem från min mor. Även ett par spetsgardiner fick följa med men de var ju redan mina så tycker inte att det är helt rättvist att lista dem eftersom det inte är något, för mig, nytt som kommit in. Jag har ju bara bytt förvaringsplats på dem. Från mammas garderob till min.

När det går hål i våra strumpor som det gjort den här veckan för mig till exempel så brukar jag ändå slänga med dem i maskinen. Sen dammtorkar jag med dem ett varv här hemma innan de slängs i papperskorgen. På så sätt så får den tjäna ett sista syfte innan de bränns upp. Det får bli veckans tips!

Leksaker i generationer

Jag älskar att se mina barn leka med mina gamla leksaker. Häromdagen var jag åter igen uppe och botaniserade på min mor vind och kom hem med lite allt möjligt. Mängder av böcker (och än finns det böcker kvar att hämta), en korgstol i barnstorlek samt ett gäng köksredskap så som kastrull, stekpanna och kaffekanna. Alla tre är i rostfrittstål och är säkert minst 30 år gamla då både jag och mina äldre syskon har lekt med dem. Min mamma pratade om att de hade funnit i någon lekstuga på landet så kanske att det är så att även hon lekt med dem? I så fall är de ju över 50 år gamla!

Tänk vad bra det kan bli när man satsar på saker som håller i generationer!

Loppisrunda

20120808-200455.jpgIdag har vi varit ute på äventyr, barnen, jag och ett par goda vänner. De var på jakt efter lite gamla grejer att återbruka och jag var inte sen på att haka på.

På vägen hem svängde jag förbi Borås biståndscenter i jakt på lite gamla lunchlådor i plåt. Det är ju lite brist på lunchlådor här hemma efter att jag upptäckte att ALLA lunchlådorna (i plast) vi ägde hade en 7:a i botten.

Tyvärr fanns där inga sådana, men väl en gammal dockvagn och två gardinlängder. Totalt 5 meter tyg för 40 kr! Billigt!! Vad det ska bli av dessa både berättar och visar jag en annan gång 😉

Borde man återvinna all typ av plast?

Just nu är det många  tankar och funderingar som surrar i mitt huvud. Ibland är det skönt att vara ovetandes, men jag är ständigt informationstörstig och det rimmar ju ganska illa med ovisshet.

På senaste tiden har jag bloggat otroligt mycket om plast och hur farlig plast finns överallt i vår vardag. Helst vill man ju helt radikalt bara kasta ut allt men mitt konsumtionsmedvetna lilla jag på min ena axel säger att slänga saker för att behöva konsumera nytt är fel. På andra axeln sitter den hönsiga mamma och säger att du kan inte fortsätta utsätta dina barn för alla gifter. Så vad gör man?

Jag rensar helt enkelt ut det som är farligast först. 7:or i kök och det som mina barn har mest kontakt med.  När det gäller leksaker i plast har jag observerat att dessa saknar triangeln. Varför vet jag inte med jag har valt att kontakta olika instanser för att försöka söka reda på svaret. Hur tusan vet jag om plasten som de gjort Duplot av är väldigt farlig eller bara dålig? Spelar det någon roll?

Även om jag inte kastat ut varenda plastpinal i vårt hem så försvinner det hela tiden successivt saker här hemma. Bland det första som  försvann bland barnens leksaker var gummiankan och badleksaker av samma typ. Här hemma fanns inte bara ankor i diverse olika storlekar utan även den berömda handen och foten jag tror nästan var och vartannat barn har (slutsats dragen efter 2 års besök på öppna förskolor och föräldragruppsträffar) samt bilar, båtar flygplan.. Ja diverse fordon helt enkelt. Dessa är väldigt inbjudande till att stoppa i munnen och innehåller högst troligt ftalater.

Än så länge har sakerna bara ”försvunnit”, dvs förvisats till källaren i väntan på att jag ska komma fram till hur jag ska hantera dem. För vill jag lägga mina lunchlådor (märkta med siffran 7) och barnens ftalatankor i återvinningscontainern för plast? De är ju giftiga och vill jag att det ska produceras nya produkter med mina förkastade giftiga produkter? Men vad ska man då göra med dem? Borde man återvinna all typ av plast? Plast oavsett märkning räknas ju som plast och inte som farligt avfall. För även om plasten är giftig kan man då likställa den med till exempel batterier eller kvicksilver som är sådant som räknas som farligt avfall. Troligtvis inte, men visst är det aningens förvirrande?

Varför är det alltid det farliga som är roligt?

Mitt mål är ju att minska ner all den plast som kommer innanför våra dörrar. Det innebär inte att jag kommer stå som en ”plastpolis” och stoppa folk i dörren om de skulle komma med någon plastpryl även om det hade varit en väldigt rolig syn.

Leksakerna i plast är roliga, så är det. De blinkar och låter och vissa till och med rullar ”av sig självt”. Och även de som inte gör det väldigt roliga. Vilket barn gillar till exempel inte att stå med ett cyklop böjd ner i vattnet och spana på det som göms under vattenytan? Ett cyklop som med stor sannolikhet innehåller ftalater, ett giftigt ämne som vi inte får glömma bort bara för att BPA debatten är som hetast just nu. Samtidigt får man inte grotta ner sig helt, för gifterna dem finns överallt.

Man kan inte göra något åt det som varit men man kan alltid göra åtgärder för att bli bättre nu. Man får helt enkelt välja vad man prioriterar och åtgärda de sakerna först. Man kan sluta servera mat på plasttallrikar och äta den med plastbestick, dricka ur plastglas och värma lunchlådan av plast i micron. Man kan sluta köpa leksaker av plast och tvätta barnrumporna med förpreparerade tvättlappar. Man kan sluta använda sköljmedel och tvätta håret i parfymerat schampo. Ja listan kan göras milslång. Var och en gör som dem vill, men framöver tänker jag visa er vad jag har gjort. Jag hoppas att jag kommer inspirera någon i alla fall.

För er som är nyfikna och vill läsa lite mer om kemikalier i barns vardag kan man ladda kemikalieinspektionens pdf här.