Barnkalas

20121126-090923.jpg20121126-090941.jpg

Helgen har bestått av kalas och kalasförberedelser. Taket i vardagsrummet har klätts med pom poms istället för ballonger. Mest eko och antagligen även väldigt snyggt hade varit att göra dem i tidningspapper istället för silkespapper. Dessa pom poms ska hängas in i lillans rum så fort det är färdigt så jag anser beslutet vara bra ur både hållbart perspektiv, ur “förgiftningsaspekt” (vem vet vad en ballong innehåller för att ge den dess egenskaper?) samt för estetiken.

För övrigt serverades det hembakat tills magarna nästan sprack på oss på fint gammalt udda porslin jag lånat av en vän. Min plisserade kjol och blus förstärkte känslan av ett kafferep på 50-talet fick jag höra så jag känner mig nöjd.

Och hör och häpna, inte en enda leksak låg i paketen! Istället låg där hemsydda saker så som en namnvimpel av återbrukade tyger och spetsar, träbokstäver att sätta på hennes dörr och lite kläder. Perfekt tycker jag som anser att barnen redan har tillräckligt med leksaker som det ändå inte leks med 🙂

Gammalt blev “nytt”

Idag har jag spenderat min dag på något som går lite hand i hand med syfestivalen som är i stan denna helgen, nämligen syjunta. Jag och ett par vänner ockuperade biblioteket/arbetsrummet hos den ena av dem. Där fick vi både en hel del tjôtat, en hel del fikat och även en del sytt.

Jag ägnade mig åt att ta in en klänning (med en hel del hjälp med nålandet) så nu har jag en “extra” klänning att använda. Med väldigt mycket hjälp blev även en blus lagad och dessutom gjorde jag om en gardin till ett påslakan till lillans säng. Egentligen skulle det bäddas med först när hennes rum är klart men eftersom jag är som jag är och absolut inte kan vänta så åkte det såklart på nästan direkt när jag hade kommit hem. Jag ville ju även visa er lite grann av det fina tyget. Blev verkligen supernöjd med resultatet!

Att göra något av spillet

20120928-203635.jpg
Tidigt i morse for jag och barnen mot Göteborg. Siktet var inställt på skärgården och planen var att andas salttung luft, känna vinden i håret och umgås och äta gott med en fin vän och hennes dotter.

Julia, som vännen heter, har ett ljuvligt hem som är inrett i en härlig mix av både loppisfynd och designklassiker. Dagens bästa “pryl” hittade jag i sällskapsrummet. Där i en korg låg det två underbara tygrullar, gjort på ihopsydda tygslattar i Nepal. Fantastiskt att de faktiskt finns dem som tar tillvara på det tygspill som blir i fabrikerna. Jag antar att det borde bli en hel del på en dag.

Liknande rullar funderar jag på att sy ihop själv när jag får överblivet tyg. Perfekt att använda för att virka eller varför inte använda det till att väva en trasmatta?

Ett alternativ till plastlunchlådan

Plasten har börjat att fasas ut här hemma hos Ekomorsan och vad ska vi då ta till när vi får matrester över och vi inte längre har den gamla hederliga plastlunchlådan att ta till?

Till dagens pastasallad använde jag glasburkarna jag fick i present av vänner när jag fyllde år häromveckan. Det finns en hel del som funkar riktigt bra att stoppa i just runda glasburkar. Sallad, soppa, köttfärssås och spagetti, pasta med någon form av pastasåser. Var bara noggrann så de verkligen sluter tätt om du tänkt frakta dem någonstans (typ jobbet) för det är ju inte så kul att komma fram och upptäcka att man har mat i hela väskan. Ett alternativ är ju, om man vill vara på den säkra sidan, att använda till exempel gamla syltburkar med skruvlock.

Det går även utmärkt att frysa in mat i glas. Var bara försiktig så du inte utsätter glaset för starka temperaturskillnader och glöm inte att lämna utrymme för maten att svälla (vilken den gör när den fryser). Tar man inte hänsyn till dessa två saker kan glaset spricka om man har otur.

Jag – ett före detta Teflonfån!

Som bekant fick jag en gjutjärnspanna när jag fyllde år i söndags. Vi har ingen sedan tidigare utan stekte vår mat i teflonpannor. Efter att jag läste boken Förgiftad (som Emma tipsade om) och blev medveten om hur giftig och miljöfarlig teflon är vill jag ju självklart inte att vår mat ska tillagas i dessa.

Teflon i sig är enbart ett varumärke från koncernen DuPont. Teflon är helt enkelt plasten PTFE, en flourplast. Denna är näst intill onedbrytbar och inget bra val varken ut hälso- eller miljöaspekt. Visst ni till exempel att kanariefåglar har dött efter att ha vistats i ett rum där en teflonpanna stått på alldeles för länge?

Det är såklart inte bara teflonpannan här hemma som består av PTEE. Muffinsplåten som jag så ofta använder har ett lager och till och med barnens vinterskor (Gore-tex är tydligt bara ytterligare ett namn för PTEE) Det är så man blir lite mörkrädd, ju mer påläst man blir. Men jag kan inte sluta. Jag VILL inte sluta!

Byggnadsvård och gamla sekelskifteshus

Byggnadsvårdsbutiken Hus till hus i AlingsåsIgår var jag som sagt ute med barnen och vänner på äventyr. Siktet var inställt på byggnadsvårdsbutiken Hus till hus till Alingsås. Och vilken butik! Otroligt trevlig personal och alla vackra saker sen! Jag gick runt där och oooohade åt alla vackra kranar, gamla lås och gjutjärnsspisar, termosar med korklock och alla vackra dörrar och fönster. Längtade ännu mer efter att, istället för vårt tegelhus från 60-talet, precis som vännerna ha ett gammalt sekelskifteshus lite mer lantligt beläget.

Det är något alldeles visst med ett gammalt hus. De knarrande golven under fötterna, de vackra kakelugnarna, bröstpanelen och de spröjsade fönsterna och jag tycker det är fantastiskt att det finns butiker inriktade på att bevara gamla “reservdelar” så man kan byta ut när något går sönder utan att för den sakens skull behöva köpa nyproducerat och kanske förlora en del charmen. För är det något som gör riktigt ont i hjärtat så är det när man ser att någon exempelvis blåst ut ett gammalt kök med vedeldad järnspis och ersatt det med ett modernt IKEA kök. Alla gör ju som dem vill såklart, det är ju deras hem, men jag tycker det är något alldeles speciellt när man bevarat det gamla efter bästa förmåga.

Precis utanför Hus till hus ligger Nolbygårds Ekocafé i just ett gammalt sekelskifteshus. Jag hade gärna tagit mig en bit kaka, men tyvärr var det stängt så det får bli ett besök dit en annan dag. Helst en dag när solen skiner (till skillnad från igår när det fullkomligt vräkte ner regn) så man kan sitta där kring de runda caféborden i trädgården i skuggan av träden och dricka en kopp te och äta en god kaka.

Ett linne fattigare, en dregglis rikare

När Julia döptes hade en vän sytt några av de ljuvligaste dregglisarna jag någonsin sett till henne. Genast bad jag Nennen visa hur hon hade gjort och när ett av mina absoluta favoritlinnen hade gett upp hade jag valet att efter 10 års trogen tjänst antingen laga linnet eller demolera det och använda tyget till något annat. Valet föll på det senare och en lite del av tyget fick bli en dregglis åt Julia. Att jag gillar att ta till vara på sådant som jag redan har råder det ingen som helst tvekan om. Förutom att använda tyget från det trasiga linnet kantades dregglisen med en spets som, om jag inte missminner mig helt, satt runt ett paket från den tidigare omnämda vännen.