Resultatet från ekofrisören

Så här såg håret ut före frisören satte sax och färg i det.

Över två år av ofärgat hår och toppar som på en rotviska. Hahaha säger man ens så? I vilket fall så hade mina toppar definitivt passerat sina glansdagar.

Jag önskade en rejäl uppljusning och uppfräschning. Bad om en kall nyans och att hon inte skulle vara feg med saxen.

Och resultatet blev… Trumvirvel…..

Ljust och kallt nej men en fantastisk mörk höstblond och en fördjupning av min egna färg och håret känns livfullt. Och jo det är ju helt klart ljusare än min naturliga hårfärg.

Hos frisören

Inte snyggaste bilden som hamnat på bloggen men just nu sitter jag i frisörstolen och väntar på att blekningen ska verka.

Jag är nämligen och färgar håret för första gången på över två år. Jag har ju valt att inte färga under graviditeten och när jag hela mat men nu när Ellen är så stor så är det ju bara lite nattamning kvar så nu vågar jag mig på det.

Givetvis är jag på en ekosalong så det är ju mycket skonsammare blekning och eftersom vi valde frihandsslingor så är det heller ingen färg som går hela vägen ner i hårbotten. Känns bra så och jag är så spänd på resultatet.

Ettårskontroll på bvc

Idag var det dags för ettårskontroll på bvc av den här lilla donnan. Hon är fortfarande lite kort i rocken (74 cm) och hullet håller i sig och hon vägde in på strax över 10 pannor. 10.330 för att vara exakt.

Man ska ju inte jämföra barn men hon är något kortare än båda sina syskon och väger lite mer min lilla hulda även om hon sprungit av sig en hel del de sen hon började gå för 3 månader sedan.

Passade även på att fråga om det är vanligt att bebisar är lite hjulbenta och ja det var det, speciellt om de börjar gå tidigt.

Läkaren sa att ofta är bebisar hjulbenta och sen mot 7 årsåldern blir de kobenta och vid 10-12 års ålder rätar det oftast ut sig. Jag hade inte en aning om det förloppet. Visste du?

Vi har valt att ta del av det allmänna vaccinationsprogrammet så det blev ett stick i vardera lår för lillan. Får se om det dyker upp nån feber.

En ett-åring i huset

Tänk att vi numera har en ett-åring i huset. För ett år sedan kom hon efter över 1,5 dygn kämpande på förlossningen. Jag hade blivit igångsatt för hon var stor för tiden och jag hade gått över 16 dagar med storasyskonen. Om hon skulle varit kvar tills hon kom ut av egen vilja skulle det kunna vara farligt för både henne och mig. Så den 15:e september kom hon, 4 dagar FÖRE bf. Livets solstråle. Hon som kom i en tid av sorg och ovisshet över min sjuka mamma och lyste upp våra dagar.

Ellen är en av de gladaste bebisar jag vet, inga sura miner och så tillfreds med livet. Tänk att hon redan hunnit bli ett år. Vårt lilla charmtroll som gått sen 9 mån, som vinklar hej och hejdå så ofta hon får chansen, som dansar med de största höftrullningar och som gärna klappar händer och vars ordförråd består av mamma, pappa, tack och napp.. Vem behöver mer liksom 🙂

Stort grattis på födelsedagen min älskade onge.

En helg i 180

En helg i 180 och dag 1 av 2 är avklarade. Ni vet en sån där helg när precis ALLT händer samtidigt och man skulle behöva dubbelt så många timmar för att hinna med att befinna sig i nuet och inte redan vara på nästa grej i huvudet.

Imorgon har vi en ettåring här hemma så förutom att morgonen började med kretsloppet i stan så har det bakats och stylats för att jag ska kunna smash the cake fotografera imorgon. Dessutom har min svägerska födelsedag idag så vi har varit där på middag och fika.

Imorgon är väckarklockan ställd för söndagar betyder simskolemorgon och sen rullar det på så som födelsedagsdagar gör. Söndag = vilodag.. Knappast..

Allt detta har gjort att mina kanaler inte fått ta det tidsutrymme som behövs men jag hoppas den kommande veckan kunna leverera för fullt 😍

En dag för barnen på Heyou

Foto Emil Kvarnlöf 😘

Idag har vi spenderat dagen i Göteborg med barnen på Heyou, min soulsister Erika och jag. Det var varmt, svettigt och jag ångrade mig extremt att jag hade bebis och barnvagn med mig för det var trångt och hon full av spring.

Men det var värt det för barnens glädje. Jag och Erika kände oss dock väldigt gamla i skaran. Ja det fanns ju såklart massa andra föräldrar där men om man ser till alla influeeeennnnseeeers så drog vi upp snittåldern rejält.

Eller det är inte riktigt sant för i spelhörnan satt två gamla gubbar (typ vår ålder) och spelade och jag och Erika stod och muttrade över varför två farsor sitter och spelar så ungarna får stå och vänta… Visade sig att de tydligen va sånna där coola gamers man kan se på Youtube om man ska tro våra barn. Kanske valde helt fel bana när mitt intresse är hållbarhet och holistisk hälsa, jag är ju rätt bra på både Mario kart och CS.. Dags att byta bana?!

Trötta och fulla av intryck och förundran av både coola gamers, Theoz och familjen Reinhold, Melissa Fröhlich, Kitty Lilleste (som också var där som besökare) och Thomas och Malin slocknade barnen för ett tag sen och nu är det även dags för mig att sluta mina blå och fundera över framtida spelkarriär..

10 årig bröllopsdag betyder tennbröllop

Idag för 10 år sedan blev vi man och fru så idag firar vi tydligen tennbröllop enligt lite Googlande 🙂

För att fira så hjälptes äldsta dottern och hennes vänner till och bakade min glutenfria tårtbotten och sen gjorde Julia klart den när vännerna gått hem eftersom den behövde svalna. Jag åt nog en fjärdedels tårta för jag tycker den är så god!

Jag fick så fina örhängen i gåva av min man. Jag tappade ett av mina favoörhängen som jag så ofta bär häromdagen och kunde inte hitta det. Så mannen hade köpt nya för att ersätta och bett expediten så in ett örhänge för jag behövde ju bara ett 🤣 Det var ju inte likadant som det jag tappade så det andra låg gömt under själva dynan i asken men jag skrattade gott när jag öppnade åt vitsigheten.

Ni tycker ju säkert inte det är lika kul som jag men jag ville gärna spara historien i skriven form. I 8 år har jag delat med mig av händelser, lärdomar och minnen här och jag älskar att dela med mig till er och samtidigt skriva för mig själv så jag kan se tillbaka och minnas 🙂

Idag för 10 år sedan var en av de bästa dagarna i mitt liv.

Premiär på öppnis

Älskar dagarna med dig min lilla skrutta. Att få finnas vid din sida varje dag är det bästa 😍

Idag hade vi premiär för öppnis. 11,5 månad har gått utan att jag har satt min fot på en, med de andra två var jag tidigt på öppnisar och älskade det. Denna gången blev det dock helt tvärt om.

När hon var mindre kände jag inte att det fanns nått behov av att åka dit, vi flängde så det räckte ändå med hämningar och lämningar och aktiviteter men nu märker jag att Ellen har ett större behov av miljöombyte. Eller egentligen märkte jag det före sommaren men så blev det ett långt och härligt sommarlov och tillsammanstid hela familjen och husvagn på det så då blev det ju miljöombyte som det var.

Öppnis blev iallafall en succé. Hon älskade att springa runt och upptäcka alla rum, få peta andra bebisar i fejset och riva bland för henne nya leksaker.

Om du är hemma med barn, brukar du besöka öppen förskolor?

📸 @idabecker

Nått av det finaste jag äger

Nått av det finaste jag äger står numera i vårt vardagsrum. I en fin treenighet står de där, minnen jag tagit med mig från min mammas lägenhet.

Dessa saker är sådant även hon ärvt, iallafall flickan på puffen som tyvärr förlorat borsten hon höll i handen och lampan, den som jag håller allra kärast.

Lampan ärvde hon från sin faster för evigheter sedan och den stod i vår hall när jag växte upp. Där lyste den välkomnande upp med sitt mjuka sken när man kom hem och gav ledsyn om natten när man behövde gå upp och kissa.

Jag har alltid älskat rådjur/hjortar. Du minns kanske att jag även hade det som dekoration på Ellens doptårta?

Tanken slog mig nu att det kanske är tack vare lampan? 🤔

Hur länge ska jag amma?

Då var frågan åter igen på tapeten.. Ellen har passerat 11 månader och ja jag ammar fortfarande. Inte så att amningen är den primära födan. Det är numera mat som är, men ofta för att ge tröst eller få henne att komma till ro. Det ger liksom trygghet och närhet.

Detta är dock det längsta jag ammat nått av mina barn. Detta inlägg är inte menat som nån pekpinnar av nått slag. Jag förstår ju att även barn som inte ammas har och känner trygghet och närhet. Att amma är något som funkat bra för mig och Ellen och det är jag glad för.

Med det sagt vill jag lyfta mitt dilemma. Att Ellen är 11 månader är irrelevant för om jag ammar eller ej med det betyder att det numera finns 3 tänder i överkäken och 2 i underkäken.. Så sen typ en vecka tillbaka när hon tröttnat på att äta så bits hon. Med flit! Det vet jag eftersom när jag skriker aj så flinar hon och gör det igen!

Detta har fått mig att fundera på om det nog inte är slut på ammande ändå.. Det gör ju skitont! Ni brukar ofta vara så kloka och generöst dela med er, oftast i DM på insta eller fb om det är därifrån ni klickat er vidare, så därför undrar jag om du ammat ditt barn ett längre tag och haft samma problem. Hur länge höll det i sig?

Om du inte vill vara privat får du gärna svara i kommentarsfälter. Numera funkar det nämligen fint och går att komma lätt till i slutet av varje inlägg 🙂