Personlig utveckling

Mot Sveriges Peking

Posted on

Långt ifrån snyggaste bilden jag tagit men väskorna är packade för en helg med spännande möten och att ro om mig själv.

I väskan ligger träningskläder och sköna kläder, kläder att hänga i, kläder att vara riktigt bekväm i. Ryggan är fylld med böcker för resan och nödvändigheter som laddare, kamera och dricka i mina älskade klean kanteener.

Min kväll ska spenderas hos min syster i Norrköping (längtar!!!) och imorgon beger jag mig ut i St Annas skärgård med ca 20 andra för att tillbringa 3 dagar med Organic by Mommy och hennes hälsohelg.

Yoga, god ekologisk mat, workshops och föreläsningar står på agendan och jag är så pepp så jag spricker. Jag har inte en aning om vilka som kommer vara där så jag kommer vara mängder av upplevelser och bekantskaper rikare!

Jag vet att ta tåget är det mest miljövänliga alternativet men denna gången var det svårmotiverat. Jag vet att det måste göras ändå för vi ska kunna rädda vår planet men denna gång fick bussen bli good enough. Den kostade en femtedel av priset och så slipper jag två byten. Dövar mitt dåliga samvete med att jag iallafall inte dundrar upp ensam i en bil.

Jag skulle gissa att ni under helgen kommer få se en del på stories. Eller så låter jag telefonen ligga kvar på rummet och gör som man gjorde förr, innan smartphonens intågande. Umgås – på riktigt.

Personlig utveckling

Hur tar man sig utanför bekvämlighetszonen?

Posted on

Foto Felicia Ludwigsson

Jag varken skrattar eller ler på många bilder. Det har ni säkert märkt själva och många blir förvånade av att jag är en så glad prick när de kommer från bloggen till att träffa mig privat. Jag ser ofta så allvarlig/arg ut på bild.

Osäkerheten och oviljan ligger djupt rotad från när jag var liten. ”Oskydligt” barnretande blir ärr i själen och hjärnspöken som är svåra att få bort. Det var så mycket som var fel. Mina tänder var ganska korta och sneda och är väl det fortfarande och mitt tandkött stort och syns klart och tydligt när jag skrattar. Att bli kallad för baconleendet eller tandköttet har hänt med än en gång och jag har gjort allt jag kan i säkert 20 år för att inte skratta eller le för stort på bild. Påmind om de skärande orden.

I minst 3 år hade jag tandställning, en som jag hade på natten och som drog bak kindtänderna för att skapa mellanrum och plats för mina lutande, spretiga framtänder. Sen blev det räls i gymnasiet och sen ytterligare en nattandställning på det. Äntligen skulle allt bli bra! Jag fick ha raka tänder nått år men sen började visdomständerna komma och det blev trångt igen, tänderna trycktes både in och ut och jag nästan är på plus-minus-noll. Ingen kan ana åren av tandställning.

Men jag vet ju att hjärnspöket är just ett hjärnspöke. Alla andra ser en vacker, glad tjej och det är ju det jag är. Jag vill att min sprallighet och torra Göteborgshumor ska få lysa igenom mer och jag ska göra mitt bästa för att le mer på bild. Ända sättet att förändra nått är att pusha sig ut från bekvämlighetszonen och att utmana sig att möta sina spöken.

Jag har några fler saker som skaver från förr och kanske jag kommer dela med mig av dem också. Har du saker från barndomen som skaver?

Tack Felicia för den fina bilden och att du fick mig att både skratta och le i lördags 💕

Personlig utveckling

Nästan en månad utan uppenbart socker

Posted on

Så fort jag bestämt mig på riktigt, då går det ofta väldigt bra. Jag har lyckats sluta med flera dåliga vanor och nu har det snart gått en månad sedan jag åt eller drack uppenbart socker. Ingen cola med is, ingen chailatte, ingen kladdkaka eller glass och ingen godis!

Det var steg nummer ett, att sluta vara “lattemorsan” där att äta eller dricka sötsaker agerade som nått slags tröst, beröm eller tidsfördriv. What ever float my boat. Ni vet lite som när rökare bara feströker, säger “så festligt att solen äntligen tittat fram” och tänder ciggen en tisdagsförmiddag. Lite så var hittade jag på anledningar att få mina sockerkickar,

Det har funkat för jag har bestämt mig, på riktigt bestämt mig, för att jag inte vill vara personen som smygäter barnens godisrester före middagen, som fikar på stan var dag och som dricker cola till lunchmaten.

För att jag ska bli sockerfri finns det många steg kvar. Tex så äter jag smaksatt fil, vitt bröd och/eller pasta i princip varje dag. Men att sluta med det självklara sockret och snart hållit upp en månad är en stor bedrift för en sockerråtta som jag. Och eftersom det inte triggar mitt sockersug så får de va så, ett tag iallafall.

Personlig utveckling

Istället för att köpa prylar

Posted on

Jag har en hel del saker planerade under första halvan av 2018 så även om jag inte ränner i butiker och köper kläder och lull-lull så kommer pengar spenderas och tiden uppehållas men jag hoppas kunna skapa massa fina minnen som lägger sig som ett mjukt bomullsfluff runt själen.

Under förra året köpte jag biljetter till massa olika event som jag verkligen ser fram emot att få njuta av.

Först ut är ett äventyr på söndag med min dotter. För tredje året i rad ska vi ta oss till Göteborg för att titta på Disney on Ice. Vet inte vem av oss som är mest exalterad om jag ska vara ärlig. Jag älskar Disney on Ice!! Första året åkte hela familjen, förra året var det bara jag och dottern och i år tar vi sällskap av hennes stora idol och dennes mamma.

Jag har köpt biljetter åt mig och mannen till “Mindfuckness – en föreläsning om att tänka annorlunda” som hålls av Pontus Ströbaek och Christian Wass som går av stapeln i början på mars. Ska bli så intressant att de vilka verktyg vi får med oss därifrån.

Senare samma månad åker jag upp till Norrköping för 3 dagars yoga retreat med Organic by mommy i st Annas skärgård. Ska bli så skönt att komma iväg, fokusera på mig och fylla min kropp med ro och näringsrik mat och umgås med massa härliga människor.

Sen har jag inget inplanerat förrän först i Juli. Då blir det Ed Sheeran på Ullevi!! Biljetterna köptes över ett år innan konserten skulle vara. Helt galet faktiskt med sån framförhållning om du frågar mig 😬🙈

Brukar du planera saker långt i förväg eller är du mer spontan? Har du nått bokat för i år?

Personlig utveckling

Mål istället för nyårslöften

Posted on

Mål istället för nyårslöften tomtebloss

Då var det åter igen den 17:de i månaden och dags för ett inlägg med The sustainable society och mycket passande är månadens tema nyårslöften och vi närmar oss nyårsafton med stormsteg. Det är exakt 2 veckor kvar till dagen då vi traditionsenligt ska ta tag i våra liv, på riktigt. Vi ska börja träna regelbundet, sluta röka och sluta äta godis och det håller ett tag. Kanske ett halvår, kanske 3 månader eller så ligger vi raklånga på soffan och har kastat in handduken efter 14 dagar.

Jag avger inga löften där vid tolvslaget. Jag har valt att sätta mål istället för nyårslöften. Mål för vart och hur jag vill se mig själv om ett år. Jag sätter fokus eller ledord, om du så önskar, för året och sen jobbar jag mot dessa.

Den stora skillnaden för mig mellan att arbeta med mål istället för nyårslöften är att jag omöjligt kan misslyckas redan den 5:e januari och kasta in handduken för de nästföljande 360 dagarna. Jag har hela året på mig att lyckas. Det är klart att ingenting funkar om jag prokrastinerar fram till juldagen och sen ska försöka nå alla mina mål. För att nå ett mål krävs nya rutiner och det arbetas in genom att göra saker upprepade gånger. För att på riktigt nå en förändring och det är så de blir hållbara.

Ett av mina miljömässiga (och konsumtionsmässiga) mål för 2018 är att shoppa mindre. Jag har ju redan avslöjat att jag och Erika efter att ha tänkt högt i vårt senaste poddavsnitt av Ecofashionista kör ett år med aktiv konsumtionsminskning som kommer att gå under #shopless2018. Ni är välkomman att både följa och göra oss sällskap på vår resa på alla våra olika kanaler.

Mål istället för nyårslften

Skulle du också vilja sätta några miljömål för 2018 men inte känner för att haka på #shopless2018 kommer här 5 förslag för att minska din miljöpåverkan 2018

1) Åka mer kollektivt
2) Låna böcker från bibliotek eller vänner istället för att köpa
3) Bli bättre på att källsortera
4) Handla mer ekologisk mat
5) Minska på plasten i hemmet (här hittar du en bra nybörjarguide för att börja plastbanta)

Nu när jag skrev dessa blir det kanske extra tydligt hur jag menar med att genom att sätta mål så misslyckas du inte dag 5. Det gör inget om du tog bilen idag eller om du köpt en bok på bokrean. Nyårslöftet hade varit brutet då de ofta handlar om måsten eller förbud men du har fortfarande chansen att nå ditt mål.

Jag kommer prata mer om vad jag har för mål för 2018 framöver och hur jag jobbar för att nå dessa men det får bli i kommande inlägg. Hur tänker du när det gäller mål istället för nyårslöften?

Är du nyfiken på hur de andra tänker kring nyårslöften så hittar ni deras bidrag nedan:

Think organic: Om nyårslöften

 

 

 

 

Personlig utveckling

Få träningen att bli av

Posted on

Jag har ganska svårt att pallra mig iväg till gymmet när jag väl har kommit hem. Det bästa hade varit att antingen ta det på väg till eller från jobbet eller klämma in det på lunchen. Men nu har jag kommit på en ny idé för att träningen faktiskt ska bli av. Hemmaträning! 😂

För ett par dagar sedan kunde man se mig och barnen yoga på instsgram stories och idag provade jag och mannen HIIT med hjälp av youtube. Även yogan var med instruktioner från YT och det är perfekt att det finns så himla mycket att tillgå utan att behöva ge sig iväg någonstans 👍🏻

Bloggen är ju en hållbarhetsblogg och då syftar man oftast på miljömässig eller social hållbarhet men det är viktigt att inte glömma bort sig själv och ta hand om sig själv. Jag sitter framför en dator minst 8 timmar om dagen och min vardagsmotion är nästintill obefintlig. Om jag ska hålla i många år till så måste jag bli bättre på att ta hand om mig själv!

Att min kondis är kass blev ju väldigt tydligt när jag var heeeeeelt slut efter 3 av de 15 minuter som träningen skulle pågått.. Nej nu blir det bättring på den fronten från och med nu! För varför vänta på nyåret när jag kan börja göra en förändring bums.

Rör du dig mycket om dagarna? Och hur gör du för att få träningen att bli av? Tipsa gärna i kommentarerna ✨

Personlig utveckling

Tacksam

Posted on

Bild tagen av Felicia Ludwigsson

Något jag försöker att utöva mycket i mitt liv är tacksamhet. Inget har serverats mig på ett silverfat och jag har jobbat hårt för att ta mig dit jag är idag och jag är så tacksam för den jag har blivit och alla fina människor som finns i mitt liv.

Jag har precis kommit upp från källaren där jag spelat in ett Ecofashionista-avsnitt med Erika. Min själsfrände, som ni ser på bilden från i somras, är en av de som jag är så himla tacksam över att våra vägar har korsats. Vad gjorde jag innan hon fanns i mitt liv?

Jag är så glad och tacksam för alla er som kikar in här på bloggen dagligen fast den ekat tomt i en vecka. Ibland blir det helt enkelt för mycket och allt hinns inte riktigt med och tyvärr är det då ofta mina sociala medier som får stryka på foten. Fastän att jag älskar det här, att skriva, fota och redigera. Det ger mig ro i själen.

I eftermiddags har till exempel ishallen stått på schemat då min dotter hade konståkningsträning. Det är så kul att få se barnen växa och utvecklas och se glädjen i deras ögon. Så länge den finns där får de fortsätta med vilka aktiviteter de vill. I den här åldern är det viktigt tycker jag att det handlar om att kul och inte att prestera.

Och jag är så otroligt tacksam för alla er som handlar i min webshop. Glad för alla er som hjälper mig att få min butik att växa. På lunchen idag har jag ägnat mig åt att åka ut till butiken och packa, det blir ju lite pusslande ibland för att få allt att gå ihop men jag vill inte byta bort nått! Jag älskar att stå där och slå in i silkespapper och skriva små lappar till er som handlar. Ge er lite kärlek tillbaka <3

I nästa vecka kommer det att komma upp två nyheter i butiken som jag hoppas ni kommer att gilla. Det är inom en kategori som inte riktigt funnits innan – nämligen hudvård/skönhet. Får se vad kategorin får heta 🙂

Vilka 3 saker är du extra tacksam för idag?

 

Personlig utveckling

Att skapa nya vanor

Posted on

Den magiska gränsen sägs vara 21

Idag är det en månad sedan jag gick min allra första morgonpromenad. Och sen dess har jag gått, varje arbetsmorgon oavsett väder. Klockan ringer 05:10 och det svåraste är helt klart att kliva upp. Nu har jag gjort det hela 23 gånger och jag har passerat vad som anses vara den magiska gränsen för att skapa nya vanor. Jag har nämligen läst någonstans att det krävs 21 upprepningar för att något ska bli en vana och det har jag nu alltså passerat.

Är det enklare att kliva upp idag än för en månad sedan? Jag tror faktiskt inte det, men när jag har promenerat varje dag så är det svårt att motivera för mig själv varför jag ska dra täcket över huvudet när larmet ringer och välja att falla tillbaka i sömn.

Att ha keps på mig när jag går är näst intill en nödvändighet. Ibland glömmer jag den och då ångrar jag mig bittert. Jag går nämligen med solen i ögonen en stor del av vägen alternativt så behövs den för att skydda ansikten när det regnar. En vecka så regnade det nästan varje dag och jag var tvungen att ta på mig både blöt keps och blöta skor när jag gick ut för att gå flera av dagarna.

Nästa nya vana

Och nu har jag bestämt mig att varje gång jag kommer upp i 21 dagar så ska jag skapa mig en ny vana. Jag dricker stora mängder te varje dag men knappt något vanligt vatten så idag blir tredje dagen i rad som jag före jag får en kopp te måste dricka en kopp vatten. På så sätt minskar jag automatiskt mina mängder koppar te och jag ökar automatiskt på mängden vatten.

Försöker du också skapa nya vanor och isåfall vad för några?

Personlig utveckling

Morgonpromenad som ny vana

Posted on

morgonpromenad solBild från min instagram stories (@ekomorsanangelica)

Ni som följer mig på Instagram och kollar mina stories har sett ett par – tre gånger nu att jag varit uppe med tuppen och och fått till en morgonpromenad.  Jag är oftast sist upp ur sängen varje morgon här hemma och att jag kliver upp dryga timmen före alla andra är helt galet! Förra veckan var det dock inte särskilt svårt att kliva upp även om klockan ringde absurt tidigt. Ni ser ju bara på bilden tagen från min insta-story vilken underbar start på morgonen det var. Knallblå himmel, spegelblank sjö och fågelkvitter.

Morgonpromenad som ny prio

Hela förra veckans arbetsdagar och hittills alla dagar denna veckan har jag promenerat ca 1 timme före jobbet. Vi har ju alla 24 timmar varje dag att tillgå och vi väljer själva vad vi vill göra med dem (mer eller mindre). Jag vill väldigt gärna få in motion på ett eller annat sätt men jag har lite svårt att motivera mig på eftermiddagarna när jag kommit hem. Jag vill ju inte missa de få timmarna jag har med barnen så jag har egentligen bara två alternativ. Att gå när de sover på kvällen eller på morgonen innan de vaknar. Så för att få det överstökat och slippa få dåligt samvete när det inte blev av idag heller så går jag numer upp väldigt tidigt för att få några steg avklarade.

Jag har ju ett extremt stillasittande jobb vilket gör att det är otroligt viktigt att jag ser till att röra mig på min fritid. Att röra på sig håller igång både kropp och knopp så därför vill jag gärna se till att prioritera det och försöka etablera en vana kring det. Det krävs ju dock lite mer än 7 gånger för att skapa en vana och den svåraste biten med min morgonpromenad är helt klart att faktiskt kliva upp ur den varma, goa sängen när klockan ringer och alla andra fortsätter sussa vidare. Speciellt som i morse när regnet öste ner och sjön inte alls såg lika rogivande ut.

morgonpromenad regn

Jag vet ju att det är dagar som dessa, när regnet fullkomligen vräker ner, som det kommer avgöras. Huruvida detta faktiskt kommer bli en vana eller om det bara är något tillfälligt. Men nu har jag iallafall varit ute 7 av 7 dagar och gått på spångarna i skogen och det är bättre än 0 😀

morgonpromenad spångar

Har du någon ny vana du försöker få till?

Personlig utveckling

Jag är sockerberoende

Posted on

best project is you

Vi har ord för personer med många olika beroenden, folk som tagit något till det extrema. Hur många ord kan du komma på för en person som brukar alkohol eller droger? Det finns ett beroende som jag tror är precis lika vanligt förekommande, kanske till och med vanligare, nämligen sockerberoende men det pratar vi inte om. Tidigare idag publicerade jag en text på instagram om mitt sockerberoende som fick väldigt mycket gehör så jag skulle vilja utveckla det ännu mer här på bloggen.

Så här skrev jag:

“Jag är extremt sockerberoende och det är en av de saker jag känner att jag verkligen måste ta tag i. Det är ett ohållbart sätt att leva men det är också extremt svårt att ta tag i. Jag kan sitta i soffan, klappa mig själv på axeln och tänka “fasen vad duktig du är som inte ätit några sötsaker idag” för att två minuter senare medan jag väntar på att tevattnet ska koka upp rota runt i sockerlådan efter gamla godisrester. En klubba från pizzerian, en hård gammal godis i en bortglömd kalaspåse och helt plötsligt står jag där med munnen full. Den senaste veckorna har jag börjat träna.. på gym (I know, crazy huh) och jag har märkt att när jag tränat är jag mindre benägen att trycka i mig skräp. Det verkar som jag nog kanske gjort en riktigt bra investering i mig själv”

Så nu finns det både där och här, svart på vitt, jag är sockerberoende. Det är ingenting särskilt som är min last eller jo det skulle väl vara Dirty Chaien som jag föredrar, men annars funkar allt. Godis, kakor, bullar, läsk, glass.. Allt går ner!

Jag har nog läst hur många texter som helst som säger exempelvis “När du går på kalas, bestäm dig för att äta en kaka eller tårtbit och låt resten på buffén vara” Det funkar inte för mig. Tar jag en kakbit så kommer jag ha svept 3 glas cola och en tårtbit innan jag ens hunnit tugga upp kakan. Äter jag en chokladbit till lördagsfilmen så kommer jag ätit hela kakan, 200 gram, inom 10 minuter. Och då pratar vi inte någon ekologisk finsmakarchoklad med hög kakaohalt, vi pratar Marabou, smörfett (vad är det ens?!) och den smutsigaste formen av kakao i form av kakaosmör och kakaomassa.

Jag är en allt eller inget person, inom det mesta jag gör. Till exempel så har jag, precis som jag skrev i instagramtexten, börjat träna. På gym!! Måste skratta åt ironin i det hela för ni minns kanske min text från årsskiftet om förra årets sämsta investering? Iallafall så fick chefen med mig förra veckan, så då gick jag hela 5 gånger och denna veckan har jag varit där 3 gånger. Senast idag var jag där och körde intervaller. Och det hjälper faktiskt mot mitt skräpätande. Jag är helt klart mindre benägen att trycka i mig dålig kost när jag varit iväg och tränat. Kanske att de triggar samma belöningscentrum? Kanske att de bildas något hormon som avhjälper?

Nu när jag känner att ja börjar få lite bättre kontroll så ska jag försöka ta reda på vad mina triggers är. Är det när jag är trött? Ledsen? Stressad? Kanske alla..

Till dig som precis som jag är sockerberoende vill jag bara säga. Vi är inte ensamma! Vad är din last?