Det här fina fotot taget på mig och min fina familj tog Felicia Ludwigsson på ett bröllop vi var på för lite drygt en månad sedan .
Igår skrev jag att det var mindre än 100 dagar kvar till BF av vårt tredje underverk och jag börjar känna mig rejält konsumtionsstressad. Som ni vet har jag ju köpstopp i år när det gäller prylar till mig själv men barnen och renovering av hemmet är undantaget. Vi hade så många oavklarade projekt på gång som behövde slutföras och barnen växer så det knakar hela tiden så det var svårt att innefatta detta i #shopless2018. Och ännu värre är det med bebis (även om jag inte visst att hen fanns när köpstoppet började).
Meningen var ju inte att vi skulle ha ett tredje barn från början så vi gjorde oss av med ALLT. Vagnar och prylar som gått att sälja har sålts och mycket har skänkts vidare till bland annat barnens kusiner. En hel del kommer vi få tillbaka, främst kläder där det säkert försvunnit en hel del men säkert även tillkommit tiofalt i och med att det är många barn som hunnits födas i vår bekantskapskrets sen vi fick vår första för snart 8 år sedan och sakerna har gått runt, runt, runt.
Men helt ärligt, kläder är i mina ögon det billiga och skapar inte samma ångest. Det som lätt till min konsumtionsstress är bland annat att vi saknar vagn, en kostnad på 10 000 kr (varför i hela fridens namn lägger folk ut deras begagnade vagnar på blocket till samma pris som samma vagn går att köpa nya?!) Ja, jag förstår att det låter bortskämt att vilja ha en vagn för 10K, jag kan lika gärna köpa en 10 år gammal vagn för 2000 eller kanske ännu mindre från nått budgetmärke men en vagn används dagligen och MÅSTE passa ens familjs behov.
Andra saker som vi inte längre har och nog inte heller kommer få tillbaka är bilstol, bärsjal och bärsele (helst sjal framför sele även om jag aldrig använt sjal innan), babysitter, gåstol och gåvagn, spjälsäng, skötväska, skötbädd, babynest och filtar osv osv i vad som känns som all oändlighet. Det är många tusenlappar som ska ut, en konsumtion som jag både vill och inte vill göra. Min ovilja att konsumera har gjort att jag prokrastinerat hela grejen och nu börjar tiden ta slut. Det är mycket att rodda med innan säcken är ihopknuten.
Jag förstår att mitt inlägg kan verka märkligt och jag vet inte heller riktigt vad jag vill med det mer än att tänka högt tror jag. Och förhoppningsvis sitter ni underbara läsare inne på tips. Gåstol och gåvagn känns som bra saker att önska sig i till exempel doppresent framöver men resten behövs ju inom kort.
