Hitte-på problem

När man inte har något riktigt problem så kan man alltid hitta på nått. Om man inte gillar att leva problemfritt såklart 😉

Så vad har jag för ilandsproblem månne? Jo, om ca 1 månad fyller jag år och då får man ju chansen att önska sig något. Jag skulle gärna vilja önska mig ett par fina vispskålar i porslin som jag spanat på under en väldigt lång tid, men det tar mig emot lite grann. Jag redan ju vispskålar och jag tycker det är onödigt att införskaffa något man redan har. De jag har är hela och fyller sin funktion, men (ja det finns ju alltid ett men) de är i plast. Plast är ju som vi alla vet vid det här laget något jag vill undvika. Av samma anledning skulle jag även vilja önska mig en gjutjärnspanna, men vi har ju redan en väl fungerande stekpanna i teflon.

Så vad gör man? Önskar man sig dem och därmed (eventuellt) får något man redan har liknade som redan på ett förtjänstfullt sätt fyller sin funktion eller struntar man i det och fortsätter använda de i plast som man helst undviker?

 

9 svar på ”Hitte-på problem”

  1. Det är svårt det där! Men jag skulle nog säga att du borde önska dig det :). Om det du redan har är i gott skick kan du ju skänka det till second hand (även fast det ibland känns dumt att ge bort saker man vill undvika till någon annan..). Förhoppningsvis kommer ju dina nya saker att hålla längre än de du har idag, så det går nog på ett ut. Men jag håller med om att det är ett problem!

  2. Jag har samma dilemma, på ett ungefär. Vattenkokaren har jag haft i 15 år, och som fortfarande fungerar som om den vore ny, är gjord av plast. Mixern, som jag säkert haft i 10 år och som också fortfarande är som ny, är också gjord av plast. Stavmixern är gjord av plast … matberedaren är gjord av plast (tror inte det finns något alternativ här). Brukade ha muggar av plast men dom har jag skänkt bort eftersom jag ändå hade för mycket muggar. Dessutom är ju alla matlådor av plast (och som oftast bärs till jobbet i en plastkasse – har funderat på att byta till tyg, men det blir inte kul den dagen matlådan börjar läcka).

    Så, plasten är överallt (t.o.m. tangentbordet jag använder nu!). Jag skulle vilja byta ut allt, men samtidigt så måste man se det i ett större perspektiv. Att jag skänker bort min plast till t.ex. Myrorna gör ju inte miljöproblemet mindre. Plasten finns ändå där. Den är redan inhandlad. Dessutom går jag ut och köper nytt i samma veva jag skänker till Myrornas. Det tär på jordens resurser. Så jag tänker såhär – jag behåller den plasten jag har (tills det går sönder) men jag köper däremot ingen ny plast. På så sätt gör man absolut mest miljönytta rent globalt.

    Rekommenderar för övrigt den här boken: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9153435273

    Där går dom bl.a. igenom just plastdjungeln. All ”seriös” plast är märkt med ett nummer. Nummer 4 och 5 är OK i matsammanhang (samt 1 och 2, om jag inte minns fel). Nummer 7 däremot innehåller gifter såsom massor av bisfenol. Och där rök faktiskt mina snygga (men uppenbarligen giftiga) svarta köksverktyg från IKEA som jag slängde, istället för att skänka bort till någon ovetandes stackare.

    1. Vattenkokaren! Hur kan jag missat vattenkokaren?! Hittade tyvärr inga siffror på den, får nog leta lite noggrannare för ibland är märkningen så otroligt liten eller är inte allt uppmärkt? I vilket fall så kokar jag extremt mycket vatten, dricker säkert 1,5 liter te om dagen, förkokar allt vatten till mat osv så där borde man kanske se efter ett annat alternativ.

      Ja det är ju det där med konsumtionen som gnager mig. Jag vill ju inte köpa saker när de jag har fungerar och fyller sin funktion. Att vänta ut att allt ska gå sönder och byta ut allt eftersom är ju helt klart bästa alternativet.

      Ska genast försöka få tag i ett ex av den boken. Tack för tipset 🙂

  3. Min vattenkokare är en Philips och är märkt med en femma. So far so good. Men jag tvivlar på att det är nyttigt att koka livsmedel i plast. Uppvärmd plast och livsmedel hör liksom inte ihop. Jag vet inte om jag klarar av att vänta ut den här plastvattenkokaren … numera inbillar jag mig att mitt te är en sörja av kemikalier och på senare tid har jag ibland kokat vattnet i en vanlig hederlig kastrull.

    Nåja. Jag SKA vänta ut den!!

  4. Pingback: Veckans IN:UT »

Lämna ett svar till Emma Kihlberg Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *