Det där med priser på second hand

Häromdagen fick jag och Erika en fråga om hur vi tänker gällande priser på second hand. Till exempel om vi betalar vad som helst om det är ett plagg vi verkligen vill ha eller om vi gjort det till en sport att komma undan så billigt som möjligt.

Jag tillämpar nog en kombination av dessa. Givetvis är det en sport att komma undan med ett rejält fynd. Så som DKNY-kappan jag köpte på Tradera i julas för 175 kr till exempel eller när jag köpt mig en topp för en tjuga. Vart gränsen går beror helt klart på typen av plagg och om det är ett märkesplagg. Min smärtgräns är med andra ord mycket högre för en märkeskappa i ull än en bomullstopp från H&M.

Att sätta ett maxtak

Jag sätter i princip alltid ett maxtak och det sätter jag när det bara är några sekunder kvar av auktionen. Detta för att inte ge andra budgivare en chans att omvärdera sitt maxbud. Följande variabler tar jag med när jag sätter min gräns på plaggs priser på second hand (utan inbördes ordning)

Plaggets nypris
Material
Typ av plagg
Hur gärna jag vill ha exakt det plagget
Hur stort behov jag har av plagget
Hur många fler aktioner av samma plagg som ligger ute

Dagens köp

Ibland frångår jag dock mina principer. På väg hem från jobbet idag budade jag hem en suuuuuuuperfin tröja där jag gick över vad jag från början tänkt att jag skulle ge för den. Jag satte ett maxpris men fick sen chansen att omvärdera, något jag vanligtvis aldrig gör. Jämför jag med nypriset på tröjan så betalade jag ungefär en tredjedel av priset och jag ville verkligen ha den. Jag föll som en fura direkt när jag hittade annonsen och då är det ju lätt hänt att priset skenar iväg, nu var det ju bara 25 kr över mitt maxtak som jag landade så det var ju inte överdrivet mer. Tröja är verkligen en riktig Angelicatröja, svart silke och ljuvliga detaljer. tror det kommer bli väldigt välanvänd!

Hur resonerar du nr du sätter ditt maxtak?