Författare: Angelica Zetterström

Under dagens besök på djurparken har det först regnat och sedan kom solen fram en kortis, lite grann för att hånas misstänker jag. För när vi kom ut från kiosken med våra glassar hade himlen färgats svart och åskknallar dånade.

  Väder är väder men något som imponerade mig djupt var all hållbarhetskommunikation som djurparken lagt energi på. Det fanns monter om palmolja inne i aphuset, ekologiska matvaror och inte bara information om huruvida varorna var fria från gluten eller laktos lyftes upp utan det skyltades även om att de var fria från just palmolja och under sälshowen pratade dem om skräp i våra hav och hur det påverkar sällivet.

 
Jag vet inte hur många av er som har kvar era gamla musikspelare. Jag minns tonårsår där jag låg raklång på sängen, tuggade Jenka och hade pluggat in min gula Walkman i öronen. Ibland hög av förälskelse och ibland dedövad av hjärtesorg.

Nu för tiden tror jag våra otroligt smarta telefoner har ersatt i princip allt och Spotify borde bli en standardapp i alla operativsystem. Jag menar vi har väl alla tagit ner den ändå?

Ibland tycker jag dock om att lämna telefonen hemma. För den där känslan av frihet. Att inte alla konstant kan få kontakt med mig. Som ett uppror mot den där ständiga tillgängligheten.

Så på bilden ovan har ni den, min bästa vän när jag är ute och går utan finaste Sofie. Mannens gamla jos (Jens of Sweden) och där ute i skogarna är det bara jag och Jens och en och annan motionär.

För typ 100 år sedan fick den en mapp i sig med mitt namn och den är fylld med allt från en hiphoppande Akon till alternativ rockade 3 Doors down till countrysjungade Carrie Underwood. En salig men otroligt bra blandning som ger mig en trip down memory lane varje gång.

Väldigt ofta är allt på sin plats. På våningsplanet där vi bor. Men vi har en källare som inte vågas visas upp för gäster. En trappa ner råder ett kaos inte till för att visas upp vid rundvandringar.

Så nu är det beslutat att det är ju faktiskt befängt att ha lika mycket yta till som inte nyttjas till sin fulla potential så det ska nu åtgärdas. Och första steget är att röja, röja, röja för när tanken är att lägga golvvärme på hela planet betyder det ju att det som faktiskt ska vara kvar inte får ta nån vidare plats i övriga huset. För där är det ju såklart fullt!

Så igår rensades det en del så idag körde vi två vändor till ÅVC i östegn. En del lämnades vidare och en del fick bli energi.

Så nu är det bestämt. Det är befängt med 90 kvm ”förvaring” och det måste åtgärdas.

 Fiskedammen bestod av ett gammalt skrynkligt lakan och finaste handgjorda vimpeln från no74. 

Igår var det alltså kalasdags då vår store kille blev hela 5 år gammal!

Vi har haft så himla tur med vädret på hans födelsedag varje år så någon form av vattenlek har varit ett måste och igår var inget undantag.

Tillsammans med barnen laddade vi vattenballonger. Vi knöt och barnen trädde på ballongerna. Har ni förresten sett supertrion? Jag kan inte längre genomföra någon form av samarbete utan tralla ”vad funkar bäst? Teamwork!!” Och har jag tur stannar trallandet i huvudet för ibland händer det såklart att jag omedvetet sjunger det högt och då gäller det att hålla tummarna för att man befinner sig i rätt sällskap! 

Åter till kalaset.. Förutom ballongerna letade vi fram varenda picka, vattenkanon och hink vi hade. Ett tag tror jag det var varenda unge mot mig för vart jag än vände mig blev jag totaldränkt!! Och inte mig emot! Solen gassade och luften stod helt stilla så det var en välbehövd nedkylning!

Något annat som gick åt som smör var drycken! Men mer om den tänkte jag dela med mig av imorgon