Tanken slog mig för några veckor sedan att jag aldrig någonsin ägt ett nytt köksbord trots att det var över 15 år sedan jag flyttade hemifrån. Idag tänkte jag därför ta er med på en nostalgitripp bland borden som varit.
Första lägenheten jag bodde i hyrde jag först i andrahand och då var den redan möblerad. Där stod ett turkosmålat bord med Pertorpsskiva. Något jag hatade då men för några år sedan önskade jag mig högt ett bord med virrvarr. Konstigt det där med hur smaken ändras med åren. Men den var tacksam, lägenheten var ju bara en etta med kokvrå så utrymmet var begränsat och denna kunde jag ju göra lite större om vänner kom på besök.
När det var dags att fylla lägenheten med egna möbler så fick jag ett gammalt bord från syrran de inte längre skulle ha. Då var det populärt med träfärgad toppskiva och vitmålade ben. Minns att det var en grupp från nått postorderföretag, om det var Haléns eller Ellos vet jag inte men med bordet kom iallafall matchande stolar. Med vita ryggar och vita ben och en träfärgad sits. Och jag minns hur glad jag var för möblerna. Det var ju möbler som var i tiden till skillnad från de gamla retrobordet som fyllt platsen innan.
Och bordet fick även flytta med när jag bytte ort och flyttade ihop med mannen. Ett konstant limmande av stolsben gjorde dock att vi bytte ut stolarna mot ett gäng Myrankopior i vitaste vitt, för nu mina kära läsare, nu skulle ju allt vara vitt och fräääääsccht. Bordsskivan målades vit för att matcha och färgen räckte ju även till att måla både gammal lutad furubyrå och spegel och en herrans massa annat. DIY-eran syntes på var och varannan inredningsblogg som ploppade upp en efter en på den här tiden. Och så även på min. Jajemen, ni misstänker rätt. Det fanns en blogg före Ekomorsan.
När vi flyttade till huset ville vi dock ha något större så vi köpte en grupp i ek på blocket och släpade hem. En med skiva som gick att fälla upp och med kökssoffa och hela kitet. Och vi var så glada för vår rejäla grupp som fick hänga med ett par år och kökssoffan fick ett tag hänga i loppans rum, men sen revs väggen till rummet och köksbänken hamnade i källaren för att agera förvaring och sittbänk. Loppans dåvarande rum var ju nämligen precis där vårt köksbord står idag.
Det gamla vitmålade bordet, det finns fortfarande kvar. Det har bland annat agerat lektältshållare, har fått stå i butiken och nu för tiden används det vid släktmiddagar/kalas och vi behöver extra sittplatser. Ekgruppen har vi dock sålt vidare på blocket och istället och vi numer bordet ni ser på bilden som vi hittade på blocket i mina gamla barndomskvarter. Åter igen har jag ett bord med träfärgad skiva och ett vitt underrede men denna gång är skivan drivvedsbetsad och mycket mer bloggvänligt underlag än både klarlackad furu och ek. Men det är nog vårt sämsta bordsköp om jag ska vara ärlig.
Låt mig måla upp en bild för er. Vi har två barn så det kladdas en hel del, det ritas vid köksbordet och det knådas med leklera och bordet är 1) skrovligt i ytan och 2) helmatt.. vet helt ärligt inte om den är behandlad på något sätt efter att den betsas.. Den är helt klart inte lackad och den verkar heller inte vara vaxad för den suger åt sig vätska, yoghurt och ketchup som en svamp. Men fint är det.. När jag gnott mig svettig..
Jag har alltså under mina 15 år som hemifrånboende hunnit med fyra bord och inget av dem är köpa i affär’n! Men med tanke på hur mitt senaste köp retar gallfeber på mig minst 2 gånger om dagen börjar jag fundera på om det inte är dags att se sig om efter ett femte. De fina svarta stolarna som är någon form av Öglankopia i stål har vi köpt från lokala pizzerian när de skulle byta ut sitt möblemang. De kommer få vara kvar, så det gäller att bordet matchar dem. Har ni några förslag?
