Jag är precis hemkommen från en nätverksträff inne i stan. Den startade med ett företagsbesök och sen bytte vi lokaler, åt mat och hade möte. Det är min vän Jessika som är med i nätverket och hon tog med mig som gäst.
Jag älskar verkligen sånt här och kände ikväll att det något jag saknat nu när jag inte längre har massa styrelseuppdrag.
Det var så härligt att få umgås med andra kvinnor och utbyta tankar och erfarenheter. De 4 timmarna swishade fram!
Ena deltagaren ställde en himla intressant fråga tycker jag.
”Vi har kommit väldigt långt i utvecklingen och vi har även möjligheten att bli väldigt gamla. Det är dags för din 137 år gamla far att hamna på vårdhem och du har två alternativ.
1. En vårdhem så som det ser ut idag med personalbrist, stress och den mänskliga faktorn men han har en riktig person som han träffar och som vårdar honom.
2. Ett vårdhem där all personal är robotar och därmed garanteras att allt sköts exemplariskt. Mediciner blir rätt antal vid rätt tidpunkt osv
Vad väljer du?”
Jag tror den mänskliga kontakten är livsavgörande. Det ser man ju bland annat på alla klipp där de tagit med förskolebarn till ålderdomshem. Det lyser ju om de äldre. Det ultimata hade kanske varit en kombination? Så personalen får tid att göra sina jobb ordentligt utan stress och jäkt mm.
Hur hade du resonerat?