Mycket har ju blivit en del av min vardag. Jag tänker inte längre så mycket på plastbantningen, jag bara väljer bort det, plasten. Jag reflekterar inte så mycket över plasttrycken på kläderna fulla med ftalater men blir påmind om det som idag när det lämnas in på en klädbytardag. Jag tänker inte så mycket kring ekovarorna, jag plockar slentrianmässigt ner dem i min varukorg. Och det är väl också därför bloggen blev lite lidande nu i vintras, för det blivit så mycket vardag.
Men ibland blir jag påmind om att alla inte alltid är där jag är. Som i förra helgen då en av möhippedeltagarna blev så glad över att jag valt ekologiska jordgubbar och vindruvor. För mig var det en självklarhet och uppenbarligen även för henne om hon hade handlat men hennes förvåning har fått mig att vakna upp lite grann ur min bubbla.
Så det är dags att börja inspirera igen, på riktigt, dela med mig av all kunskap jag samlat på mig genom åren och det betyder även att för några av er kan det komma att bli lite påminnelse på bloggen framöver. Saker ni läst här innan och känner igen men det är bra det också. Att påminnas med jämna mellanrum. Jag vet att jag kan behöva det!
Jag föll för säljarknepet idag. 🙁 Jag köpte en ask vindruvor för att priset bara var 8 kr. Jag borde ju vaknat där, 8 kr för en ask vindruvor betyder inte kvalité och fair trade. Så nu sitter jag här hemma med en ask vindruvor som barnen sett och längtar hett efter och vindruvorna är inte ekologiska. Hur jag än gör här så vinner jag inte.
Gud så arg jag blir på mig själv. 🙁