Ett trevlig avbrott

Har jag sagt att jag älskar att bo invid skogen? Jo, det har jag nog gjort både en och två gånger vill jag minnas. Hur som helst så fullkomligt älskar jag det!

För ett par år sedan tog vi ner staketen, både det som vätte mot ena grannen och det som gick åt skogen till. Detta har gjort att vi oftare än tidigare kan få ett spännande avbrott i frukoststunden. Vi klistrar oss vid fönstret, tittar förtjust på varandra och hyschar varandra för att vi inte ska råka skrämma dem. Och jag ser hur de spetsar sina öron när något av barnen skrattar av förtjusning och ropar mamma, titta! De som kommit till oss för att även dem få sig ett morgonmål. De tar till vara på fallfrukten och det är en glädje att se att mamman som så ofta besökt oss med sitt kid nu har en nästan fullvuxen följeslagare.