Idag har vädret verkligen visat sig från sin bästa sida och jag är så nöjd med att jag startade dagen med en skogsvandring med barnen och i gott sällskap av min vän Sofie. Hon bor mitt ute i skogen och i närheten av henne går det flera vandringsspår med olika distanser som en kan följa. Eftersom vi hade barnen med oss så valde vi 3 km och tänkte att det kan nog ta sin stund ändå att kneta runt. Vi talade om för barnen att de skulle följa de röda markeringarna och sen lät vi dem leda vägen. Så nyttigt!
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det är en ynnest att få se världens genom ett barns ögon. Ca 2,5 timme tog det för oss att ta oss runt lite drygt 3 km och vilket underbart äventyr vi hade. Barnen satt i blåbärssnåren och åt direkt från buskarna, vi kollade på fjärilar, gick balansgång på stockar och var och varannan svamp undrades om den gick att äta. Och varför hade inte flugsvampen vi såg några vita prickar??
Självklart hade vi även pauser som sig bör. En efter ca 1 km vi stannade invid en glänta, klättrade upp på ett mindre berg, åt smörgåsar och vi vuxna drack lite te och njöt av utsikten över trädtopparna Efter lite drygt ytterligare 1 km tog vi nästa paus, på en grillplats och vad mycket kärlek någon hade lagt ner på den.
Sa till Sofie att tänk att det är nu vi skapar de minnen som barnen kommer se tillbaka på och kalla barndom. Så glad att kunna ge detta till barnen. Naturen, nuet, långt bort från surfplattor och Pokemons. Ända gången mobilen åkte upp var för att fotografera lite eftersom systemkameran snällt fick stanna hemma. Det fanns ingen plats i ryggsäcken för den.
Jag älskar att gå. Alltså verkligen ÄLSKAR! Och skulle kunna gå hur långt som helst om bara tiden räckte till och det har säkert med min barndom att göra. Vi gick supermycket när jag var mindre, kanske för att vi inte hade någon bil vad vet jag. Jag minns iallafall så väl de där promenaderna med mamma och pappa, hur jag fick plocka hallon längs med dikeskanterna, att vi gick förbi den stora hagen med Highland kettle och hur jag alltid fick en glass innan vi vände hemåt. Oftast gick vi mot havet, kollade på båtarna och jag kommer ihåg att jag funderade på hur de fått sina namn.
Skogsvandring med barnen är som balsam för själen. Och barndom, tänk att jag får uppleva det igen fast genom någon annans ögon. Så lyckligt lottad!
Låter som ni skulle kunna gilla det här med fjällvandring. Testat det någon gång?
Vi var ut med Storasyster Minimalist förra sommaren när hon var 6 månader. Nu väntar vi på att lillebror blir lite större men nästa sommar ser vi fram emot någon form av fjällvandring med hela familjen. 🙂
Låter supermysigt med fjällvandring, speciellt som familjeaktivitet! Kanske att vi tar oss för det någon gång i framtiden 🙂
Vad det låter härligt! Och fantastiskt att även du gjorde det när du var liten, jag måste hitta några fina skogar att gå i. Tack för en fantastiskt blogg. Hälsningar // Monika
Ja det är kul att överföra ens egna barndomsminnen till barnen. Tack själv för att du kikar in här och tar dig tid att kommentera 🙂
Svar: Det hade vi verkligen! Angeliqa är verkligen trevlig, rolig och mysig <3 Ja jag tycker mer om att vara ute och gå sådär än att gå "bara för att" eller för att komma upp i ett visst antal steg, det blir trevligare och mer upplevelser kring vandringen då. Vad roligt att jag kunde inspirera er till en liten skogstur, det värmer verkligen 🙂 och ni verkar ha haft det riktigt bra ser jag!
kram