Idag var äntligen dagen här, dagen för Ellens dop. Och jag är så nöjd med hur dagen blev.
Den började dock rätt stressigt eftersom jag vaknade först kl 8 och resten av familjen strax där efter och redan klockan 11 började dopet och det fanns en hel del kvar på todo-listan.
Det skulle duschas, packas mängder av kläder, göras pastasallad, tårtan skulle kläs och silviakakan saknade det göttiga kräm- och kokoslagret.
Jag kan säga så här.. Det är tur ingen annan vet vad man har för ambitioner för ingen ser ju vad man missat. Exempelvis skulle ballonger blåsas upp med helium men det prioriterade helt enkelt bort när tiden sprang iväg.
Själva dopcermonin var superfin. Jag läste bönen, Julia läste Jesus brev till barnen och Philip hällde vatten i dopfunten. Så även dem involverades och fick en viktig roll. Jag tycker det är viktigt att ingen glöms bort även om det primärt är lillasysters dag. Hur tänker ni kring sånt?
Den fina bilden på mig och Ellen är dagen av Erika liksom i princip alla bilder jag kommer visa från dopet framöver för i all stress hittade jag inte min telefon och kameran blev kvar hemma 😅