Vi är rika för att dem är fattiga

Idag fick jag nys om en miniserie om textilindustrin och kunde inte låta bli att titta på den. Jag har ju tipsat om flera dokumentärer på detta ämne tidigare och att klädindustrin (främst sett ur konsumtionsmakt) och kemikaliefrågan är mina hjärtefrågor, det vet ni ju sedan tidigare.

Serien är en norskproduktion och i 5 delar. Varje avsnitt är ca 10 minuter långt och om ni inte har tid att lägga 50 minuter skulle jag vilja be er att åtminstone ta 10 minuter och titta på det 5:e och sista avsnittet.

Allt textilarbetarna kräver är en månadslön på $160. Ett-hundra-sextio! I månaden! Det är ju ingenting. Det är mindre än vad vi lägger på en veckas mat! Nu är det faktiskt dags att vi börjar betala lite mer för kläderna vi handlar och att vi som konsumenter tar ett ytterligare steg för en mer hållbar värld.  Vi måste kräva att de kedjor som så många handlar från tar sitt sociala ansvar.

För hållbarhet är ju så mycket mer än att GOTS certifiering och att ÖKO-TEX märka sina plagg. Det handlar om att ta socialt ansvar för arbetarna, att de har drägliga löner som går att leva för, att de inte ska jobba 7 dagar i veckan, 12 timmar om dagen.

SWEATSHOP heter serien hos Aftenposten för övrigt. Se den!

5 thoughts on “Vi är rika för att dem är fattiga

  1. Oj vad intressant, viktig och bra serien var! Jag är så blödig och lättpåverkade så satt och grät med de norska tjejerna när deras tårar föll längs kinderna.

    Jag tycker dock det är svårt att jämföra en månadslön i Kambodja om $160, med att du/vi i Sverige lägger mer pengar bara på en veckas mat, med tanke på att allt i Kambodja är så otroligt mycket billigare. En middag på restaurang för en turist kan gå på $2-5.

    Men oavsett en väldigt sevärd serie, jag såg det 5 avsnittet som du rekommenderade men kände mig därefter tvungen att kolla på alla övriga avsnitt. Serien gav mig en tankeställare även om informationen i sig inte var helt ny, bara från ett annat väldigt verkligt och personligt perspektiv.

    1. Visst kan vi som turister tycka att en middag för två dollar är billigt. Men det är helt orimligt dyrt för kvinnor som jobbar uppemot 17 timmar per dag i klädindustrins värstingfabriker. Jag har skrivit om det här http://kottkriget.wordpress.com/2013/03/26/fast-fashion-del-1/
      Problemet är att länder som bangaldesh och Kambodja inte vill lagstifta om minimilöner eftersom stora kedjor i så fall flyttar vidare. Och det är vårat fel, västvärldens habegär efter billiga kläder.

  2. Tack för tipset. Jag har börjat se den, och redan nu, att få ta del om all fattigdom och mänskligt elände. Jag är en av dem som anser att vi verkligen behöver omfördela våra resurser rejält, och betala tillbaka då vi har urholkat många länders ekonomier i århundranden. Min man är fairtrade-ambassadör och han brinner verkligen får människors lika rättigheter, vilket gör att vi i så stor utsträckning köper rättvisemärkt.

Kommentera