Gifter i kläderna

second_webshop_the brand
För några dagar sedan kunde det läsas i media att Stockholms universitet kommit ut med en avhandling om gifterna som finns i våra kläder. Gifter som misstänks vara cancerframkallande och är skadliga för vattenlevande organismer. Detta känns inte som nått nytt under solen, men vad som oroade mig var att även de ekologiska bomullsplaggen innehöll skadliga ämnen. Så vad ska vi då göra om vi inte ens kan lita på ekoplaggen? Det kommer alltid nya studier och nya råd och rön, men lite så här tänker jag. Just nu iallafall.

  • Jag tror ju innerligt att köpa begagnat är det bästa ur alla aspekter. Både miljö, hälsa och ekonomiskt. Kläderna har redan gjort sin beskärda del till nedsmutsningen av våra vattendrag, de flesta kemikalier borde rimligtvis redan vara urtvättade och de är billigare än att köpa nytt. Oftast iallafall! Kläder på rea och diverse utförsäljningar här i textilstaden kan vara skamligt billiga!
  • Genom att köpa GOTS-certifierade kläder så säkerställer du att det ställts krav på produktens hela tillverkningskedja. Så förutom att bomullen är ekologisk så ställs det krav på exempelvis vilka färger som får användas och tryck på kläderna osv. Om en tröja luktar illa av ett plastigt tryck så är det med stor sannolik dålig mjukgörande ftalat-plast. Ni vet hur en del barnkläder ibland kan lukta gammal badboll?
  • Kolla på alternativa textiler till bomullen. Bambu till exempel har väldigt liten påverkan på miljön och är otroligt mjukt och skönt. Jag älskar de alldeles för få bambuplagg som jag äger.
  • Slow fashion. Färre köp och mer genomtänkta beslut gjorda med hänsyn till kvalitet framför kvantitetJag är så himla glad att jag hakade på Minimalisternas utmaning om project333 för den har verkligen fått mig att på riktigt tänka på alla kläderna jag har i min garderob. Eller nja, just nu ligger ju det mesta i 2 flyttkartonger.

secondeco_the brand

PS Alla bilderna i detta inlägget kommer från min webshop sECOnd där jag valt att enbart sälja begagnade kläder eftersom det finns så stort utbud och de förtjänar att användas igen och igen och igen!

Skryt lite så folk får veta vet ja!

image
Idag har jag tillbringat eftermiddagen på textile fashion center då det hölls en halvdagsseminarie på temat ”Etik och textil”.

En av gästerna var bland annat Henrik Lindholm som arbetar som CSR-ansvarig på fantastiskt duktiga Nudie jeans.

Han berättade om allt deras hållbarhetsarbete. Hur de kompenserar lönerna på en av fabrikerna, att de tillverkar sina jeans av ekologisk bomull från Turkiet, deras fairtrademärkta t-shirtar och hur skinnmärket bak är spillmaterial från skotillverkning.

Men det är inte bara i produktionen det sker mycket fint. Han berättade även att du kan lämna in dina Nudie för lagning gratis, oavsett om du köpt dem för 10 år sedan, köpt dem begagnade eller fått dem av bästisen. Och bor du inte nära ett ställe att lämna in dem, så skickar dem ett reparationskit. Dessutom tar de emot och säljer vidare gamla Nudieplagg och att de väver trasmattor av jeans som varit bortom all räddning! Sen uppmanar de sina köpare att inte tvätta de nya jeansen på minst 6 månader för att det spar otroligt mycket vatten och jeansen blir snyggast slitna på det sättet.

Nudie gör mycket bra! Det ska jag ge dem. Hemsidan är full av hållbarhetskommunikation. Sånt jag älskar! Men hur mycket bra info det än finns där så hjälper det inte om ingen aktivt går in där och läser. Kanske att jag rör mig i fel kretsar, vad vet jag, men ni måste fasen börja skryta lite (eller helst mycket) så Svensson vet varför de ska välja ett par jeans från just er! Ni säger att ni inte vill skylta med att ni är GOTS certifierad osv i butiken, men helt ärligt så är märkningarna det enda vi konsumenter har att gå efter!

Vi är rika för att dem är fattiga

Idag fick jag nys om en miniserie om textilindustrin och kunde inte låta bli att titta på den. Jag har ju tipsat om flera dokumentärer på detta ämne tidigare och att klädindustrin (främst sett ur konsumtionsmakt) och kemikaliefrågan är mina hjärtefrågor, det vet ni ju sedan tidigare.

Serien är en norskproduktion och i 5 delar. Varje avsnitt är ca 10 minuter långt och om ni inte har tid att lägga 50 minuter skulle jag vilja be er att åtminstone ta 10 minuter och titta på det 5:e och sista avsnittet.

Allt textilarbetarna kräver är en månadslön på $160. Ett-hundra-sextio! I månaden! Det är ju ingenting. Det är mindre än vad vi lägger på en veckas mat! Nu är det faktiskt dags att vi börjar betala lite mer för kläderna vi handlar och att vi som konsumenter tar ett ytterligare steg för en mer hållbar värld.  Vi måste kräva att de kedjor som så många handlar från tar sitt sociala ansvar.

För hållbarhet är ju så mycket mer än att GOTS certifiering och att ÖKO-TEX märka sina plagg. Det handlar om att ta socialt ansvar för arbetarna, att de har drägliga löner som går att leva för, att de inte ska jobba 7 dagar i veckan, 12 timmar om dagen.

SWEATSHOP heter serien hos Aftenposten för övrigt. Se den!