Jag har spanat efter ett par hängslen hur länge som helst. I säkert ett och ett halv år och under vissa perioder mer intensivt än andra. På Emmaus inne i Borås finns en Retrosektion. En ganska så stor sådan faktiskt. Idag när jag tittade förbi butiken, egentligen i jakt på en jeansjacka, hittade jag mig ett par ljuvliga hängslen med flätade remmar och med den där underbara läderdoften. Äntligen hade jag hittat dem, h ä n g s l e n a. Så fort jag såg dem visste jag att det var ju dessa, just precis dessa, som jag letat efter.
Jag funderar på vem som burit dem tidigare. Kanske har de varit på lokal burna av en stilig man med hatt, chinos och en kortärmad skjorta med bröstficka. Varför bröstficka kanske ni undrar? I bröstfickan förvarade han sina röda Marlboro i hårdpack och sin BIC tändare, precis så som min far en gång gjort. Men kanske att de inte alls har varit på lokal utan att dessa var finhängslena. Det som omsorgsfullt plockades fram vid de lite högtidligare tillfällena, så som midsommaraftnar och bröllop. För de är inte slitna, inte det minsta. Det är nästan som de vore oanvända eller i varje fall använda med omsorg.
Oavsett vilken historia de bär på ska jag använda dem omsorgsfullt. Som på bilden, hängandes på ett par lite mer löst sittande jeans eller kanske att jag bär dem ”på riktigt” med ett par chinos och åter igen tänker på mannen i den kortärmade skjortan med bröstficka som kanske har burit dem före mig.