Skryt lite så folk får veta vet ja!

image
Idag har jag tillbringat eftermiddagen på textile fashion center då det hölls en halvdagsseminarie på temat ”Etik och textil”.

En av gästerna var bland annat Henrik Lindholm som arbetar som CSR-ansvarig på fantastiskt duktiga Nudie jeans.

Han berättade om allt deras hållbarhetsarbete. Hur de kompenserar lönerna på en av fabrikerna, att de tillverkar sina jeans av ekologisk bomull från Turkiet, deras fairtrademärkta t-shirtar och hur skinnmärket bak är spillmaterial från skotillverkning.

Men det är inte bara i produktionen det sker mycket fint. Han berättade även att du kan lämna in dina Nudie för lagning gratis, oavsett om du köpt dem för 10 år sedan, köpt dem begagnade eller fått dem av bästisen. Och bor du inte nära ett ställe att lämna in dem, så skickar dem ett reparationskit. Dessutom tar de emot och säljer vidare gamla Nudieplagg och att de väver trasmattor av jeans som varit bortom all räddning! Sen uppmanar de sina köpare att inte tvätta de nya jeansen på minst 6 månader för att det spar otroligt mycket vatten och jeansen blir snyggast slitna på det sättet.

Nudie gör mycket bra! Det ska jag ge dem. Hemsidan är full av hållbarhetskommunikation. Sånt jag älskar! Men hur mycket bra info det än finns där så hjälper det inte om ingen aktivt går in där och läser. Kanske att jag rör mig i fel kretsar, vad vet jag, men ni måste fasen börja skryta lite (eller helst mycket) så Svensson vet varför de ska välja ett par jeans från just er! Ni säger att ni inte vill skylta med att ni är GOTS certifierad osv i butiken, men helt ärligt så är märkningarna det enda vi konsumenter har att gå efter!

Del 5 – Kläder

kläderVi lever idag i en slit och släng kultur, men jag tycker mig kunna se en skillnad i många i min närhets inställning. Kanske för att vi vuxit upp och blivit äldre, men jag hoppas att det primärt beror på att vi inte längre kan blunda för verkligheten. Att vi förstår att när vi betalar 49 kr för ett linne och 149 kr för en klänning så är det någon annan eller något annat som betalar ett väldigt högt pris.

Att vi överger slit och slängtänket för att vi förstår bättre. Vi har sett bilder från fabriker som rasat ihop, vi har sett bilder på barn som arbetar både på bomullsfälten och i fabrikerna. Jag har till och med vänner som jobbat på bomullsfälten som barn. Lättast är ju såklart om något högre upp i ledet tar mer ansvar och ser till att allt sker på ett rättvist sätt, både mot vår miljö och de som arbetar. Men det innebär inte att slutkonsumenten kan svära sig helt fri. Jag visste inte.. Du betalade 49 kr för ett helt nytt plagg, hur tror du att det gick till?

För några år sedan lärde jag mig att det är otroligt svårt att veta vart ifrån själva tyget kommer och vart bomullen är odlad. Detta är nämligen sällan uppmärkt på plagget utan oftast står bara vart den är sydd. Dessa två, vart tyget kommer ifrån och vart den är sydd, behöver inte nödvändigtvis vara samma land. Detta gör det ju ännu svårare för slutkonsumentet att köpa en etiskt rätt plagg. Tur det finns certifieringar som en puff i rätt riktning.

Om vi lämnar prispressning och socialt ansvar för en stund och ser till vad själva produktionen gör med vår miljö så går det åt kopiösa mängder vatten. Både vid odlingarna och vid tillverkningen. Kemikalier från både besprutning och färgning av tyger som läcker ut i vattendragen och som skadar de som hanterar det.

Många jeans sandblästrades förr och jag skulle inte bli förvånad om det fortfarande görs på sina ställen. Sandblästring är till för att ge den där snyggt slitna looken åt våra nya jeans och visst är det snyggt. Jag tror dock inte att arbetaren som blästrat är lika nöjd med sina inte så särskilt snyggt slitna stendammslungor som det kan orsaka. Oftast med en dödlig utgång.

Snart kommer både film och litteraturtips i ämnet och ett inlägg om hur jag själv tänker i frågan. Med barn som växer så det knakar så är nog kläder det som köps oftast här hemma. Näst efter mat 😉