Ni är några stycken som undrat vart jag tagit vägen under mitt långa uppehåll. Varit oroliga för att det skulle ha hänt något och jag kan lugna er på en gång. Ingenting har hänt det var bara orken och motivationen som försvann lite grann. Det var nog i samband med att jag reste till Puerto Rico med jobbet och kände att jag inte kunde lägga upp bilder därifrån på Instagram, för vad skulle ni då tänka? Ekomorsan har flugit över halva jordklotet, ni vet det där klotet vi bara har ett utav. Och trots att jag genom åren enbart fått glada hejarop och mail om hur mycket jag inspirerat er, främst till att plastbanta så fanns där en rädsla. Helt uppbyggd av mig själv och det var jag som hade satt ribban. Och det högt!
Jag brukar alltid säga att ingenting är för litet och varje sak oavsett storlek räknas men det var lätt att glömma bort allt det där som jag gör som är bra för att jag nu gjorde nått som var så himla dåligt, jag flög! Men jag älskar att resa, jag älskar att se och uppleva nya kulturer, kolla på arkitektur och äta lokal mat. Det är en liten del av mitt liv, det definierar det inte.
Något som faktiskt bidrar till att ribban sätts väldigt högt är det faktum att sociala medier ju är väldigt vinklat. Alla nischar sig för att skapa sin grej oavsett vilken typ av genre personen driver och inget vet hur det egentligen ser ut åt det hållet kameran inte riktas. Jag tror det är nog viktigt att komma ihåg. Ja visst många har det ”perfekta” hemmet men det kan lika gärna vara undanröjt just precis för sekunden på den där byrån och bakom ryggen på fotografen av den ”perfekta” hallen ligger ett berg av skor och jackor som inte hade passat in på bilden. Barnet i den ”perfekt” stylade outfiten har kanske precis blivit påtagen den och en minut efter bilden är tagen ligger både skarfen och mössan i en hög och en timme senaste har den vita t-shirten fläckar från dagens lunch. Och ekobloggaren väljer kanske ut just det ekologiska sminket som finns i sminkväskan och struntar i att visa det andra eller fotar bara det ekologiska från storhandlingen som fanns i påsarna och även matbloggaren serverar säkert falukorv och makaroner ibland men det dyker inte upp i flödet.
Det gemensamma med alla dessa typer av konton är att de är till för att inspirera och då passar inte alltid allt in. Men i framtiden kommer jag att både blogga och visa fler bilder från ”verkligheten” även om det inte alltid passar riktigt in. Så det kan komma att dyka upp en poolbild i framtiden och jag kommer inte ha dåligt samvete. Det har jag bestämt mig för nu, jag är ju inte mer än människa!
Word! Jag tror man främst själv skapar bilden av en som en ”perfekt” hållbar människa, eftersom inlägg såklart har ett starkt tema och tenderar till att bli lite vinklade. Vi får nog alla komma ihåg att vi alla gör vårt bästa – men att vi inte gör exakt ALLT.
Mindre press, mer positiv inspiration liksom! 🙂
Ja det är ju tyvärr en konsekvens av en nishad blogg men precis som du säger så gör vi alla vårt bästa men inte ALLT
Kram