Idag har jag spenderat ett stund av dagen på en bakluckeloppis vid Slottskogsvallen i Göteborg. Det var första gången jag gick på en bakluckeloppis faktiskt. Det har aldrig blivit av att jag tagit mig iväg på någon tidigare, men tro mig det kommer fler gånger.
Jag förälskade mig i en retro dockmatstol, nästan exakt en sådan som vi har här hemma i modell större. En sådan med hjul som man kan vika och det bli som ett litet matbord framför. Tanten som sålde den ville ha 100 kr för den. Kanske inte alls särskilt mycket kan tyckas, och nästan lite dumsnålt av mig att inte köpa den. De kryllar ju inte direkt av denna typen av dockstolar och nu kan jag inte släppa den ur tanken. Men gjort är gjort och det är ju ingen mening att gräma sig över det. Barnen kanske inte ens skulle lekt med den och tyckt att den var särskilt rolig.
Jag kom dock inte ifrån lopppisen helt tomhänt. Barnen fick en bondgård i trä som de genast ville leka med när vi kom hem och loppan fick lite ”nya” kläder. Kläder med fina detaljer, vackra spetsar och ljuvlig brodyr. Och när jag bara gett 10 kr plagget så gör det inte så mycket om det kommer blåbär och blir fläckar på dem när vi är ute i snåren i sommar. Ja visst det är tråkigt, det är det ju alltid när något blir förstört, men plaggen har iallafall fått användas och slitas av barn före mina.
Varför blir man alltid så snål när man är på loppis? Jag är likadan. Nästan så jag ”skämdes” att berätta för sambon vad den retro dockvagnen gick på (100 kr). Men tänker man efter kostar ju en ny, inte alls lika fin, så mycket mer …
Jätte fina kläder! Och absolut är det sant att hellre blåbär på ”billiga” kläder än dyra. För barn är barn, barn MÅSTE få vara barn också trots fina kläder 🙂
Haha ja du, det är en väldigt bra fråga 😉