Man tager vad man haver soffbord

Några av er har redan sett det men det tåls att visas igen. För jag älskar verkligen vårt soffbord! Det är byggt på ett gammalt bordsunderrede vi fått av vänner som vi sedan kapade i lämplig höjd. Tyvärr hade vi inga brädor som blivit naturligt grånade och väderbitna utan fick lov att fuska fram dem med hjälp av interiörlasyr bruten i nyansen drivved.

När ni väljer lasyr tänk då på att den bör vara vattenbaserad och därmed fri från lacknafta. På så sätt slipper ni arbeta i ångor från starka lösningsmedel och ni gör miljön en tjänst.

När man tänker till

Bild lånad av attvaranagonsfru.se

Efter en, om än väldigt kort, diskussion med min arbetskamrat känner jag att jag behöver utveckla en del av mitt inlägg om överkonsumtion. Delen om att man inte alltid behöver handla nyproducerat.

Jag vet att alla inte handlar nyproducerat. Att begagnat marknaden är stor. Väldigt stor. Det säljs saker på auktionssiter, blocket, på gamla hederliga loppisar och till och med på facebook. Men det som imponerar mig mest är när man tar tillvara på saker man redan har. När man tänker till lite extra.

Som allas vår fruga, Emma, som fick en snilleblixt och hennes man byggde en bänk av spillvirke. Virke som egentligen skulle hamnat i bingen på återvinningsstationen.  Eller fru N som sågade sönder sänggaveln och sedan fäste ett dörröverstycke (som ändå låg och ”skräpade” i källaren) på ovankant eftersom den i befintligt skick inte fick plats under snedtaket.

Begagnatmarknaden i all ära men sånt gör mig varm i hjärtat. När man tar av saker man redan har och gör något nytt av det.