Det går en reklam på radion som faktiskt provocerar mig lite. Eller egentligen ganska mycket. Ja uppenbarligen eftersom jag väljer att till och med posta det här.
”Vi har förlängt våra öppettider så att du hinner med livet”
En hälsning från stadens stora shoppingcenter. Mitt gamla shopoholic-jag hade hoppat jämfota, klappat händer och gjort volter åt denna information och tyckt att det var fantastiskt. Det var faktiskt en av de saker jag tyckte var jobbigast när jag flyttade från Göteborg till Borås. Hur fasen kunde inte stan ha öppet på en söndag och hur kunde de stänga så tidigt de dagar de höll öppet. Just att denna reklamkampanj provocerar mig får min att förstå att jag kommit så långt i min inre resa.
Behöver vi verkligen längre öppettider? För snart en vecka sedan gick WWF ut med att vi svenskar enligt deras senaste undersökning har gått från att göra åt 3,7 jordklot per år till 4,2. Smaka på den, fyra komma två, fast vi faktiskt bara har ett! Varje år infaller over shoot day bara tidigare och i den här takten kommer vi snart nå dagen redan i Januari.
Och vad då hinner med livet? För min egen del kunde de ha öppet till midnatt, jag hade ändå inte hunnit med livet. För dem kan inte hjälpa mig med det. Vad är det som så prompt måste rännas runt och köpas efter jobbet? Och om nu jobbet tar så mycket tid att öppettiderna måste utökas borde inte valen vi gör i livet isåfall ses över? Vi befinner oss i ett ekorrhjul som snurrar åt fel håll och det snurrar fort. Var och varannan människa går in i väggen och jag har själv varit där och knackat på många gånger.
Jag har valt att se över hur vi konsumerar och även valt att gå ner i tid för att faktiskt försöka hinna med LIVET. För mig är livet att rita med barnen en stund på kvällen och faktiskt ha tid att i lugn och ro lyssna på vad de gjort på förskolan/skolan, att kunna läsa en bok som utvecklar mig eller får mig att koppla av en stund och kanske även hinna med att se en film uppkrupen med mannen i soffan. För mig är livet att få ta en timme på hästryggen en torsdagkväll och att heja på barnen med en termoskopp i handen, inte telefonen, vid sidan av planen.
När jag sa till en av mina vänner att jag faktiskt är ganska stressad och har svårt att få allt att gå ihop så frågade hon varför jag inte passade på att tex uppdatera alla mina sociala medier medan barnen exempelvis rider, åker skidskor eller kör cross? För jag vill att mina barn ska bli sedda. Jag vill inte att de ska titta åt mitt håll och att minnet som fastnar på deras hornhinnor är att jag var där, men samtidigt inte där för jag var försjunken i min telefon. Så jag låter den va.
Jag försöker hela tiden sanna upp, reflektera över mina val, utvärdera. Sakta ner mitt ekorrhjul. Och jag är glad att jag är långt ifrån den där tjejen som hade jublat åt längre öppettider.
VAD ÄR LIVET FÖR DIG?
Jättebra skrivet. Vi strävar åt samma håll här hemma. Håller helt med dig i allt. Dock behöver jag påminnas om det där med mobilen. Trots att jag bloggar och köper/säljer saker på nätet så borde sonen inte behöva konkurrera med mobilen. Duktigt av dig- jag ska försöka vara lika duktig på att se och vara där på riktigt. Kämpa vidare. Ju fler vi blir som blir medvetna desto saktare kan vi få ekorrhjulet att snurra. Tack för ett bra inlägg.
Jag har hör om en app som låser alla andra appar under vissa klockslag. Funderar på att testa den faktiskt för att inte okynnessurfa 🙂
Tack själv för att du läste och tog dig tid att lämna en kommentar <3
Starkt skrivet. Jag hade mitt uppvaknande när jag var tonåring och de högg ner ”min” skog för att bygga ett köpcentrum. Minns hur äcklad jag blev av det köpcentrumet och gick aldrig dit igen utan började handla på loppis och klädbytardagar (men handlade mycket ändå). Började läsa miljövetenskap på gymnasiet och fortsatte med det ämnet på universitetet. Fick mitt andra uppvaknande när jag blev gravid och fick en föreläsning av min proffesor om gifter i barnartiklar och jag bröt ihop så mina kursare var tvungen att trösta mig. Började då plastbanta och blev mer insatt i gifter. Nu är jag i ett tredje uppvaknande där jag nu försöker leva mer minimalistiskt och funderar på vad jag vill ha ut av livet och kommit fram till att det är att vara med mitt barn, nära naturen och ha äventyr tillsammans. Vill ha ett litet torp som bas för oss och sen ge oss ut i världen och se allt vi vill se. Rensar även ut genom att använda KonMari-metoden och det har verkligen lärt mig att känna efter om jag verkligen älskar något och har blivit extremt mer kräsen, vilket är skönt.
Visst är det härligt när man får AHA upplevelser även om de oftast skapar en viss panik inom oss. De omformar oss för alltid.
Låter som du har en bra plan framöver med ett litet torp och upptäckande. Berätta gärna mer om KonMari-metoden!!!
Jag är det barn, som hela tiden tittar efter mammas blick. Såg hon nu när jag gjorde mitt jobb, idag? Såg hon och tyckte jag var duktig när jag tränade efter jobbet? Nej mina barn får spela själva medan jag tar en promenad. Sen lyssnar jag gärna på vad de har att säga och reflektera över. Men de måste lära sig att motivera och bekräfta sig själva.
Vi väljer alla olika vägar och jag är övertygad om att dina barn inte lider för att du tar en promenad medan de spelar själva. Jag har valt att titta på vid de aktiviteter jag får titta på, men tex på sonens gymnastik får inte föräldrar göra det och då brukar jag träna samtidigt i gymmet. Jag tror inte han mår sämre för det och han berättar med glädje vad de har gjort där bakom de stängda dörrarna. Och jag sitter inte och konstant tittar när de åker/rider. Jag pratar med andra föräldrar och går iväg och köper mig en kaka till mitt te. Men jag försöker vara där, på riktigt närvarande, i stor utsträckning för det är viktigt för mig.
Otroligt bra skrivet och så sant så sant. Jag förundras över hur våra vänner stressar än hit och än dit. Nämner man ordet deltid är många snabba med att ”det går inte för mig”, ”det fungerar inte i mitt jobb” eller ”det har vi inte råd med” trots att de ofta tjänar riktigt bra. Då blir jag nyfiken på vilka konsumtionsmönster de har som gör att de inte har råd med just det du är inne på, nämligen att leva och hinna med själva LIVET.
Här står deltid på schemat när föräldraledigheten är över. Till förmån korta förskoledagar, mindre stress, mer tid med barnen, och mer tid för träning som ger energi och gör mig till en bättre förälder, partner och arbetskamrat, med mera.
Ja jag funderar ju som sagt i precis samma banor. Som jag sa till mannen häromdagen antingen så kan vi sparar x antal tusen i månaden för att kunna göra något i framtiden eller så jobbar vi mindre nu, sparar mindre men lever NU