Vi har turistat en hel del på hemmaplan i år. Det har varit flera besök på djurparken, häng vid sjöar och lekplatser och för några dagar sedan besökte vi en av alla kvarnar som finns strax utanför stan. Väl där möttes vi av mängder med bilar och jag tänkte att det var så väldans vad en kvarn var populär. Det visade sig ganska snart att alla var där för att lyssna på två trubadurer och jag önskar att detta är något som kommer pågå i generationer. Vi får inte glömma bort sådant här. Trubadurer och folkmusik och sådant som gör gott för själen. Jag hoppas att jag när jag blir gammal kommer att sitta där under trädens hängande grenar, dricka kaffe och lyssna på anekdoter och ljudet från gitarrsträngarna.
Kvarnen är inte bara en plats för de vuxna. Där fanns en gungställning och över vattnet hade de byggt en bro med tre björkbockar och ett stentroll och ur en högtalare ljöd sagar om de 3 bockarna Bruse. Tänk att det finns någon där, någon med den ljuvligaste fantasi, som byggt ihop dessa stockar till att bilda små bockar. Det där som gör att jag tar stället till mitt hjärta lite extra mycket.
När vi hade fikat färdigt och barnens ben var alldeles fulla med spring gick vi över till andra sidan. Kollade på kossorna i hagen och lät barnen springa upp och ner på den grusade landsvägen där inga bilar kan fara.