Idag har jag vid två tillfällen varit påväg att antingen ringa eller skicka bild/video till mamma. Jag älskar att dela med mig av saker till henne och det är vid dessa tillfällen saknaden blir extra påtaglig.
Som idag när Ellen gungade för allra första gången och skrattade som om det var det bästa som hänt henne.
Eller när vi var på valborgsfirandet och Julia byggde torn under sig med gamla läskbackar och jag vet att mamma hade sagt till henne att hon var modig och att mamma själv hade fått svindel.
Kommer man någonsin vänja sig?
Min mamma dog för snart ett år sen och jag vill fortfarande ringa henne dagligen. Jag brukar ofta föreställa mig hur ett samtal skulle låta och då känns det lite bättre. Men fy vad det gör ont att förlora en förälder
Ja det är verkligen tungt jag beklagar din sorg <3 det är mysigt att föreställa sig hur samtalet skulle gå, så gör jag med.