En av anledningarna att jag startade Ekomorsan för 6 år sedan var för jag själv fick en aha-upplevelse över den brist på ”säkerhet” som fanns bland produkterna på våra butikshyllor. Det var barnkläder med tryck innehållandes hormonstörande ftalater, nappflaskor fulla med tvivelaktiga Bisfenoler och bananer som var fulla med bekämpningsmedel. Och jag är besviken över att vi inte kommit längre än vad vi har idag. För trots att jag upplever att gemene man är mer medveten, det finns idag fler ”hållbarhetsinriktade” influensers än någonsin så känns det som om handeln gör det så himla svårt att göra rätt.
För några avsnitt sedan pratade jag och Erika i vår podd Ecofashionista om att Polarn och pyret uppmärksammats i det avseendet att deras ECO kollektion inte alls står för att den skulle vara ekologiskt. Problemet med exempelvis ordet eko eller eco är att det inte ställs några krav på det. Vem som helst får använda det lite hur som helt. Ordet EKOLOGISKT får du däremot INTE slänga med hur som helt, här ställs det krav och du får tex inte promota saker du odlar själv som ekologiska även om de inte besprutats med en endaste kemikalie och odlats i ekojord.
Men hur ska konsumenterna kunna veta att när ICA stoltserar med sitt varumärke ”I love Eco” så ÄR varorna ekologiska men när POP skriver ECO så menas det ”Environmentally Conscious Option”. Ok Polarns märkning är inte helt ute och svävar i det blå. Någon form av miljövänligt är det ändå. Ibland kan det var GOTS, ibland är det ekologisk bomull, ibland är det återvunna plastfibrer och ibland är det enbart BCI bomull. Men är det verkligen meningen att företag ska rida på den gröna vågen, invagga konsumenterna i någon slags falsk trygghet och att hela tiden vara på pass och läsa det finstilta för att veta vad man köper?
När ska egentligen företagen göra det lätt att göra rätt?! Jag trodde vi hade kommit längre…
