Barnkalas

20121126-090923.jpg20121126-090941.jpg

Helgen har bestått av kalas och kalasförberedelser. Taket i vardagsrummet har klätts med pom poms istället för ballonger. Mest eko och antagligen även väldigt snyggt hade varit att göra dem i tidningspapper istället för silkespapper. Dessa pom poms ska hängas in i lillans rum så fort det är färdigt så jag anser beslutet vara bra ur både hållbart perspektiv, ur ”förgiftningsaspekt” (vem vet vad en ballong innehåller för att ge den dess egenskaper?) samt för estetiken.

För övrigt serverades det hembakat tills magarna nästan sprack på oss på fint gammalt udda porslin jag lånat av en vän. Min plisserade kjol och blus förstärkte känslan av ett kafferep på 50-talet fick jag höra så jag känner mig nöjd.

Och hör och häpna, inte en enda leksak låg i paketen! Istället låg där hemsydda saker så som en namnvimpel av återbrukade tyger och spetsar, träbokstäver att sätta på hennes dörr och lite kläder. Perfekt tycker jag som anser att barnen redan har tillräckligt med leksaker som det ändå inte leks med 🙂

Att göra avkall på antalet

Året var 1995 och jag var 11 år. Det absolut hippaste man då kunde klä sig i var antingen alternativ 1: Adidasbyxor, en munktröja i valfri neonfärg och FILA skor eller alternativ 2: tights, USA sockar och FILA skor. Ser ni den gemensamma nämnaren? Japp, skorna.. De var i nått lent sammetslikande material, med en stor plös som man skulle låta sticka upp framför byxorna och snöret skulle knytas bakom denna plös.

Åh dessa skor, så gärna jag vill ha dem. ”Alla” hade ett par, innetjejerna hade det och till och med nördarna hade dem. Alla utom jag såklart. Vi hade en skoaffär på torget där vi bodde och säkert en gång i veckan var jag inne i affären, klämde på skorna och drömde om att själv äga ett par. Jag önskade mig dem i födelsedagspresent, men det fick jag inte. Så jag fortsatte att titta på skorna, fortsatte att tjata på mina föräldrar, fortsatte att drömma vidare om att en dag äga ett par och till slut kom julen.

Det fanns mängder av paket under granen. Men två av paketen var misstänksamt lika ett paket som skulle kunna innehålla mina efterlängtade skor. Med stor spänning öppnade jag det första av paketen. Inga skor i detta, utan en ”Nintendolåda” innehållandes flera stycken 8 bitars spel som min far hade köpt begagnat. Jätteglad för presenten siktade jag in mig på nästa paket som såg ut att innehålla skorna. Jag kände på paketet, vägde det i mina händer och ja, visst är det nog allt ett par skor i detta. Ä-N-T-L-I-G-E-N skulle jag få mitt alldeles egna par FILA skor!

Medan jag nervöst och förväntansfullt började öppna paketet funderade jag på vilken färg de hade. Var de svarta? Blåa? Gröna? Jag höll mina tummar för de svarta samtidigt som pappret föll av och där på locket av skokartongen stod det….. Lejon. Japp, ni läste rätt Lejon inte FILA. Det var inte alls mina efterlängtade skor utan något substitut. Jag hade ju faktiskt önskat mig ett par skor och ett par skor fick jag.

Jag kommer nog aldrig glömma dessa två paketöppningar. Det är snart 20 år sedan och jag minns det som igår. Jag minns inget annat alls från denna julaftonen. Inte vad det låg i några av alla andra paket utan bara öppningen av dessa två paket. När jag trodde att jag äntligen skulle få äga ett par av skorna som var de snyggaste man kunde gå i.

Självklart förstår jag varför min mor inte köpte ett par skor för 600 kr 1995 till en 11-åring. Nu när jag är äldre funderar jag dock på hur mycket alla mina julklappar hade kostat dem den julen. Kan det ha varit ett par FILA skor eller iallafall bra nära samma summa? Om mina föräldrar hade frågat mig om jag verkligen, verkligen ville ha dessa skor och var villig att ge avkall på alla andra paket jag skulle fått hade jag då fortfarande verkligen velat ha dem? Svaret på den frågan kan jag bara spekulera kring.

Lärdomen av denna jul bär jag med mig i livet. Nämligen att alltid köpa det jag (eller någon annan för den delen) verkligen, verkligen vill ha och suktar efter för det är otroligt svårt att finna något annat som är värt lika mycket och kan fylla dess plats. ”Kopior” och ersättningsvaror är oftast bara ett resursslöseri, både ekonomiskt och miljömässigt.

Nu är jag nyfiken på hur du ställer dig till detta? Många små eller en stor julklapp/present? Oavsett om den är dyr eller billig, nyproducerad eller second hand såklart.

Kånka runt prylarna med stil

20121023-144206.jpg
När jag var liten tyckte jag att Kånkenryggisarna var det f-u-l-a-s-t-e jag visste. Jag kunde inte för mitt liv förstå varför folk ville gå runt med dessa väskor med en ful, konstig räv på!

Idag däremot tycker jag att de är de finaste och bästa ryggisarna i världen. Och jag tänker med värme tillbaka på alla sommar- och vinterläger med fritids som de kommit att symbolisera för mig. Själv äger jag ingen, men barnen har varsin. Sonen fick en när han fyllde 2 år och dottern fick sin i doppresent.

Perfekt att önska sig av den närmsta familjen eller kanske fråga lite snällt om några kan tänka sig att lägga ihop till en. Leksaker har ju barnen oftast i mängder och klassiska minnesgåvor får de ju oftast ändå. Då tycker jag det är lika bra att önska något som verkligen behövs och kommer till användning 🙂

En FSC-märkt barnbok

Denna veckan har det ju, i och med ett brev från en läsare, handlat en del om presenter och presenttips till barn så därför tänkte jag nu dela med mig av vad som låg i ett av det tidningspappersinslagna paketen.

Föräldrarna till födelsedagsbarnet hade önskat att om man köpte böcker skulle de vara ett ”icke könsstereotypt slag” och jag visste direkt var jag skulle börja leta. På Olika förlag. Boken ”Allan och Mike” tycktes i mina ögon vara ett bra val då födelsedagsbarnet precis börjat förskolan. Allan har i boken precis blivit lämnad för dagen på förskolan och är ledsen, så som många barn ibland kan vara somliga dagar när föräldrarna lämnar dem. Då ryker Mike in och föreslår att han kan vara Allans pappa och en pappa-barnlek tar vid. Hur underbart låter inte det?

Att boken dessutom är FSC märkt gör ju bara valet ännu bättre! Vi måste ju värna om våra skogar och att dessa brukas på ett ansvarsfullt sätt.

 

Ps. Om ni gillar bloggen och det jag gör för vår miljö skulle jag bli jag glad om ni ville lägga er röst på mig, Angelica, som Borås miljöhjälte :)

En personlig present

20120831-121800.jpg
Idag var det väldigt kyligt ute. Både mössa och vindfleece åkte på när vi begav oss mot bussen för att åka in till stan. Lekplatshäng stod på agendan och stans ena lekplats ligger så fint i en park.

Jag gillar att stödja små lokala företag och att köpa saker som inte alla andra har och mössan är inget undantag. Den är en specialbeställning från Oopsie Nelly och var en doppresent till Julia. Raksöm är ungefär vad jag klarar av och då är det perfekt att ha möjlighet att få handla andras alster 🙂

Är du bra på att sy?

Ps. Om ni gillar bloggen och det jag gör för vår miljö skulle jag bli jag glad om ni ville lägga er röst på mig, Angelica, som Borås miljöhjälte :)

Nu slår vi våra kloka huvuden ihop

Idag fick jag ett mail från en läsare som har lite av ett dilemma när det gäller alla dessa småpresenter som man ”tvingas” att köpa till alla dessa födelsedagskalas som bara blir fler och fler. Mailet är publicerat med skrivarens tillåtelse.

”Hej!

Tack för en helt fantastiskt bra blogg!
Hittade dig via bloggen Miljömamman.
Tänkte att du kanske kunde få mig i lite nya tankebanor… Har ett litet problem, here goes:

Min dotter är snart 2 år och går i förskolan. Vi umgås med folk som har barn och det finns även en heeel del ungar i familjen. Det är barnkalas J Ä M T. 
Det finns en liten tyst överenskommelse om att inget får kosta över hundringen till de små, men det räcker inte långt (samtidigt som det blir väldigt dyrt…). Jag vill inte köpa små eländiga och sjukt onödiga plastsaker till alla… Har du något bra tips på vad man kan göra istället?
Vi har gett bort träd, fadderskap, biljetter till teater, bio osv, men sen då? 

Jag och min sambo är ganska ensamma om miljötänket i våra kretsar (begagnade kläder, återvinning osv) och man känner sig gruvligt motarbetad, blir kallad hippie osv. Och att komma med något begagnat i present är inte att tala om, det ska vara i prasslig plast från BR.

Vore väldigt tacksam om du kunde lyfta upp det här evinnerliga köpandet. För det känns inte som att det är de små man köper till, utan för de som tittar på när presenterna öppnas?

Ska på ett barn kalas på lördag och det blir ett baka-kakor-kit från oss. En glasburk med färdigblandade ingredienser och fina pappersformar i returpapper 🙂

Det är inte lätt när de i ens bekantskapskrets inte delar samma värderingar. Många i vår bekantskap tycker att det är bra att köpa saker som inte nödvändigtvis är nyproducerade samt att det är roligt att både ge och få saker saker som är hemmagjorda. Kan man inte sticka, virka, sy, snickra, måla så kan man ju ofta stödja någon mindre producent. Finns massor av människor som säljer sina hantverk via bloggar och liknande.

Att köpa upplevelser av olika slag är en jättebra idé för då slipper man problemet med att massor av små leksaker samlas på hög och bara blir en del av allt annat småbröte. För helt ärligt så behöver inte barnen en femtioelfte liten traktor eller en hundrade liten ponny. Det är ibland otroligt svårt när man ska försöka få något nyproducerat och bra för en hundralapp.

Ett baka-kakor-kit var ju en super idé och det tänker jag absolut apa efter 😉 Men har man många kalas att gå på så kan man behöva många olika idéer. Därför tycker jag att nu vi slår våra kloka huvuden ihop och hittar på lite grejer man kan ge bort i födelsedagspresent till barn i olika åldrar!

Ett förslag, för att spinna vidare på baka-kaka-kitet är ett trolldegskit. Häll ihop torrvarorna och skriv sedan på en lapp som du knyter runt burken med hur mycket vatten och eventuell olja (beroende på recept) som behöver tillsättas. Häng lappen runt glasburk som du har torrblandningen i och komplettera med en träkavel och lite pepparkaksformar. Både kaveln och pepparkaksformarna kan ju barnen sedan även använda vid andra typer av bak.

Vill man köpa något så finns det nu för tiden en del ekologiska alternativ så som byggklossar av majsstärkelse, ekologiska kritor eller vattenfärg som man kan komplettera med ett ritblock eller varför inte köpa gatukritor.

I läsarens fall var ju begagnat inte var något alternativ, men annars hade man kunnat köpa lite pärlhalsband på loppis (eller ta några du redan har hemma men inte använder), klippa sönder och hälla upp pärlorna i små burkar och göra ett armbandspysselkit. Detta är förövrigt ett bra barnkalasaktivitet om man har lite äldre barn som behöver roas lite grann. Bara att fylla upp skålar med pärlor och sedan låta barnen go bananas. En rolig grej för barnen att ta med sig hem istället för att köra till exempel fiskdamm där man ska ha köpt ytterligare nått småbröte att lägga i påsarna tillsammans med den alltid ingående ballongen och clementinen.

Genom sina val med vad man själv tar med sig till kalas etc gör man ett statement och faktiskt visar andra vad man kan hitta på. Har du tur kanske någon blir inspirerad och gör något likande när ditt barn sedan fyller år.

Har ni läsare något roligt ge-bort-i-present-tips?

Slå in i tidningspapper

20120825-104623.jpg
Idag vankas det barnkalas för familjen Eko. Dagens tips blir därför att man kan slå in paketen i tidningspapper. Om paketet är till ett barn är det ju alltid roligt att välja seriesidan. Då får man ju massor med skojiga bilder som barnet kan titta på!

Har man ingen dagstidning kan man ju alltid höra med grannen eller kanske att man har en gammal serietidning hemma man kan använda sig av. Bara fantasin sätter gränserna!

Sen kan man även spara på presentsnörena. Dessa turkosa band är till exempel återanvända från en av Julias doppresenter 🙂

Jag – ett före detta Teflonfån!

Som bekant fick jag en gjutjärnspanna när jag fyllde år i söndags. Vi har ingen sedan tidigare utan stekte vår mat i teflonpannor. Efter att jag läste boken Förgiftad (som Emma tipsade om) och blev medveten om hur giftig och miljöfarlig teflon är vill jag ju självklart inte att vår mat ska tillagas i dessa.

Teflon i sig är enbart ett varumärke från koncernen DuPont. Teflon är helt enkelt plasten PTFE, en flourplast. Denna är näst intill onedbrytbar och inget bra val varken ut hälso- eller miljöaspekt. Visst ni till exempel att kanariefåglar har dött efter att ha vistats i ett rum där en teflonpanna stått på alldeles för länge?

Det är såklart inte bara teflonpannan här hemma som består av PTEE. Muffinsplåten som jag så ofta använder har ett lager och till och med barnens vinterskor (Gore-tex är tydligt bara ytterligare ett namn för PTEE) Det är så man blir lite mörkrädd, ju mer påläst man blir. Men jag kan inte sluta. Jag VILL inte sluta!

Veckans IN:UT

In:
1 t-shirt, ”reklamprodukt” för fallskärms SM
1 linne, gåva
1 iphonebumper, gåva
1 tunika, gåva
3 hårband, gåva
1 tygpåse, gåva

Ut:
3 par skor, ÅTC
1 par skor, gåva
1 tidning (Kloka hem), vän

Resultat: +3

T-shirten fick jag av en vän som låtit trycka upp massor med t-shirtar till SM i fallskärmshoppning. Det är alltså hon som hoppar och inte jag. Skulle faktiskt aldrig falla min in att kasta mig ut för ett plan eftersom jag i princip får svindel bara av att stå på en stol. Linnet fick jag av en bekant när jag var där och fyllde på Julias garderob lite grann med hennes dotters urväxta kläder. Detta var dock förra veckan men jag missade att redovisa den. Även mobilskyddet jag fick av min mamma för ett par veckor sedan är en sådan sak som jag glömt bort vid veckoredovisningen.

Min svägerska kom hem från Thailand förra veckan och hade med sig lite presenter till mig. En vacker orange tunika, ett gäng hårband och en tygpåse i perfekt storlek för lunchlådan sen när jag återgår till jobbet efter föräldraledigheten.

På utlistan ligger tre par trasiga skor som gjort sitt och därmed fick lämna huset. Ett par skor som inte längre passade efter att man stått lite tyngre på jorden efter två graviditeter fick följa med en av kalasgästerna hem. Min kloka hem tidning la en annan vän rabarber på så vi får väl se om den kommer tillbaka igen. Jag har ju läst färdigt den så det skulle i så fall vara för att kunna ge den till någon annan som kan tänkas vilja läsa den.

Är nöjd med resultat denna veckan för trots kalas i tre dagar lyckades jag iallafall bli av med lite skor i skohögen. Har ett skoställe till att gå igenom med det får bli vid ett senare tillfälle. Jag konstaterar även att det denna veckan är tur att jag inte listar barnens saker, för hua mig vad det skulle plocka på på inlistan en kalasvecka.

Dagens kalas

På dagens kalas serverades världens finaste BRIO tågtårta som en vän har gjort. Jag önskar att jag var lika duktig och det är klart att övning ger färdighet och övar jag bara tillräckligt mycket skulle säkert även jag att lyckas, men jag låter hellre henne göra de fina tårtorna och så ägnar jag mig åt annat som jag är bra på istället. Jag har andra utmaningar som väntar mig inom alla andra tusentals område jag skulle vilja bli bättre 🙂

Jag älskar hur jag smittar av mig på min omgivning. Hur miljötänket, som ligger mig varmt om hjärtat, mer och mer tas in av mina vänner. Idag var det en ekologisk klosslåda som både tränar färg och form och är bra för miljön, presentpapper som blivit ersatt av tidningspapper och en BRIO tågbana som redan blivit använd av andra barn som låg på ”presentbordet”. För ska vi vara helt ärliga så är tågbanan faktiskt precis lika fin som en oanvänd och Philip blir precis lika glad. En tvååring bryr sig inte om det är någonting nytt eller något som är begagnat för det är nytt för dem.