Vi lever idag i en slit och släng kultur, men jag tycker mig kunna se en skillnad i många i min närhets inställning. Kanske för att vi vuxit upp och blivit äldre, men jag hoppas att det primärt beror på att vi inte längre kan blunda för verkligheten. Att vi förstår att när vi betalar 49 kr för ett linne och 149 kr för en klänning så är det någon annan eller något annat som betalar ett väldigt högt pris.
Att vi överger slit och slängtänket för att vi förstår bättre. Vi har sett bilder från fabriker som rasat ihop, vi har sett bilder på barn som arbetar både på bomullsfälten och i fabrikerna. Jag har till och med vänner som jobbat på bomullsfälten som barn. Lättast är ju såklart om något högre upp i ledet tar mer ansvar och ser till att allt sker på ett rättvist sätt, både mot vår miljö och de som arbetar. Men det innebär inte att slutkonsumenten kan svära sig helt fri. Jag visste inte.. Du betalade 49 kr för ett helt nytt plagg, hur tror du att det gick till?
För några år sedan lärde jag mig att det är otroligt svårt att veta vart ifrån själva tyget kommer och vart bomullen är odlad. Detta är nämligen sällan uppmärkt på plagget utan oftast står bara vart den är sydd. Dessa två, vart tyget kommer ifrån och vart den är sydd, behöver inte nödvändigtvis vara samma land. Detta gör det ju ännu svårare för slutkonsumentet att köpa en etiskt rätt plagg. Tur det finns certifieringar som en puff i rätt riktning.
Om vi lämnar prispressning och socialt ansvar för en stund och ser till vad själva produktionen gör med vår miljö så går det åt kopiösa mängder vatten. Både vid odlingarna och vid tillverkningen. Kemikalier från både besprutning och färgning av tyger som läcker ut i vattendragen och som skadar de som hanterar det.
Många jeans sandblästrades förr och jag skulle inte bli förvånad om det fortfarande görs på sina ställen. Sandblästring är till för att ge den där snyggt slitna looken åt våra nya jeans och visst är det snyggt. Jag tror dock inte att arbetaren som blästrat är lika nöjd med sina inte så särskilt snyggt slitna stendammslungor som det kan orsaka. Oftast med en dödlig utgång.
Snart kommer både film och litteraturtips i ämnet och ett inlägg om hur jag själv tänker i frågan. Med barn som växer så det knakar så är nog kläder det som köps oftast här hemma. Näst efter mat 😉
Idag snubblade jag in på en superfin hållbarhetsblogg, ANDfair heter den. Eller snubblade in och snubblade in, det var finaste MariaEmb som tipsade mig 🙂 Om ni som jag är intresserade av arbetsförhållanden, fairtrade och slow fashion så bara måste ni kika in där!
