Både ecotänk och downshifting tas upp lite varstans här i bloglandia. Två, enligt mig, väldigt intressanta ämnen men vi måste även ta upp den konsumtionshets som faktiskt pågår.
Djupt rotat i mig efter hur jag har blivit uppfostrad ligger att man ALDRIG ska spendera pengar som man inte har. Kan man köpa sig lycka? Jag har svårt att tro det, men sanningen är den att alla vill på ett eller annat sätt känna samhörighet. Här i bloggvärlden ser jag dagligen en konsumtionshets. Något som är allt för enkelt att haka på just för den där samhörigheten. Alla vill ju passa in, känna gemenskap. Jag ska inte sitta här och kasta sten i glashus för jag bloggar ju så visst bidrar även jag.
Det är såklart inte bara bloggvärlden som bidrar till denna konsumtionshets. Även handeln gör det. Se bara på bilden som jag tog när vi var och handlade för några veckor sedan. Där det kostar 5 öre mindre att handla en broccolikvist istället för två. Men här är det enkelt, behöver du inte två? Köp då bara en! Många gånger har jag sett hur man i handeln “luras” att köpa mer än man faktiskt har behov av. Just när det gäller broccolin var ju superbilligt OM man faktiskt behövde två men hur många gånger har man till exempel sett “köp två shampooflaskor för 40 kr” så visar det sig att en flaskas ordinarie pris är 21 kr. Du sparar alltså bara 2 kr.
Hela samhällsekonomin hänger på att vi konsumerar, och klart vi ska konsumera. Allt behöver dock enligt mig inte vara nyproducerat och vi borde sluta köpa det vi faktiskt inte behöver (som två broccoli när man faktiskt bara behövde en). Vi måste med andra ord sluta att skapa en fejkad efterfrågan på produkter. Utbud och efterfrågan är två grundläggande begrepp inom ekonomin och det är det som styr prissättningen. Oavsett om det är nytt eller gammal och nött. Jag vill dock passa på att påpeka att jag tycker det är galet hur begagnat har blivit dyrt just för att det blivit så inne att handla second hand. Det är i princip omöjligt att göra ett riktigt fynd nu för tiden. En gammal udda tallrik kan man få ge 20 kr för, vilket är i princip lika mycket som för en ny tallrik på stora varuhuset. Så fort sockerlådor och tallrikshyllor började visas i inredningstidningar och på bloggar blev de dyra.
Jag tycker att Clara har en väldigt trevlig inställning som går ut på “Hur lite pengar kan jag klara mig på i motsats till hur mycket vill jag bränna?” För kom ihåg att bara för att man har pengar måste de inte spenderas. Tänk efter om det verkligen är något du behöver och behöver du just den? Jag har många gånger till exempel haft kläder hängandes i garderoben, helt oanvända, med prislappen kvar. Nu för tiden brukar jag istället tänka att åh en sådan vill jag ha! Om jag inte kan släppa den i tanken utan den ligger kvar och gror och önskan om den växer sig starkare. Då, och först då, är det något jag borde köpa. Men om sanningen ska fram är det 99 % av gångerna bara ett begär för stunden och prylen/plagget glöms snabbt bort.
